När Alice Lee kom till New York på sin artonårsdag med bara en stulen kamera och 600 dollar på fickan önskade hon sig ett nytt liv. Nu, bara en månad senare, riskerar hon i stället att bli bortglömd som ännu ett oidentifierat mordoffer i mängden.
Ruby Jones försöker bygga upp en ny tillvaro i New York efter att ha lämnat Melbourne och en olycklig kärlekshistoria bakom sig. När hon under en löprunda hittar en död kvinna vid Hudsonfloden ställs hennes nya liv på ända. Ruby vet inte vem den döda kvinnan är, men hon kan inte släppa tanken på att ge henne upprättelse.
Även Alice känner det band som uppstår mellan dem, den levande och den döda. Och medan polisen tar sikte på att hitta mördaren tycks Ruby vara den enda som på allvar ställer sig en annan, viktigare fråga: Vem var Alice Lee, innan hennes liv tog slut vid flodstranden den där tidiga morgonen – innan Ruby hittade henne död? Översättning av Emilia Fjeld.
En märklig tanke kommer till mig, landar lätt som en fjäder på min axel. Hur mycket sorg har detta rum bevittnat?
Och nu blir jag medveten om att Noah håller hunden i halsbandet och att de betraktar mig båda två. Jag står med uppspärrade ögon och gapande mun, som en fisk i sanden, och vet att jag just har avslöjat allt om mig själv. Jag kunde lika gärna ha tagit fram mina sexhundra dollar ur väskan och erkänt att de är det enda jag har här i världen. Jag är inte van vid fina saker, det måste vara uppenbart till och med för den stora gamla hunden. Jag vänder mig om för att se, verkligen se, på mannen som bor här, ägaren till flygeln och ljuskronan och bokhyllorna och hunden. Han stirrar lika intensivt tillbaka på mig, och hans vänstra mungipa dras uppåt i ett halvt leende. Nu ser jag att han är gammal. Som en morfar eller farfar, sextiofem eller sjuttio kanske, och lite kortare än jag. Han har på sig en sådan där elegant stickad tröja med en prydlig skjorta under, och han ser inte ut att ha något hår kvar under Yankeeskepsen. (sid 26)
