Mnemosyne : nio essäer om skapande av Birgitta Holm

Mnemosyne : nio essäer om skapande (2023) av Birgitta Holm, professor i litteraturvetenskap, som har skrivit många litterära böcker. Hon disputerade på en avhandling om Gösta Oswald, boken tillägnas minnet avhonom. Ett nöje att läsa om dem man redan läst, eller få tips om Holms favoriter.
Som musernas moder kan Mnemosyne, minnet, placeras som en urgrund för skapandet. Men hur ser ett sådant föräldraskap ut? I nio essäer, lika många som muserna, bollar Birgitta Holm den frågan vidare till ett antal författare som har följt henne genom livet: Selma Lagerlöf, Marcel Proust, Friedrich Hölderlin, Christa Wolf, James Joyce, Samuel Beckett, Marguerite Duras, Franz Kafka, T. S Eliot och Jorge Luis Borges. De svar författarna ger är lika många som de själva. Enstämmiga är de däremot i att frågan leder djupt in i deras författarskap. Att boken tillägnas minnet av Gösta Oswald har att göra med hans roll som introduktör till många av dessa följeslagare. Ingen så som han har pekat mot det hemlighetsfulla i skapandet - och på samma gång hur betydelsefullt det är att ändå ställa frågor till det. bernur har läst: HÄR. Lyssna: HÄR.

India Song av Marguerite Duras svt

India Song Fransk långfilm från 1975. Se: HÄR,
Ett drama om Anne-Marie som är den franske ambassadörens fru i 1930-talets Calcutta. Tillsammans med ett antal dekadenta aristokrater försöker hon desperat hålla skenet uppe i en allt ödsligare ambassadbyggnad. Diplomathustrun Anne-Marie, spelad av Delphine Seyrig, åtrås av både en ung britt som offrat allt för henne och av en besinningslöst förälskad vicekonsul. Utanför väntar dock en obönhörlig kulturkrock med det färgsprakande, kaotiska myllret i miljonstaden. Regi: Marguerite Duras. I rollerna: Delphine Seyrig, Michael Lonsdale, Mathieu Carrière, Claude Mann, Vernon Dobtcheff, Didier Flamand m.fl. Se svtPlay: HÄR, eller: Cineasterna.

Vicekonsuln av Marguerite Duras

Vicekonsuln (1966) av Marguerite Duras, förord och översättning Kristoffer Leandoer.
I handlingen finns en udda gestalt: Den mystiska tiggarkvinnan från Kambodja, vars vistelse i Indien förbryllar européerna. Men kvinnan verkar på samma vis vara lika undrande inför dem. Vicekonsuln och Anne-Marie förenas i sin besatta nyfikenhet av tiggerskan, som i deras ögon förkroppsligar kontinentens hungrande folkmiljoner som omger deras cocktailpartyn.

Monsunmånad i Calcutta. I stadens hetta befinner sig Anne-Marie Stretter, den franska ambassadörens vackra men uttråkade hustru. Som i en desperat jakt på en ansvarslös ungdom hon aldrig hade, söker hon nu kärlek från unga älskare. En av de män som faller för henne är vicekonsuln av Lahore, en enstöring med benägenhet att ta till våld och få irrationella vredesutbrott.

"De är tusentals i Pursatregionen, bortkörda kvinnor, gamlingar, muntra pratkvarnar, deras vägar korsas i jakten på mat, de talar inte med varandra. Föd mig, natur. Det finns frukter, gyttja, färggranna stenar, Hon har ännu inte kommit på hur hon ska bära sig åt för att fånga fiskarna som sover vid flodstranden. Hennes mor sa till henne: Ät, bry dig inte om din mor, ät, ät. Hon letar länge och väl under eftermiddagsvilan. Slättland, ge mig något att tugga på. Hon plockar frukt när hon hittar den, vildbananer, risplantor, mango, hon tar med sig det till stenbrottet och äter, tuggar riset till en söt och ljummen välling, sväljer." (sid 24) Fler smakbitar: HÄR.

sommar - tisdagstrio

Bonjour tristesse (Ett moln på min himmel 1954) av Françoise Sagan skrev hon som 18-åring och boken har fått mycket beröm. Den är en sommarlovsberättelse från Rivieran om den sjuttonåriga Cécile som latar sig på stranden, struntar i att studera till examen, läser motvilligt filosofen Henri Bergson. Mycket sol och bad.

Sommaren -80 av Marguerite Duras är i sin hopsmältning av politik och privatliv, av fiktion och verklighet, ett portalverk i Duras författarskap.

Soluppgång över strandpromenaden Sunrise by the Sea 2022) av Jenny Colgan berättar om Marisa som inte kan förstå hur andra kan gå vidare med sina liv så snabbt, när hon fortfarande kämpar med sorgen efter hennes älskade morfar. Som vanligt så tar Colgan upp även allvarliga saker. Marisa vill bli frisk från sin agorafobi och panikattacker. Hur länge kan hon sköta sitt jobb hemifrån och handla på nätet.  Colgan gör trovärdig beskrivning och ger förståelse.

Böcker med sommarkänsla (i titel, handling eller på omslag) - temat tisdagstrio hos: Ugglan.

Hiroshima - min älskade av Marguerite Duras i svtPlay

Hiroshima - min älskade (Hiroshima mon amour) av Marguerite Duras, fransk långfilm från 1959
En fransk kvinna och en japansk man träffas i Hiroshima. Deras kärleksrelation får vara bara till dess att hon ska åka hem till Paris ett och ett halvt dygn senare. Men under deras samtal öppnar sig ett livstrauma. Aldrig för någon förut har hon berättat om det förbjudna förhållandet med en tysk soldat i Nevers under kriget. Och om hur hon efter befrielsen straffas och hålls gömd, inlåst i familjens källare. Två parallella berättelser, en i Japan på femtiotalet och en i Frankrike under kriget, är ett verk om atombomben och den omöjliga kärleken. Om tragedin i att glömma - och i att minnas. Under en förtätad natt upplever de en passionerad förälskelse och anförtror varandra sina livsöden. De två älskande dröjer sig kvar, oförmögna att stanna, oförmögna att lämna varandra, förlorade i ett evigt nu. Regi: Alain Resnais. I rollerna: Emmanuéla Riva, Eiji Okada, Bernard Fresson m.fl.

Blå ögon svart hår av Marguerite Duras

"Under de följande nätterna händer ingenting annat än att de sover. Man går mot en viss glömska av sommarens händelser.
    Ibland närmar sig deras kroppar varandra i ren distraktion och är nära att vakna men sveps genast in i sömnen igen. Sedan kropparna rört vid varandra flyttar de inte mera på sig. Inte förrän någon av dem vänder sig och avlägsnar sig. Men ingenting händer som är påtagligt. Fortfarande inga blickar. Inga ord.
    Ibland talar de. Vad de säger har ingenting att göra med det som händer i rummet, bortsett från att de ingenting säger om rummet." (sid 55)

Blå ögon svart hår (Les yeux bleus cheveux noirs 1986) av Marguerite Duras berättar om den gråtande homosexuella mannen, som mot betalning fört med sig en främmande kvinna till sitt rum, han försöker undvika ensamhet. Han var vitklädd liksom den unge främlingen med blå ögon svart hår. De har alldeles nyss träffats på en bar inte långt från ett badhotell någonstans på den franska Atlantkusten. En svårfångad attraktion har uppstått. Men det som följer har ingenting gemensamt med trivial könshandel. De ligger och sover där på golvet nakna, oftast tysta, rör inte varandra, natt efter natt. Ändå blir man fångad av berättelsens långsamhet, vill inte sluta läsa.                            bernur har läst: HÄR.

Horan på den normandiska kusten av Marguerite Duras

"Han ville allt samtidigt, han ville förstöra boken och han var rädd om boken. I flera veckor hade han skrivit på maskin två timmar per dag för min skull. Skisser, olika stadier av boken. Han visste att boken redan fanns. Han sa till mig: "Varför i helvete skriver ni hela tiden, hela dagarna? Ni är övergiven av alla. Ni är galen, ni är horan på den normandiska kusten, en idiot, ni är pinsam." Efteråt hände det att vi skrattade. Han var rädd för att jag skulle dö innan boken blev färdig kanske, eller snarare att jag skulle slänga boken, ännu en gång."

Horan på den normandiska kusten (La Pute de la côte normande 1986) av Marguerite Duras är en mörk, tät och gnistrande text om skrivande, våld och åtrå. Medan Duras ägnar sommaren 1986 åt att färdigställa sin bok, rör sig hennes älskare och sekreterare mellan kullarna, hotellen och barerna. Hans ständiga vredesutbrott lägrar sig över tillvaron medan pappret fylls med meningar. I denna korta text, som nu för första gången kommer ut på svenska med Kennet Klemets översättning, skildrar Duras det märkliga, framväxande förhållandet mellan skriken och skriften.

Marguerite Duras i mitt bibliotek

En fördämning mot Stilla havet av Marguerite Duras

En fördämning mot Stilla havet av Marguerite Duras (1914-1996) är delvis självbiografisk. Duras mor blev änka med små barn och köpte en bit land som mestadels var översvämmad, platsen är bakgrund till denna roman. De halvvuxna barnen, Suzanne 16 och Joseph 20, lever fattigt i franska Indokina, de färgade är ännu fattigare. Modern planterar frenetiskt snabbväxande bananer i jordlotten, där fördämningar rasar.

Vad ska modern göra med ringen som herr Jo har gett till Suzanne? Modern slår sin dotter och liknar Gollum i Sagan om ringen. En ring som är värd mer än deras bungalow, en ring som skulle kunna förändra allt, ifall Joseph lyckas sälja den. Senare dyker upp fyrtioårig Burner som säger till Suzanne att han söker en ung artonårig fransyska, som han kan modellera och göra till ljuvlig liten prydnad. Jean Agosti har inte avsikt att gifta sig med henne men fortsätter att komma. Kan Suzanne få styrka att styra sitt eget liv?

VIlken författare!

Sofi Oksanen berättade på finska om sin senaste bok När duvorna försvann. Ingrid Elam ställde frågorna och Oscar Rossi översatte till svenska. En fördel att kunna båda språken, för det hördes ganska dåligt i den vackra salen på Storan i Göteborg. Oksanen hade en medalj med Marguerite Duras bild på. Elam hittade flera paralleller i båda kvinnornas författarskap; om kvinnors utsatthet, dubbelhet i kärlek. I krig finns det många sätt att hålla människor i schack, ransonering, brist på varor. Då orkar man inte tänka på politik. Sofi Oksanen vill inte se sin egen person som förebild för unga flickor, men utanför Norden är det bra att visa att även en kvinna kan vara författare. Anna var där också.