Den obscena Madame D av Hilda Hilst

Den obscena Madame D av Hilda Hilst Hilda (1930-2004) var en brasiliansk poet, dramatiker och prosaist. Hennes verk närmar sig såväl mysticismen, vansinne, filosofi som kvinnlig fri sexualitet. Här föreligger Den obscena Madame D, en flödande berättelse där läsaren får följa Hillé som möter gränserna för sitt kroppsliga vara. Kroppen är inte bara sexuell utlevelse utan också dödens boning.

   du borde ha gift dig med någon annan
   varför det?
   alla dess forskare, pratmakare, filosofer, vi måste älska varandra Hillé, för alltid, och jag brukade säga; du är tjugo år nu, och jag är tjugofem, tänk på att det inte kommer tillbaka, du kommer inte vara tjugo för alltid och jag kommer inte vara tjugofem, vi kommer att vara femtio femtiofem, och du kommer att bli ledsen över att ha slösat bort tiden på frågor, tänk på hur det kommer vara i sextioårsåldern. och jag kommer att vara död.
    varför det?
    causa mortis? ackumulation av hustrun Hilles frågor. [27] bernur har läst: HÄR.

Blåsa liv av Clarice Lispector

Blåsa liv (1978) av Clarice Lispector

Clarice Lispectors fiktiva person "Författaren" skapar Ângela genom att likt Gud i skapelseberättelsen blåsa liv i sin gestalt. På det sättet tänker han sig kunna föra ett samtal med sitt mörka inre. Men när Författaren inser att han inte längre kan kontrollera sin alltmer självständiga skapelse grips han av en sorts hatkärlek till Ângela. Kanske måste han låta henne dö. Dock förstår han att det även skulle innebära hans eget slut.

FÖRFATTAREN: Jag ska ta semester från mig själv och låta Ângela föra ordet. Om jag en dag kommer att läsa det här sakerna jag skriver hoppas jag att jag i nattens svarta hål ska mötas av tusentals stumma fyrverkerier åtföljda av tusentals sjungande kristallkärvor. Det är denna mörka natt jag en dag vill finna utanför och inuti mig. Ângela gav mig nu ett infall av mig själv och jag blev glad. Lycklig, jag vet inte varför. Ska jag bejaka det? Nej, av någon fördold anledning känner jag illamående och en stark oro varje gång jag lyckats ta mig upp på någon ljuslyckas snöklädda topp. Den alltför rena luften gör ont i kroppen.
   Ângela har vingar.

ÂNGELA: Jag tycker så mycket om det jag inte förstår, När jag läser något jag inte förstår känner jag en ljuv och avgrundslik svindel. (sid 54)

gult

* Rosor och lögner av Oscar Wilde. 

* Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector. 

* Ragga som du shoppar av Lin Jansson. 

Denna vecka tema den varma färgen GUL, föreslår Lyran.

Brasilien - kulturell VM-spaning

En av roligaste matcherna jag tittat på var Sverige-Brasilien-match för länge sedan tillsammans med en man från Brasilien, det blev känslosamt och livat.

”Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät” av Paulo Coelho, den har jag haft i hyllan, eftersom jag gillar Coelho. En berättelse i berättelsen, samma poetiska beskrivning om livet och kärleken som ofta i hans böcker. Man känner sej lugn och välmående, jag blev så fångad att jag drömde om boken, orden, tankar och händelser fastnade.Paulo Coelhon kirjojen lukeminen on rauhoittavaa, jotenkin tulee melkein vahva olo hänen kauniista runollisista sanoista elämästä ja rakkaudesta.

Enligt O trodde nog att Brasilien skulle ta sig längre i turneringen, men Belgien blev för svåra i kvartsfinalen. Dags för en brasiliansk spaning.

brasiliansk regnskog på Bokmässan

Det första jag alltid kollar på Bokmässan är trädgårdsavdelning på 2:a våningen.

På andra våningen bland mat- och trädgårdsböcker har man byggt en liten skog.

En trevlig dag, träffade bokbloggare, åt lunch med en gammal vän som gett ut sin 3:e bok och kramade trädgårdsfolk. Nu vilar jag mina fötter och glädjer mig åt mina fynd.

brasilianskt inför bokmässan

Årets tema: brasiliansk litteratur.

Alltid lika spännande att städa hemma hos mej, hittade en bok Fem brasilianska poeter med tolkning av Arne Lundgren. Manuela Bandeira (1886-1968), Jorge de Lima (1893-1953), Cassiano Ricardo (1895-1974), Murilo Mendes (1901-1975) och Carlos Drummond de Andrade (1902-1987). Visst blir man nyfiken och vill läsa mer, fast jag inte bekant med dessa tidigare.

Patetisk dikt  Carlos Drummond de Andrade  
Vad är det för väsen i trappan?
Det är kärleken som lider mot sitt slut,
det var mannen som slog igen dörren
och gick och hängde sig i trappan.