Namnens hus av Colm Tóibín

Professor Dag Hedman föreläste om Aiskylos tragedi Agamemnon:
"Agamemnon (458 f. Kr.) är en av de mest lästa och framförda av de antika grekiska tragedierna. Handlingen bygger på en av de antika myterna. Den grekiske överbefälhavaren Agamemnon återkommer till hemmet efter tio års frånvaro i det trojanska kriget. Vad väntar honom? Hur skall han tas emot? Dramat handlar om människans ansvar och om hennes roll som offer under oblida och outgrundliga högre makter. Pjäsen tematiserar även ordens makt. Och Agamemnon är ett kriminaldrama som kulminerar i extremt våld inom den närmaste familjekretsen."

Jag har läst Namnens hus av Colm Tóibín:
"Plötsligt slog det mig att det var så här gudarna gjorde med oss - de höll oss sysselsatta med påhittade konflikter, med livets larm, och dessutom höll de oss sysselsatta med bilder av harmoni, skönhet och kärlek medan de iaktog oss på håll, likgiltigt, och väntade på den stund då de tog slut, när utmattningen satte in. De höll sig på avstånd, liksom vi höll oss på avstånd. Och när det var slut, ryckte de på axlarna. Det spelade ingen roll längre." (sid 28)

Namnens hus (House of Names 2018) av Colm Tóibín, som har gett sig i kast med de gamla grekiska myterna - som har fallit i glömska, jag har inte full koll på de gamla berättelserna. Fienden är i antågande i Mykene, om vinden inte vänder, kan de inte anfalla och alla kommer att dö. Den unga Ifigenia förbereder sig till giftermål med Akilles, men han ska ut i krig och hon ska i stället offras till gudarna av sin egen far Agamemnon för att få vinden vända, krigslycka. Hans hustru Klytaimnestra blir kvar i Mykene och vill inte förlåta sin make. Hämnd på grekiska, inte många kvar. För två tusen år sedan, en annan tid, en annan plats, andra seder, intressant läsning.

"Trots den hemska lukten, och myrorna och spindlarna som kröp omkring mig, trots set onda i ryggen och i armarna och benen, trots den tilltagande  hungern, trots skräcken för att jag inte skulle komma ut härifrån levande, var det törsten som förändrade mig i grunden.
   Jag insåg att jag hade begått ett misstag." (sid 41)

Ett barn av Thomas Bernhard

"Varje kväll var Orientexpressen höjdpunkten. Där satt passagerarna alldeles intill de klart upplysta fönstren och åt med silverbestick sin läckra måltid. Under loppet av några sekunder skådade jag in i en värld av lyx. Sedan började jag skaka av sköld och sprang hem." (434)

Självbiografierna : Orsaken, Källaren, Andhämtningen, Kylan, Ett barn (översättning Susanne Widén, Lars W Freij) av Thomas Bernhard är fem delar om hans liv, barndom och uppväxt. Den sista delen Ett barn berättar om tillvaron som barn under uppväxttiden på den tyska sidan. Thomas får börja skolan ett år tidigare, bara fem år gammal. Han har aldrig träffat sin far, moder öser sin ilska över fadern på den lille pojken. Mycket aga, han blir sängvätare, mera straff och förnedring. Hans fläckiga lakan hängs till allmän beskådan, i avskräckande syfte, för att alla ska kunna se vad du är för en! sa hans mor. Hans sängväteri blev värre med tiden. Han skickas långt hemifrån till ett hem för svåruppfostrade barn. Bernhard  besöker stället efter fyrtio år, ingenting hade förändrats. Morfar är viktig person, samlar och skriver böcker.

"I arbetsrummet i Mirtelbauernhäuslhade de inte fått plats utan till största delen måst stuvas undan på vinden. Nu var väggarna i det nya arbetsrummet i Ettendorf fulla. Jag hade inte en aning om att jag hade samlat så mycket ande, sade han, och så mycket andefattigdom med för den delen. Hegel, Kant, Schopenhauer var bekanta namn för mig, och jag tänkte att någonting oerhört måste dölja sig bakom dem. För att inte tala om Schopenhauer, sade min morfar. Allihop bergstoppar, ouppnåeliga. Nu satt han där och rökte sin pipa, och jag sade till mig själv att det i alla fall var bra att jag inte tagit livet av mig, utan hållit ut tills jag fick återförenas med morfar. Vi var på god väg att öppna ett nytt paradis åt oss i Ettendorf" (sid 439)

Så gör jag : konsten att skriva av Bodil Malmsten (Modernista) är en hyllning till läsning, hon delar med sig av sina favoritförfattare bl.a. Thomas Bernhard. Malmsten skriver, att "Thomas Bernhard, den bland mina besläktade som jag ser upp till, inte indelar sina böcker i kapitel, att thomasbernhardböckerna är skrivna som i ett enda andetag, är undantaget som bekräftar regeln. Det finns inga regler, bara undantag." (sid 87)

Flera smakbitar: HÄR.

årets bästa 2018 - topplista

Den enda historien av Julian Barnes är en tidsresa från 1960-talet till idag, väldigt brittiskt. En historia om den unge Paul som är tillsammans med Susan i medelålder som har två vuxna döttrar. De två blir mycket goda vänner och har mycket gemensamt,de åker från Byn till London för teater och konserter, dit de sedan flyttar.

Flaskskeppet (2018) av Mikael Krysell handlar om forskningsfartyget Divona på sin resa runt ­Sveriges kust och tar vattenprover sedan slutet av artonhundratalet. Intressant läsning om arbetet ombord, det ­tuffa ­vintervädret och besättningens galna upptåg.

Göteborgs schamaner av Johan Nilsson berättar om hösten 1989 då den unge Felix har flyttat hemifrån, bor på Volrat Thams studenthem, diskar på restaurang och träffar sin flickvän Kattis som studerar på Handels. Båda nya i Göteborg. Hon bor i ett lägenhetskollektiv i Vasastan mitt i Göteborg. Året då de flesta kände till datorer, men ingen hade hemma och ingen förstod vad de skulle vara bra för. Berlinmuren föll och andra stora förändringar.

På spaning efter kända författare : Brittiska öarna & Norden av Catharina Miller och David Miller som reser runt och får vi träffa Selma Lagerlöf i Falun, läsa om Winston Churchills nattliga vandringar och annat. Vi får möta 80 spännande författare, lika många kvinnor och män. En fin resa i läsfåtöljen - som kan inspirera till att göra en egen resa.

Einsteins nya fru : Samlade serier av Liv Strömquist innehåller de bästa serierna från hennes tidigare böcker och en del nytt. Kvickt, roligt och tankeväckande.

Vecka 52: Årets bästa, föreslår Johanna.

Allt under himmelens fäste av Maria Hamberg

"Även på rasterna var Ingvar och Anita de nya. De måste läsa av stämningen, skaffa sig en uppfattning om vem som var vem i pausrummet, förstå hur man skulle vara för att passa in; de måste avvakta med att visa sig själva för att inte gör fel. De satt tysta intill varandra, i varsin nedsutten galonfåtölj." (sid 86)

Allt under himmelens fäste (2018) av Maria Hamberg berättar om Ingvar som är en av de ensammaste människorna i världen. Han har bott med sina föräldrar men nu är båda döda. Han har saknat kompisar, blev retad och mobbad i skolan, fader lika elak. På sitt jobb är han ensam, blir pikad och hånad av sin chef och arbetskamrater. Och vännen Anita utnyttjar honom bara. En sen kväll ropar en frusen hungrig flicka utanför hans uppgång. Hon får mat och får sova på kökssoffan. Ingvar blir glad för han känner sig inte lika ensam, men hon försvinner. En fin liten bokpärla som passar så här inför julen.

"Expediten hade faktiskt frågat om han ville få dem inslagna, hon hade kanske trott att han skulle ge bort dem. Han trodde att han rodnat, så glad blev han över att hon trodde att han hade någon att ge julklappar till." (sid 117)

Flera smakbitar kanske: HÄR.

Gubbas hage av Kerstin Ekman

Gubbas hage av Kerstin Ekman skriver om sitt favoritställe, en bit hagmark där hon vandrat. Många av hennes vänner är borta. Hon berättar om ängsmarken och dess artrikedom som hotas av utarmning och försvinnande. Ekman är mycket kunnig om växter och deras historia. Henry David Thoreau är en av idolerna, Konsten att vandra är en av favoriterna, hon till och med döpte sin kanadensare efter Thoreau. Det blev många tysta utfärder på fjällsjön där man kunde se bäver, tjäder, utter och andra varelser.

Ekman nämner den brittiske naturfilosofen Terry Gifford som skriver i essän Pastoral om sin utflykt till Peak District som ligger mellan industristäderna Sheffield och Manchester, nu nationalpark - där min son bergsklättrade i höstas. Ekman blandar växtböcker, äldre litteratur,  olika författare och egna naturbeskrivningar. Riktigt angenäm Slow Reading.

Den enda historien av Julian Barnes

"Jag försökte fortfarande bilda mig ett begrepp om Macleods boksamling. Där fanns klassikerserier i skinnband, gamla nog att ha gått i arv i kanske två generationer, där fanns konstmonografier, poesi, rätt mycket historia, en del biografier, romaner, rysare. Jag var van vid ett hem där böcker, som ett slags bekräftelse på att de förtjänade respekt, var uppställda i en viss ordning: efter ämne, författare, till och med storlek. Här rådde ett annat system - eller rättare, såvitt jag kunde se, inget system alls. Herodotos stod bredvid The Bab Ballads, tre band om korstågets historia bredvid Jane Austen, T.E. Lawrence inklämd mellan Hemingway och en handledning i bodybuildning. Var det hela ett utstuderat skämt?" (sid 124)

Den enda historien (The only story - översättning Mats Hörmark 1918) av Julian Barnes är en tidsresa från 1960-talet till nutid. Väldigt brittiskt om tenniskompisarna om den unge Paul och Susan i medelålder som har två vuxna döttrar och en våldsam och alkoholiserad make. De två blir goda vänner och har mycket gemensamt, åker från Byn till London för teater och konserter. De blir mer än vänner trots den stora åldersskillnaden, lever tillsammans tiotal år medan Paul studerar och blir färdig jurist. Susan börjar dämpa sin ångest med alkohol, missbruket blir bara värre, Paul blir medberoende - fast det ordet fanns ju inte då. De försöker leva åtskilda men tappar aldrig kontakten helt. En fin stark kärleksberättelse, en läsvärd bladvändare, trots att det egentligen inte händer så mycket.

"Han försökte inrikta sig på att fånga henne i flykten. Att minnas hennes livlighet, hennes skratt, hennes subversiva läggning och hennes kärlek till honom, innan allting blev blockerat. Hennes fart och fläkt, och hennes tappra strävan att skapa lycka när oddsen alltid var emot dem. Ja, det var vad han var ute efter: Susan lycklig, Susan optimistisk, trots att hon inte kunde veta så mycket om den framtid som väntade. Det var en begåvning hon hade, en lyckosam del av hennes personlighet." (sid 213)

Flera smakbitar: HÄR.

Flaskskeppet av Mikael Krysell

"När Josef Oszczedny kommit till Sverige som tjugoåring i början av sjuttiotalet hade hans första jobb varit som stuvare i hamnen i Göteborg. Där blev han kvar några år och det var där han lärde sig att prata svenska. När han så småningom började läsa naturvetenskap på universitetet blev han något av en chock för den akademiska världen med sitt grovkorniga språk, inte minst späckat av allehanda svordomar som var både frekventa och grova, betydligt grövre än man var van vid i dessa kretsar.
    I hamnen hade det varit helt naturligt, kanske till och med nödvändigt, att prata på det viset, men inte på universitetet, och några av hans kurskamrater hade fått den otacksamma uppgiften att försöka sätta lite mer akademisk prägel på hans sätt att uttrycka sig." (sid 24)

Flaskskeppet (2018) av Mikael Krysell handlar om forskningsfartyget Divona på sin resa runt ­Sveriges kust. Det isolerade livet på en båt är lite som att beskåda ett flaskskepp. Forskarnas yrkesbenämning är oceanograf, de som tog vattenprover längs den utstakade rutten där man i vissa fall tagit upp vattenprover med någorlunda jämna mellanrum sedan slutet av artonhundratalet. Ämnesområden som nu kallas marin molekylärbiologi.

Intressant att läsa om arbetet ombord, det ­tuffa ­vintervädret och galna upptåg. Kocken som kanske borde syssla med annat än matlagning. Befälen ombord, skepparen, överstyrmannen, chiefen och övriga styrmän och maskinister hade alla sina uppgifter. De fick äta i officersmässen och hade sina hytter ett däck upp.

Kaptenen som var från Rörö, född på Hyppeln, inte så värst långt ifrån Hisingen. Ett par kvinnor också deltog med sina uppgifter. Mycket har ändrats i arbetet ombord på forskningsfartyg sedan historien utspelade sig, därför trevligt att få en inblick hur det kunde se ut för några decennier sedan. Utan all teknik och bekvämligheter som finns idag. Livet är inte lika mustigt nu ombord, nolltolerans med alkohol, arbetsplatserna liknar nu arbetet på land. Författaren är forskare med lång erfarenhet av ­forskningsresor till havs. Att läsa om livet på fartyget är som vara där själv. En riktigt trevlig, välskriven, rolig och intressant bok, skulle passa som julklapp.

"Som förväntat på Åland var julbordet någon slags blandning mellan svenskt och finskt, kanske man kan säga att det var det bästa från båda länderna. Bland kålrotslådorna fanns stora fat med svensk skinka med röda dekorationer nedstuckna, uppskurna syltor garnerade med rödbetor och till och med en rejäl bunke Janssons, samt inte minst ett stort utbud av sill och lax i olika former." (sid 122)

Flera smakbitar: HÄR.

Evelyn Hugos sju äkta män

  Evelyn borrar blicken i mig. "Förstår du vad det är jag försöker säga? När man får chansen att förändra sitt liv ska man vara beredd att göra allt man kan för att det ska gå. Världen ger en inte saker och ting, man måste själv ta saker och ting. Om det bara är en enda sak du ska lära dig av mig så är det just det." (sid 45 - översatt av Birgitta Wernbro Augustsson)

Evelyn Hugos sju äkta män (The seven husbands of Evelyn Hugo 2018) av Taylor Jenkins Reid berättar om den 35-åriga Monique som jobbar på en tidning, inte känd, får inga toppuppdrag, nyskild efter ett kort äktenskap. Den berömda Hollywoodstjärnan Evelyn Hugo kontaktar henne och vill att hon ska skriva en bok om hennes livs historia, som ska ges ut efter hennes död. Varför har Evelyn Hugo valt just Monique?

"Och på det faktum att Don Adler, åtminstone i början, behandlade mig mig med respekt. Det finns människor som så snart ser en vacker blomma rusar fram och plockar den. De vi hålla i den, vill äga den. De vill att blommornas skönhet ska tillhöra dem, ska vara en ägodel, under deras kontroll." (sid 78 - översatt av Birgitta Wernbro Augustsson)

Evelyn berättar om sin fattiga uppväxt med fadern, hon ville bara komma hemifrån tidigt. Hon utvecklades tidigt upptäckte att hon hade viss makt över män. Evelyn ville bli skådespelare som hennes mor hade drömt om. Evelyn gifter sig ung med sin första man, som jobbar som scenarbetare, hon börjar få statistroller på 1950-talet. Männen bestämmer vilka får roller. #Metoo-rörelsen och hur kvinnor har behandlats i filmbranschen i Hollywood har vi fått läsa i tidningar, och det har Evelyn fått erfara. Allt detta berättar hon för Monique som ska skriva boken om hennes långa liv. Louise Bäckelin Förlag.

Flera smakbitar: HÄR.

Sju nätter av Simon Strauss

"Men böckerna, de har hamnat i skymundan. De passar inte in i bilden av den avskalade moderna arkitekturen. Därför ställs de undan och degraderas till hyllvärmare. Från att ha varit på plats där böcker behandlas som skatter och tjockt damm skyddade kunskapen, har biblioteket förvandlats till en profan plats där mycket händer men lite blir läst." (sid 73 - översätt av Linnéa Deurell)

Sju nätter (Sieben Nächte 2018) av Simon Strauß är hans debutroman som berättar om mannen som får ett uppdrag av en främling han träffar att begå de sju dödssynderna; högmod, frosseri, lättja, girighet, avund, lust, vrede. Han antar utmaningen.

Simon Strauss avlade 2017 sin doktorsavhandling vid Humboldt-Universität i Berlin. Ett arbete som handlade om tankar i det romerska samhället hos Theodor Mommsen (fick Nobelpriset 1902) och Matthias Geléer.

Moll av Elisabeth Rynell

"Mjöl och gryn får man gå och längta efter. Och bröd! Att vänja sig av med bröd har varit det svåraste. Vårt dagliga bröd. Nu är det festmat på sommarn och till älgjakt och julen. Men fy, jag ska inte stå här i go'lukten vid spisen och gnälla för dig Moll, jag blev kvar frivilligt, jag vill inte flytta härifrån, aldrig att jag skulle spika för fönstren på det här huset och ge mig iväg som de flesta andra har gjort. Du ska veta att jag är stolt att jag tar mig maten själv, fisken ur sjön och potatisen ur jorden. Dill och gräslök och persilja på sommaren. Jag vill inte vara beroende av de där jag inte tycker om. Sprätter runt i folkdräkt på midsommar fast de tagit både landskap och historia från oss, jag säger bara: fy fan." (sid 165)

Moll av Elisabeth Rynell berättar om hur olönsamma, onödiga människor utlokaliseras från huvudstaden. Under busstransporten norrut lyckas Moll fly ut i skogen, hon finner en övergiven väg där hon börjar den vandring till obygden som utarmats, man har bommat igen sina hus och gett sig av. Byn lever bara under älgjakten då fyrhjulingar bryter tystnaden. Moll har inte haft kontakt med sin dotter på flera år.

Boken har gått att lyssna på i P1.

M Train av Patti Smith

   "Läser du Ibsen?" 
   "Ja. Byggmästare Solness."
   "Hmm. Det är en fantastisk pjäs, men den är fylld av symbolism."
   "Det har jag inte tänkt på", sa jag.
   Han stod en kort stund framför den öppna spisen, skakade sedan på huvudet och gick därifrån. Jag för min del är inte förtjust i symbolism. ag förstår mig aldrig på det. Varför kan inte saker och ting få lov att vara precis som de är? Jag har aldrig funderat på psykoanalysera Seymour Glass eller försökt analysera "Desolation Row" av Bob Dylan. Jag ville bara drömma mig bort, trä en krans över ett spetsigt torn, bara för att jag hade lust att göra det. (sid 63)

M Train av Patti Smith är en bok om livet; sorg, glädje, resor, musik.

Flera smakbitar: HÄR.

Einsteins nya fru av Liv Strömquist

"Albert Einstein gjorde all sin tidiga forskning tillsammans med sin första fru, Mileva Marić. Mileva var en serbisk matematiker som studerade teoretisk fysik i samma klass som Einstein på tekniska högskolan i Zürich. Kvinnor var egentligen förbjudna att studera där, men gör Mileva hade man gjort ett undantag.
   År 1905 publicerade de tillsammans tre ariklar som kom att revolutionera fysiken. Artiklarna handlade om relativitetsteorin, Brownsk rörelse och den fotoelektroska effekten.
I alla brev från denna tiden refererar Einstein till forskningen om "vår forskning." Sedan går deras äktenskap åt helvete" (sid 25)

Einsteins nya fru : Samlade serier av Liv Strömquist innehåller de bästa serierna från hennes tidigare böcker och en del nytt. Kvickt, roligt och tankeväckande. Maken tyckte också om boken.

Skuggan av en dotter av Ferrante

"Ända sedan mina döttrar var tonåringar hade jag varit fixerad vid att jämföra dem med jämnåriga flickor, deras närmaste kompisar och skolkamrater som betraktades som snygga och hade framgång. Jag uppfattade dem vagt som rivaler till mina flickor, som om de tog något ifrån dem genom att lysa och vara så frimodiga och charmiga, behagliga och intelligenta, och på något dunkelt sätt också tog något ifrån mig." (sid 58 - översatt av Johanna Hedenberg)

Skuggan av en dotter av Elena Ferrante berättar om Leda vars två vuxna döttrar flyttat till sin far i Kanada. För första gången känner hon sig fri, ensam med egentid. Leda funderar mycket på sitt förhållande med sina döttrar. Hennes forskning har fått stå tillbaka för att ta hand om familjen. Hon hyr en liten lägenhet vid havet, läser och förbereder höstens lektioner på universitetet.  På vardagarna kan hon arbeta i lugn och ro, på helgerna befolkas stranden av högljudda familjer. En docka försvinner och blir huvudpersonen i berättelsen.

"Jag började prata upphetsat, tyckte att jag hade en massa saker att säga bara till dem. De berömde mig för att jag talade deras språk så bra och min man presenterade mig ironiskt som en enastående forskare i samtida engelsk litteratur. Jag slog ifrån mig men förklarade exakt vad det var jag ägnade mig åt, och båda visade intresse för mitt arbete, särskilt den unga flickan, något som aldrig hände." (sid 86 - överatt av Johanna Hedenberg)

Stranden om natten av Elena Ferrante är en annorlunda barnbok om en docka som blir lämnad ensam på stranden på natten, fina läskiga illustrationer.

Flera smakbitar: HÄR.

Drömmen om Europa av Fabian Göransson

Drömmen om Europa av Fabian Göransson berättar om sommaren 2017 när han gav sig ut på "en månadslång resa genom Europa. Tillsammans med Daniel Berg, doktor i ekonomisk historia, söker han ett svar på varför kontinenten rasat ner i migrationskris, högerextremism och permanent hög arbetslöshet. Resan går från Köpenhamn till Aten, från Bryssel till Budapest, med tåg, buss och båt, på jakt efter drömmen om ett Europa i fred och med framtidstro.

Överallt svämmar människor över av berättelser. Sicilianska jordbruksarbetare berättar om cigarettsmuggling från Montenegro och tunisiska fängelser. Oppositionella i Warszawa förklarar hur civilt motstånd är den enda vägen mot en allt mer auktoritär regim. I Aten ligger döende tiggare utanför designcaféerna.Göranson letar efter kärnan i det europeiska projektet, men hittar bara en allt större och mer komplex helhet. Överallt samma slitningar mellan den stora världens farliga frihet och den lilla världens trygga konservatism. På en kontinent med alldeles för mycket historia och alldeles för lite framtid."

Titta på Fabian när han berättar om sin bok: HÄR.

Tysk höst av Stig Dagerman: HÄR.

bibliotekarien rekommenderar

"vår enkla kost av grönsaker, gryn, ägg, getmjölk och då och då en måltid av sönderkokta höns och getter,  kompletterades med innehållet i några tunnor för kasserade matvaror och rester som vi hittat på en lastkaj vid bakdörren till affären, och som väntade på att köras till tippen. Där kunde finnas klasar med gröna bananer, klumpar av ådrig njurtalg, mjuknade glassblock, musätna bitar av importerad ost inslagen i cellofan, sällsynta godbitar, gorgonzola, brie, gruyère. Paket med smör som bara var en aning härsket - de jättelika plasttunnorna var ymnighetshorn som spillde ut ett ruttnande överdåd vi festade på." (sid 111)

Den nya Evas passion (The Passion of New Eve, 1977) av Angela Carter berättar om Evelyn från London anländer till ett New York i sönderfall, i ett USA på randen till inbördeskrig. Han hade fått anställning till universitet som är  ockuperat. på natten möter han Leilah, som han har ett förhållande med, tröttnar och överger efter en livsfarlig illegal abort. Evelyn vill uppfylla sin dröm om en resa, köper en bil och kör västerut. I öknen kidnappas han av en kvinno-sekt. Deras ledare, Moder, har en djävulsk plan att förvandla honom till en ny Eva. Klart att en man kan befrukta sig själv, när hon är kvinna.

"Våra odifferentierade kön, tillsammans skapade den stora platonska hermafroditen, den hela och perfekta varelsen som han, med absurd och rörande heroism, hade, i sitt egna enda jag, strävat efter att bli. Vi frambringade den varelse som stannar tiden i de älskandes egenskapade evighet." (sid 163) En annorlunda våldsam roman med apokalyptisk stämning och med utopisk syn på kön, myter, ingenting är självklart.

"Jag kunde inte se honom som man, min förvirring var fullkomlig - lika fullkomlig som den exemplariska förvirringen hos den stolta, tillbakadragna hjältinnan som nu genomgick den otänkbara prövningen att behöva konfronteras med den essentiella aspekt av sitt väsen som den så storslaget övergivit, den implicita manlighet den aldrig kunnat assimilera in i sig själv.
    Det var därför som han hade varit männens fulländade kvinna! Han hade gjort sig själv till sina egna begärs altare, hade av sig själv skapat den enda kvinna han kunde ha älskat!" (sid 143)

Flera smakbitar: HÄR.

Nuckan av Malin Lindroth

"På middag med ytligt bekanta lät reaktionerna sällan vänta på sig, Ensam var jag väl ändå inte? Jag hade väl tvärtom det som alla par och stressade småbarnsföräldrar längtade efter mest av allt: den fina sortens ensamhet, som används till självutveckling, resor och spännande kulturprojekt, ja den lyxiga egentiden!" (sid 24)

Nuckan av Malin Lindroth är en naken personlig självrannsakan varför man blir ensam utan att själv önska det. Modigt i tider när tvåsamheten blåses upp i medier och kulturen. Det fattas ett ord, nucka fyller den funktionen. Finns det manliga nuckor? Personligt men inte privat, boken kan ge styrka och ord till andra.

Lindroth gör även en historisk tillbakablick om den ensamma kvinnans situation; den gifta kvinnan fick nästan behålla sina egna pengar. Den ogifta Fredrika Bremer fick inte behålla sina egna pengar förrän hon skrev till kungen. Lindroth berättar en smärtsam händelse när hon som sextonåring ensam utbytesstudent i USA får höra av sin värd att hon är en sådan flicka som ingen skulle vilja dejta. Sådana elaka ord biter fast, decennier.

"Det kan låta banalt. Men jag tror att den som lever så, i en ständig ström av vardagsprat som finns där lika självklart som bakgrundsbruset från kylskåpet, med tiden blir väldigt bekräftad i känslan av att vara en svarad människa. Den sortens bekräftelse vill jag också ha." (sid 85)

Några av mina goda väninnor är ogifta, ensamma, barnlösa, har alltid varit det. Vi har känt varandra flera decennier; inte en enda pojkvän  - eller flickvän i sikte. De har alltid levt ensamma men är väldigt aktiva i det sociala livet; umgås, reser med vänner, har fadderbarn. När vi sitter där på kvällen med var sitt glas vitt och mumsar på räkor, så har jag aldrig vågat (?) fråga om just detta. Viktigt ämne, en viktig bok.

bernur har också läst: HÄR.

ensam och stark - kulturkollo.

Människan är den vackraste staden av Sami Said

   "Vad ensam den måste ha känt sig. Alltid behöva förklara sig. Alltid nyfikna som undrar.  Vem är. Vad är. Var är. Tro mig, den erfarenheten är lika mycket min, jag är en enhörning som du. Familjen splittrad och ingen förstår mig längre. Orden kan de förstås, men det är en annan sak. Det gäller att lura sig framåt, skapa sig skäl att orka en bit till. Mitt  skäl är det, det var, att ta sig över havet till kristalltornen och staden som längtar efter mig fast den aldrig känt mig. Om den existerar? Något måste det finnas där ute för oss, det bara måste." (sid 39)

Människan är den vackraste staden av Sami Said berättar om San Francisco och hans vänner som försöker skapa en egen tillvaro långt borta från Afrika i Norra Europa. Han bodde hos vännen Richard, som hette Hussein innan, följde med Manni som delade ut reklam för en struntsumma. Några fick medborgarskap, andra gömde sig, blev sjuka och fick sjukvård på natten av vårdpersonal som riskerade sina jobb, om de blev upptäckta.

En som inte har en enda grej att kalla sin egen och får en fin kostym, klart man vill vara schyst.
"Aldrig tidigare hade jag ägt något så värdefullt. Jag skulle sköta om den och hålla den stimulerad med givande aktiviteter. Istället för att bura in den i garderoben, ut på långa promenader i den friska havsluften. Inte tvätta i den gamla maskinen i källaren, till kemtvättssalongen. Den skulle få min tid och omsorg och jag skulle få mycket tillbaka. Detta var början på en storartad historia." (sid 294)

 Vi bortskämda och tar allt så självklart, blir gnälliga om allt inte fungerar omedelbart. Nu får vi se en annan värld. En värld så annorlunda, en värld så nära, en värld vi inte vet så mycket om. Said skriver med viss distans och humor, allt är inte elände

   "Draperi som dörr. Det utrymme erbjöd han mig.
    Om nätterna brukade jag oroa mig för att de fullastade hyllorna skulle vika och begrava mig i hans två intressen. Böcker och varenda brädspel som någonsin tillverkats.
    När jag trängde mig in och sökte efter en tom yta insåg han väl att det behövde vara något slags standard och började rensa ut det värsta. Pizzakartongen med en halväten smörgås i, de smutsiga underkläderna, härvan av sladdar på golvet." (sid 78)
 

Sami Saids boktips: Aleksandar Hemons böcker - som är "subtilt roliga, sjukt bra, säljer dåligt". Flera boktips av Said: Jag är allt du drömt av Ali Smith, Allt av Martina Lowden och Jonas Hassen Khemiris böcker.

Göteborg rouge av Håkan Tendell

   "Helikopterljudet avlägsnade sig.
    Frank klättrade upp ur öppningen. Kröp på alla fyra. Kikade över relingen. Han var ensam på havet. Försökte lista ut i skenet från stjärnorna hur han skulle lösgöra livbåten.
   Hittade två nödraketer och en ficklampa i styrhytten." (sid 21)

Göteborg rouge av Håkan Tendell berättar om ett innovativt Göteborg med startups och scaleups inom tech och life science, på många områden. En drömstad för rockartister, popkonstnärer, författare och filmregissörer på 2020-talet, nutid. Fullt ös direkt i början av boken; lite korkat att köra en fin stulen Lamborghini ner i havet från piren utanför Varbergs fästning, kan en tycka. Mörkt och blåsigt men Frank är simkunnig.

"Det var det, det. Så slutar alltså livet. I hypotermi. Men de säger att innan man dör av det upplever man att det blir varmare. Kanske tar jag av mig flytvästen då. Att drunkna ska också vara behagligt. När den värsta skräcken lagt sig. Säger de som vet. Vad var det Torgny Segerstedt skrev, det där som står på obelisken vid Vasaplatsen? "Fria... Fri som... De fria fåglarna... De fria fåglarna plöja sin väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål. Stor sak i det. De dö fria." Ja, det finns så mycket fint skrivet. Jag ångrar att jag inte läste mer." (sid 22)

I företal skriver Tendell att han drömmer om att skriva den blodigaste romanen i den svenska litteraturhistorien. Jag drömmer inte om att läsa en sådan. Tvära kast mellan kustbevakning, trampcykel, återvinning, plastkassar, Gothia Towers, Paris, främlingslegion, fågelskådare, elcykel, helikopterfärd, lustjakt, granatkastning, pannkakor, Göteborgsoperan, JAS-plan, Elena Ferrante. De goda mot de onda, är alla medel tillåtna? Jag gillar Tendells stillsamma humor, älskar rundturerna runt Göteborg, rena turistguiden. Tendell skriver bra, jag riktigt känner och ser saker han beskriver.

   Piloten stängde av motorn. Öppnade huven. Höll upp en pistol. Gapade på skånsk engelska, "You are from the legion, right?
   "E du go, eller? Jag är från Göteborg."
   "Åh, fy fan. Dessa göteborgare. Finns det ingen plats på jorden man kan slippa undan dem?"
   "Vi finns överallt."
Vasquez sprang fram och kramade Frank. Kysste honom våldsamt.
   "Säg inte nu att ni ska föröka er framför mina ögon." (sid 92)

Göteborg noir av Håkan Tendell - skrev jag om: HÄR.

Flera smakbitar: HÄR.

Varför jag inte längre pratar med vita om ras - England

"När jag var fyra år frågade jag min mamma när jag skulle bli vit, för alla goda människor på TV var vita och alla skurkar var bruna och svarta. Jag tyckte jag var en god människa, så jag trodde att jag skulle bli vit så småningom. Min mamma minns fortfarande hur lång i ansiktet jag blev när hon gav mig de dåliga nyheterna." (sid 75)

Varför jag inte längre pratar med vita om ras av Reni Eddo-Lodge är hennes debut, boken valdes till en av årets bästa i The Guardian och The Times. Eddo-Lodge kom i kontakt med de svartas situation vid universitetet och började sedan forska, något som inte finns så mycket skrivet om. Hon går igenom de färgades historia i England, som olik historien i USA. Kunskapen är dålig, orättvisorna stora. Slavhandeln avskaffades 1787, det bedrevs över 270 år. England hade flera slavhamnar, Liverpool störst. Även Bristol var en slavhamn, liksom Lancaster, Exeter, Plymoth, Briport, Chester, Poulton-le Fylde i Lancashire och London. Många fördes till Storbritanniens kolonier. En del britter ägde plantager som drevs nästan uteslutande med slavarbete. (sid 19)

De färgade deltog i världskrigen, men belönades dåligt, löften bröts. I hamnstaden Liverpool var det ont om arbete, de vita vägrade arbeta tillsammans med svarta. Massa oroligheter ökar och september 1919 skickas sexhundra svarta människor dit de kom ifrån. (sid 26)

I en rapport 1930 hävdar man att kvinnor som har relation med svarta män är: de svagsinta, de prostituerade, de unga och obetänksamma, samt de som ansåg sig tvungna att gifta sig på grund av oäkta barn. Minsta antydan till svart påbrå sågs som ett slags besudling. (sid 30)

Riktigt hårresande läsning om nutid; de senkomna lagarna som polisen inte följer, trakasserier av svarta. Augusti 1958 drog ett gäng "teddy boys" - unga, vita, manliga rock'nrollfans - ut på gatorna i Notting Hill i London med avsikt att attackera svarta människor. De svarta var tvungna att bo i de sämsta dyraste bostäderna i slumområden. "Inga svarta, inga hundar, inga irländare" var skyltat i fönstren på de bättre fastigheterna. (sid 32)

Den ålderdomliga lösdriverilagen är från 1824, men fortfarande 1972 kunde polisen stoppa och gripa svarta människor utan större anledning. Polisen grep fyra svarta ungdomar på tågstationen: "det var uppenbart att de hade avsikt att stjäla från passagerarna." De fyra unga männen hade inga stulna saker på sig, men de dömdes till två års fängelse. Familjer räknade med att polisen kunde ta sig in i deras hem när som helst.

"Jag visste från början att det är jobbigt att tala om ras, eftersom alltför många vita människor är arga och förnekar det. Och jag förstår att efter att vita människor har börjat fatta, blir det ännu jobbigare för dem att tänka på hur deras vithet i tysthet har hjälpt dem fram genom livet. Ett helt livs erfarenhet av empati med vita människors historier innebär att jag fattar. Men jag vill inte ha skuldkänslor. Inte heller vill jag se vita människor slösa bort dyrbar tid på översvällande ursäkter i stället för att göra något aktivt." (sid 170)

En viktig bok från Modernista.

benur har också läst: HÄR.

Hantverkaren av Sharon Bolton

"Sally var biodlare. Hon hade fyra kupor längst bort i trädgården och under den vår och tidiga sommar som hon bodde här gick hon ofta ut för att mata eller titta till dem, insvept i sin tunga, vita nät och med kraftiga handskar. När det var varmt brukade hon sitta och följa arbetsbinas omsorgsfullt kalkylerade banor när de flög ut ur kuporna i jakt på blommor.
   Hon hade för vana att informera bina om allt viktigt som hände familjen, vilket jag såg som både märkligt och charmerande." (sid 19)

Hantverkaren (The Craftsman 2018) av Sharon Bolton börjar i nutid med en begravning i kyrkan där alla blommor är bortplockade, och istället för blommor spottar begravningsgästerna på kistan. Kistmakaren Larry hade erkänt morden på tre tonåringar för trettio år sedan, nu är han död. Ändå börjar saker från det förflutna upprepa sig.

Polisen Florence Loveladys hade gripit honom  för trettio år tidigare och hennes karriär fick ett lyft. Enda kvinnliga polisen i staden, hånad av manliga kolleger, även när det gick bra. Kanske ännu mer då. Utklädd i opraktisk snäv kjol à la 1969, en nostalgitripp i dåtidens England. Svartkonst, gamla legender, starka kvinnor. Vilka var Hantverkarna? Vilken makt hade de?
En välskriven bladvändare av Sharon Bolton.

   "Lilla vän, var glad att vi inte lever på medeltiden. Då skulle de ha byggt ett bål och gjort facklorna redo."
   Jag stirrade på henne.
   "Det är det som är patriarkatet. Det är vad män gör när de är rädda och känner att de förlorat kontrollen. De vänder sig mot främlingen i gruppen, vanligtvis en kvinna, och skyller allt som gått fel på henne. Du har blivit häxa, kära du." (sid 257)

Flera smakbitar: HÄR.