Moll av Elisabeth Rynell

"Mjöl och gryn får man gå och längta efter. Och bröd! Att vänja sig av med bröd har varit det svåraste. Vårt dagliga bröd. Nu är det festmat på sommarn och till älgjakt och julen. Men fy, jag ska inte stå här i go'lukten vid spisen och gnälla för dig Moll, jag blev kvar frivilligt, jag vill inte flytta härifrån, aldrig att jag skulle spika för fönstren på det här huset och ge mig iväg som de flesta andra har gjort. Du ska veta att jag är stolt att jag tar mig maten själv, fisken ur sjön och potatisen ur jorden. Dill och gräslök och persilja på sommaren. Jag vill inte vara beroende av de där jag inte tycker om. Sprätter runt i folkdräkt på midsommar fast de tagit både landskap och historia från oss, jag säger bara: fy fan." (sid 165)

Moll av Elisabeth Rynell berättar om hur olönsamma, onödiga människor utlokaliseras från huvudstaden. Under busstransporten norrut lyckas Moll fly ut i skogen, hon finner en övergiven väg där hon börjar den vandring till obygden som utarmats, man har bommat igen sina hus och gett sig av. Byn lever bara under älgjakten då fyrhjulingar bryter tystnaden. Moll har inte haft kontakt med sin dotter på flera år.

Boken har gått att lyssna på i P1.