I senaste laget av Claire Keegan

I senaste laget (2024) av Claire Keegan, översättning: Erik Andersson.
Efter en händelselös dag på kontoret tar Cathal bussen hem till sin tomma lägenhet. Med tv:n och en flaska champagne som enda sällskap tänker han på Sabine och andra fittor och hur allt hade kunnat vara. En ny novell av Claire Keegan - underbar berättare. Jag gillar läsa Keegans berättelse, stor igenkänning, har varit i Arklow.

    "Hennes intresse var ganska svalt i början, men han hetsade inte. Sedan började hon komma ner på helgerna och sova över. Hon hade vuxit upp i Normandie, nära kusten, och ville gärna bort från stan; hon gillade Arklow där ån rann genom stan, antikvariaten och sandstranden i närheten där hon ofta gick barfota, även vintertid. Hennes far fransman och hade gift sig med en engelsk kvinna - men föräldrarna skilde sig när hon var tonåring och hade inte talat med varandra sedan dess.
     Och sedan, vid någon punkt, blev det så att Sabine tillbringade de flesta helgerna i Arklow, och de började besöka torghandeln på lördagsförmiddagarna." (sid 19)

psykoanalys i översättning

Lyssnat på intressant samtal mellan UKON och Erik Andersson – Den översättbare James Joyce. Ett samtal om lidandet och lidelsen i översättandet, dess svårigheter och möjligheter. Ulf Karl Olov Nilsson intervjuade och samtalade med Erik Andersson om översättning och James Joyce. 1922 kom en bok som inte har mindre anspråk än att vara en av världslitteraturens främsta, James Joyces Ulysses.

Erik Andersson tillbringade fyra år med den digra och notoriskt komplicerade översättningsuppgiften. Erik Andersson är författare och översättare som förutom Joyce har översatt Tolkien, Flann O’Brian och Claire Keegan. Senast aktuell är han med essäsamlingen Torv. 2012 gav han ut en bok om översättningen av Ulysses, Dag ut och dag in med en dag i Dublin.

Ulf Karl Olov Nilsson UKON är författare, psykoanalytiker och översättare. Tillsammans med Jenny Tunedal har han ett pågående översättningsprojekt av Emily Dickinsons dikter. Han är aktuell med diktsamlingen Jag är ingen mördare.

Både roligt och lärorikt lyssna på dessa kunniga herrar.

Erik Andersson fick signera en av mina favoritböcker: Dag ut och dag in med en dag i Dublin, jag lärde mig mycket om irländska författare.

Genom blå hagar av Claire Keegan

Genom blå hagar (Walk the Blue Fields 2023) av Claire Keegan.
Åtta oförglömliga om ett Irland som brottas med sitt förflutna och om människor som stakar ut en ny framtid. En kvinna flyttar in hos en präst och sätter eld på hans möbler. En bonde vaknar halvnaken och inser att pengarna är borta. En kvinna reser på stipendievistelse för att skriva men ställs inför en oinbjuden gäst. En präst brottas med minnet av en kärleksaffär och en skogsvaktare reser till en stad vid havet för att finna sig en hustru. (Översättning Erik Andersson).

En lång och plågsam död
Claire Keegan är mästare på att skriva noveller. Kvinnan på stipendievistelse i Nobelpristagaren Heinrich Bölls stuga i Irland för att skriva. Som läsare känner landskapet, atmosfären, hennes frustration över den objudna gästen som man var där själv. Men som författare kan hon själv skapa en historia som tillfredsställer.

"Hon klättrade upp samma väg som hon kommit, gick över till andra sidan viken och hittade en annan stig som ledde ner till en bäck med bräckvatten som kom rinnande från mossen. Varsamt klev hon över de flata bruna stenarna, följde den hala stigen och kom ut i vikens vita solsken.
    Högvattnet hade spolat upp en del skräp, men överallt omkring henne låg djupa lager av glimmande urblekta stenar. Aldrig hade hon sett så vackra stenar, de klirrade som porslin under fötterna för varje steg hon tog." (sid 14) Flera smakbitar: HÄR.

Skogvaktarens dotter av Claire Keegan

Genom blå hagar (2023) av Claire Keegan
Åtta oförglömliga noveller om ett Irland som brottas med sitt förflutna och om människor som stakar ut en ny framtid. En kvinna reser på stipendievistelse för att skriva men ställs inför en oinbjuden gäst. En präst brottas med minnet av en kärleksaffär och en skogsvaktare reser till en stad vid havet för att finna sig en hustru. (Översättning Erik Andersson).

Skogvaktarens dotter
Deegan, skogvaktaren, är inte den sortens man som kommer ihåg barnens födelsedagar, allra minst den yngstas, hon som är närmast kusligt lik sin mor. I Aghowle i deras fattiga hus finns det tre tonåringar, mjölkningen och lånet.
När fadern avled och lämnade gården till sönerna tog Deegan som då ännu inte var trettio, ett banklån med gården som säkerhet och köpte ut dem. Bröderna var glada för pengarna och for iväg till Dublin För att skapa sig ett liv. Kvällen innan banken tog över lagfarten promenerade Deegan ut på de vackra ängarna som vette mot söder. Det var hjärtslitande gården men han såg ingen annan utväg. Strax efteråt körde han ner till Courtown Harbour för att leta reda på fru. Han hittade Martha Dunne. Ingen stor kärlek men de får nöja sig. De får tre barn.
En regnig dag när Deegan arbetar med att beskära en rad douglasgranar råkar han på en jakthund. Retrievern vaknar, skogsvaktaren har väckt honom, hunden har klarat sig från att bli beskjuten av ilsken jägare. Deegan tar hunden med sig hem, om ingen letar så kan han tjäna en slant. Dottern får hunden på sin  födelsedag och de blir goda vänner, retrievern kallas Judge. Efter ett år vill en man köpa jakthunden.

Novellresan 2024 hos Ugglan.
April: Djurriket.

upprörd - helgfråga

Själv behåller jag min vinterkappa till första maj. Firar med hotellnatt, spa och god mat med dottern. Upprörd blir jag av böcker där människor far illa, speciellt barn. Senast läste jag Det tredje ljuset ; Små ting som dessa (2021) av Claire Keegan, en fin bok som berättar om en liten flicka skickas till fosterföräldrar utan att veta när hon kommer att återvända. I främlingarnas hus får hon för första gången uppleva vad trygghet och kärlek är.  Det tredje ljuset räknas i dag som en modern klassiker på Irland. Små ting som dessa är den fristående uppföljare, som berättar om klostret utanför staden som kontrolleras av kyrkan.

Imorgon är det valborgsmässoafton av någon konstig anledning är det alltid så kallt då. Så då är det bra med eldar. Har du blivit upprörd över någon bok? undrar: Mia i Helgfrågan.

Det tredje ljuset ; Små ting som dessa av Claire Keegan

Det tredje ljuset ; Små ting som dessa (2021) av Claire Keegan berättar om en liten flicka skickas till fosterföräldrar utan att veta när hon kommer att återvända. I främlingarnas hus får hon för första gången uppleva vad trygghet och kärlek är.  Det tredje ljuset räknas i dag som en modern klassiker på Irland.

"Jag och kvinnan rabblar upp alla saker som behöver göras, och så gör vi dem bara: vi plockar rabarber, gör pajer, målar golvlister, hämtar sängkläderna i torkskåpet och dammsuger spindelväv och plockar in all ren tvätt i skåpen, bakar scones, skurar ur badkaret, sopar trappan, polerar möbler, kokar lök till löksås som vi fryser in i plastlådor, rensar ogräs i rabatterna och sedan, när solen går ner, vattnar vi." (sid 31)

Bill Furlong beger sig en tidig morgon, strax innan jul, till klostret utanför staden för att leverera kol, men innan dagen är slut har han konfronterat mörkret och tystnaden i en stad som kontrolleras av kyrkan. Små ting som dessa är den fristående uppföljare. En lättläst fin bladvändare.

"Då reste sig Furlong och fyllde vattenkokaren för att göra i ordning deras varmvattenflaskor. När vattnet kokat upp fyllde han de två första, tryckte ut luften ur dem med ett gummiaktigt pysande och skruvade åt korken hårt. Medan han väntade på att nästa omgång skulle koka upp tänkte han på varmvattenflaskan han hade fått av Ned den där julen för länge sedan och på hur gåvan trots besvikelsen hade skänkt honom tröst om nätterna under lång tid; och på att han innan det åter blev jul igen hade lyckats läsa ut En julsaga, för mrs Wilson hade uppmuntrat honom att använda den stora ordboken och slå upp ord, och sagt att alla behövde en vokabulär, ett ord han inte hittade förrän han upptäckte att andra bokstaven inte var ett å." (sid 90)