Astrid Lindgren var bekant med platsen. Mäktigt, det dånar.
Sly av Sara Strömberg som är uppvuxen i Jämtland och Västerbotten,
numera bosatt i Östersund, skriver om Åre-miljön.

Hösten river i Åre. Trots att turisterna ännu glittrar på lyxrestaurangerna har lokalbefolkningen börjat planera för jakten och mörkret...
Boken börjar med en kort slaktscen, skulle någon gång vilja läsa om det stillsamma vänta på bytet i stället. Ovanpå en igenbommad tågstation bor den avdankade lokalredaktören Vera. Ingen kallade henne för ungdom längre, hon hade blivit osynlig, ensam utan familj eller nära vänner, femtiosex år. Hon sover med en älgstudsare under sängen och brottas med såväl ständiga klimakterieblödningar som med livet som aldrig blev.
Arbetar som elevassisten efter att fått sluta i lokalpressen.
När en kvinna hittas mördad i skogarna på Åreskutans baksida tar hon motvilligt på sig uppdraget att skriva ett reportage om bybornas rädsla. Men längs vägen blir hon allt mer besatt av att ta reda på vem offret var, vem som mördat henne - och varför. Det dröjer inte länge förrän Vera själv är i fara. Två parallellhandlingar som jag inte riktigt hänger med. Modernista.
Flera smakbitar: HÄR.