"Jag har inget minne av den 22 oktober 1944. Men jag kan föreställa mig - Riga har just blivit av med nazisterna och Röda armén är på väg att ta över. Av bombkrevaderna har förlossningsklinikens fönster krossats. Det är fuktigt och kallt, och kvinnor som just fött lindar hjälplöst in sig i sina blodiga lakan. Slutkörda sköterskor och läkare tar sig en sup och samlar ihop döda spädbarn. Det går en epidemi som i folkmun kallas nästyfus. Man hör gråt och klagorop, bomber viner i luften, genom fönstren strömmar brandlukt in." (sid 10)
"Föreläsningarna i september gick som i trans, ingen pratade längre om litteratur eller om den historiska grammatiken - alla, såväl lärare som studenter, hade slitit sig från bojorna. Det viktiga var bara det som pågick där ute. Den mäktiga sovjetiska imperiebyggnaden svajade betänkligt och hotade att rasa samman och ingen visste om följderna skulle bli som en förödande jordbävning eller som i Bibeln, där Gud skapade en ny vacker värld ur ingenting. Skulle vi få paradis eller helvete?" (sid 245) Flera smakbitar: HÄR.
