Det rätta spelet av Liz Tomforde

Det rätta spelet (The Right Move 2025) av Liz Tomforde är är den andra boken i hennes bästsäljande Windy City-serie efter Tiotusenmetersklubben.

NBA-stjärnan Ryan Shay är ny kapten för Chicago Devils, men lagets manager tycker att han har problem med sin image: han är en ensamvarg och inte det slags ledare Devils behöver. Det sista Ryan egentligen behöver är att Indy Ivers, hans systers bästa vän, flyttar in i hans lägenhet. Hon är stökig, känslosam – och alldeles för lockande... Men kanske borde han i stället se Indy som den perfekta lösningen på sina problem?
     Indy å sin sida hade aldrig kunnat föreställa sig att hon skulle bo ihop med Ryan Shay. Än mindre att han skulle fråga om hon ville spela hans flickvän, allt för att få honom att framstå som en normal och tillmötesgående kille i media. Men nu är Indy bjuden på ett bröllop där alla hennes barndomsvänner – inklusive hennes ex – kommer att närvara, och vem kunde då vara ett bättre sällskap än expojkvännens stora idol?
     Otydliga gränser gör det svårt att skilja på vad som är verkligt och vad som är spel. När Indy börjar falla för Ryan håller han fast vid att han inte tror på kärlek, och kanske var det här arrangemanget redan från början dömt att misslyckas? Översättning av Ida Ingman.

     Dessutom har jag inget kvar att ge någon annan. Alex tog allt. Det enda jag skulle kunna erbjuda är ett fysiskt förhållande, för att verkligen kunna lägga relationen med mitt ex bakom mig, men det finns inte en chans att jag tänker berätta för Rio hur jag tänker. Han kommer att erbjuda sig och då måste jag säga nej… igen.
     Han hörde av sig till mig hela sommaren efter att han hade åkt hem till Boston. Och även om jag hade betraktat honom som barnslig, fånig och överexalterad, hade jag inte insett att han skulle bli en så god vän under den fyra månader långa lågsäsongen. Rio bryr sig verkligen om mig, även om han skämtar 99 procent av tiden. "Jag skämtar bara." (sid 54)

Den sista vilan av Inger Johanne Øen

Den sista vilan (Det du eier evig 2025) av Inger Johanne Øen är hennes debut och den första boken i serien om Silja Frost och hennes kollegor vid Hønefoss-polisen. Modernista.

Kriminalpolisen Silja Frost hade aldrig tänkt flytta från huvudstaden, men när hennes mormor blir sjuk tvingas hon återvända till Åsa utanför Hønefoss. I hembygden är det som om tiden stått stilla. För 19 år sedan försvann Siljas bästa vän Ann på väg hem från en fest och traumat har lämnat djupa sår hos byns invånare.
    Kort efter att Silja flyttat hem hittas en kvinnokropp i en tunna på en nedlagd gård. Det visar sig att det är Ann. Utredningen skapar oro i byn, och hemligheter som dolts i nästan två decennier virvlar upp till ytan. För Silja blir fallet personligt – så personligt att hon riskerar att bli bortkopplad från utredningen. Och ju närmare hon kommer svaret, desto farligare blir jakten på mördaren.Kan det vara någon hon känner? Översättning av Gabriel och Elisabet Setterborg.

Silja parkerar på gårdsplanen framför Ingrids hus. Thorvalds äldre syster bor i det som varit deras barndomshem, och är närmaste granne med morföräldrarna. Efter att Silja flyttat in hos morföräldrarna som sjuåring hade hon sprungit fram och tillbaka mellan de två husen, och hon har ett lika nära förhållande till mostern som till morföräldrarna.
    Dörrarna till källarnedgången i det vitmålade huset står upp slagna. Silja passerar under de hängande grenarna på en stor björk där en damcykel med ballongdäck och svängt styre står lutad mot trädstammen. Ingrid dyker upp ur dörröppningen med en balja våt tvätt. Hon blir tvungen att böja nacken för att inte slå i huvudet när hon kliver ut. "Där är du ju." (sid 54)

Storkbett av Peo Bengtsson, Valle Wigers

Storkbett (2025) av Peo Bengtsson, Valle Wigers
En färsk välskriven roman om längtan, försoning, livslögner och ond bråd död. Vad hjälper det att göra en romantisk resa, ett försök att ha sex utan krav och press, en löjlig förhoppning att det skulle vara lättare att bli gravid i Italien, på semester.
    Första dagen på semestern åker Thomas och Hillevi i vanlig ordning ut till sommarhuset, den här gången för att försöka hitta tillbaka till varandra. Men harmonin störs av det ihärdiga surrandet från Hillevis telefon. Vem är det som inkräktar på deras tvåsamhet?
     Successivt avtäcks hemligheter som hotar att dra undan mattan för allt de tror sig byggt upp. Allt de önskade var att bli en familj, men känner de ens varandra, på riktigt?

Ann-Charlotte var begeistrad, hon också, och mallig över att vara den som hade gjort det som andra gått bet på, och hittat en bra partner till Hillevi.
    ”Vad är det bästa med honom?” frågade hon.
Hillevi tänkte efter en stund. Det fanns många saker, svarade hon. Men en sak hon uppskattade otroligt mycket var att han aldrig avbröt henne när hon pratade. Thomas var nyfiken och vetgirig och redo att lyssna och förstå Hillevi.
     ”Det kan låta banalt”, sa hon till Ann-Charlotte, ”men att få vara med någon som lyssnar på riktigt är nog ganska sällsynt.” (sid 21) Flera smakbitar kanske: HÄR.

Jag har läst allt Wigers skrivit, och gillat; hans debut, noveller, olika genrer. Han har stark närvaro i texterna och mästare på adjektiv.

Tidigare utgivningar:
Dit antiloper kommer för att dricka (2022)
Ett kloster på månen (2024)
Drottningen av vintergatan (2024)

Innan du hittade mig död av Jacqueline Bublitz

Innan du hittade mig död (Before You Knew My Name 2025) av Jacqueline Bublitz, hennes debut som nominerats till CWA Gold Dagger Award.

När Alice Lee kom till New York på sin artonårsdag med bara en stulen kamera och 600 dollar på fickan önskade hon sig ett nytt liv. Nu, bara en månad senare, riskerar hon i stället att bli bortglömd som ännu ett oidentifierat mordoffer i mängden.
     Ruby Jones försöker bygga upp en ny tillvaro i New York efter att ha lämnat Melbourne och en olycklig kärlekshistoria bakom sig. När hon under en löprunda hittar en död kvinna vid Hudsonfloden ställs hennes nya liv på ända. Ruby vet inte vem den döda kvinnan är, men hon kan inte släppa tanken på att ge henne upprättelse.
     Även Alice känner det band som uppstår mellan dem, den levande och den döda. Och medan polisen tar sikte på att hitta mördaren tycks Ruby vara den enda som på allvar ställer sig en annan, viktigare fråga: Vem var Alice Lee, innan hennes liv tog slut vid flodstranden den där tidiga morgonen – innan Ruby hittade henne död? Översättning av Emilia Fjeld.

   En märklig tanke kommer till mig, landar lätt som en fjäder på min axel. Hur mycket sorg har detta rum bevittnat?
   Och nu blir jag medveten om att Noah håller hunden i halsbandet och att de betraktar mig båda två. Jag står med uppspärrade ögon och gapande mun, som en fisk i sanden, och vet att jag just har avslöjat allt om mig själv. Jag kunde lika gärna ha tagit fram mina sexhundra dollar ur väskan och erkänt att de är det enda jag har här i världen. Jag är inte van vid fina saker, det måste vara uppenbart till och med för den stora gamla hunden. Jag vänder mig om för att se, verkligen se, på mannen som bor här, ägaren till flygeln och ljuskronan och bokhyllorna och hunden. Han stirrar lika intensivt tillbaka på mig, och hans vänstra mungipa dras uppåt i ett halvt leende. Nu ser jag att han är gammal. Som en morfar eller farfar, sextiofem eller sjuttio kanske, och lite kortare än jag. Han har på sig en sådan där elegant stickad tröja med en prydlig skjorta under, och han ser inte ut att ha något hår kvar under Yankeeskepsen. (sid 26)

Dödlig potential av Hannah Deitch

Dödlig potential (Killer Potential 2025) av Hannah Deitch, en amerikansk författare och journalist bosatt i Los Angeles, hennes debut. Modernista.

Evie Gordon var en gång studenten med A i alla ämnen, en klart lysande stjärna som skulle gå långt. Men trots en examen från ett toppuniversitet har utbildningen inte gett något jobb, och numera arbetar hon som privatlärare åt rikemansbarn i Los Angeles.
     En eftermiddag när Evie anländer till familjen Victors lyxvilla i Beverly Hills får hon sitt livs chock. Hon hittar föräldrarna mördade och en livrädd, förstummad kvinna sitter fastkedjad under trappan. När Evie har befriat kvinnan upptäcks de av parets dotter Serena, som omedelbart tror att det är de som har dödat föräldrarna.
     Den tystlåtna kvinnan visar sig ha dolda talanger som både biltjuv och snattare. Hon och Evie inleder en relation medan de flyr undan polisen och mediedrevet. En roadtrip som leder dem in på allt mörkare vägar. Evie kallas för ett blodtörstigt monster i pressen och är snart känd i hela USA. Men att rentvå sitt namn när man är efterlyst för dubbelmord är lättare sagt än gjort. Översättning av Åsa Brolin.

Jag sa inte att jag inte ville somna eftersom jag inte litade på henne, men det var också en an- ledning. Det förstod hon kanske. Det var möjligt att hon hade känt sig lika illa till mods när det var jag som körde och hon som satt bredvid, försvarslös och utlämnad i passagerarsätet.
     Hon vred om nyckeln i tändningen. Hennes fingrar var långa och smala med slingrande ådror och sår på knogarna. Lugnt körde hon tillbaka till I-10. Jag drack upp soppan, som var salt och tjock som äggula. Mjöliga kycklingkuber fastnade i tänderna. Jag sköljde ner soppan med en halv flaska vatten och erbjöd henne resten.
     Nu när jag satt i passagerarsätet kunde jag granska henne mer ingående. Hon såg inte så liten ut längre. Hon var kanske bara lite kortare än jag. Hennes armar i den slitna skinnjackan var seniga och muskulösa. Det var något ganska hotfullt över hennes ansikte: ett grymt drag kring munnen, en sorts kylig likgiltighet. (sid 57)

Dikter från graven av Nicko Smith

Dikter från graven av Nicko Smith är hans senaste diktsamling. Jag har följt Nickos poetiska resa sedan hans debutdiktsamling Hki Rött. Och jag har följt Nickos resa runt på finska bibliotek efter jakt på finlandssvensk poesi i hans blogg: HÄR. Hans intervjuer med poeter, uppläsningar, bokmässor i Österbotten. Smith har även gett ut 19 Poeter - Österbottnisk poesi på 2000-talet (Scriptum) tillsammans med Tomas Mikael Bäck samt Egenutgivning av poesi - Personliga reflektioner.

Jag har tyckt mycket om Smiths varierande dikter, man hittar alltid något som passar för stunden. Smith är inte främmande för att skriva om allvarliga saker, ofta med humor, om livet som har många sidor. Och att vi alla dör en dag är ett faktum. Det spelar ingen roll hur mycket vi försöker undvika det faktum att vi alla människor som har levt på vår jord en dag kommer att hamna där. Det är modigt att skriva om något så allvarligt som döden.

Graven gapar glupskt
slukar alla som kommer i dess väg
Ser ingen skillnad
på fattig eller rik
Med andra ord
både jag och du

Diktboken är inte tung läsning, bara en påminnelse om hur lika vi är.

Elvis, Kekkonen och självaste L-G Petrov
och så många fler
som har gått före oss
i mänsklighetens fotspår
Alla ligger där
I graven

Och det finns liv och fortsättning.

Det friska
gröna gräset
ovanför graven
Kan du höra
hur det växer
och sprudlar
av liv

Dikter i urval är Nicko Smiths är en best-of samling, ett urval av poetiska guldkorn (med några uppdateringar och finputsningar på några av dikterna) från hans tidigare sju diktsamlingar:
Brändö i mitt hjärta (2023): HÄR.
Järnjungfrupoesi (2022): HÄR.
Rollatorgnissel under den järnblå solen: HÄR.
Iron Maiden Heavy metal: HÄR.
Bipolära skeppsbrott i Österbotten: HÄR.
Stretchar mot stjärnorna! HÄR.
🤎 Bicepspoesi: HÄR.

Hki Rött (2017): HÄR.          bernur har läst: HÄR.

Flykten av Jane Harper

Flykten (Exiles 2025) av Jane Harper, fristående roman om Aaron Falk. Modernista.
En varm vårkväll försvinner Kim Gillespie från en festival i den lilla staden Marralee i södra Australien. Kvar bland alla människor på festivalområdet står barnvagnen med hennes nyfödda dotter Zoe.
      Ett år senare är Kim fortfarande borta och försvinnandet kastar långa skuggor över familjens och vännernas tillvaro. En ny upplaga av stadens lokala mat- och vinfestival är på gång och en av gästerna är Aaron Falk – till vardags federal utredare i Melbourne. Som vän till Kims före detta svåger kommer han i kontakt med fallet och kan inte låta bli att engagera sig.
      Aaron inser snart att allt inte är som det verkar. Lögner och förtärande bitterhet kommer upp till ytan, och det blir allt tydligare att Kim inte hade någon i sitt liv som hon kunde lita på. Översättning av Maria Lundgren.

     Charlie gick före genom folksamlingen, och det dröjde inte länge innan Falk fick syn på den typiska, mörkröda skyltningen lite längre fram. Penvale Vineyards marknadsstånd hade ett långt bord där det stod öppnade flaskor för provsmakning. En trevlig ung kvinna som såg ut att kunna vara student hällde upp i små glas åt en familj, medan en annan pekade på något som stod skrivet på flaskans etikett.
     Bakom dem, i den dunklare, inre delen av tältet, var en storväxt man i färd med att platta till tomma kartonger. Hans axlar och bröstkorg var så breda att trycket med vingårdens logotyp på tshirten var utsträckt. Han hade varit där året innan också. Falk kände igen honom på utseendet fast de inte hade blivit presenterade för varandra. (sid 41)

Akikos stilla lycka av Jan-Philipp Sendker

Akikos stilla lycka (Akikos stilles Glück 2025) av Jan-Philipp Sendker Modernista.
Sedan hennes mamma gick bort lever tjugonioåriga Akiko i självvald ensamhet i sin hemstad Tokyo. Av en slump stöter hon en sen kväll ihop med Kento, hennes första kärlek från skoltiden. Kento lever ett tillbakadraget liv som hikikomori – hemmasittare – och vågar sig bara ut om natten.
     Samtidigt uppdagas en livslögn genom moderns dödsbo som får Akiko att ifrågasätta hela sitt liv. Hon måste erkänna för sig själv att hon faktiskt inte vet vem hon är. Med Kentos hjälp påbörjar hon en resa genom sin egen historia, och i och med det väcks frågor som Akiko aldrig tidigare vågat ställa sig: Hur vill hon egentligen leva? Och har hon modet att älska någon? Översättning av Christine Bredenkamp.

     Böckerna var vår lilla flykt. De var som våra små skydds- borgar som vi drog oss undan i, där resten av världen inte kunde komma åt oss. Jag beundrade människorna som hade skapat dem för vår skull. I samma stund jag slog upp en bok tog jag genast reda på vem som hade skrivit den, var och när den eller den var född, var de levde, om de hade familj, vilka andra böcker de skrivit. Oftast var det kvinnor och jag var så oerhört tacksam för var och en av dem.
     Så länge vi inte bar någon skoluniform lämnade bibliotekarierna oss i fred. Därför gömde vi jämt vanliga byxor och tröjor eller skjortor i våra ryggsäckar och bytte om inne på bibliotekets toalett.
     Det fanns en otroligt snäll, lite äldre bibliotekarie som då och då gick förbi oss där vi satt och rekommenderade en bok till den som ville. Genom henne lärde jag känna Yoko Ogawa och Banana Yoshimoto. Vi brukade prata om böcker och mangaserier, och inte en enda gång undrade hon varför jag inte var i skolan eller om mina föräldrar visste var jag var någonstans.
     Av henne lärde jag mig att det finns människor som vet svaren utan att ställa frågor. Mitt problem var läxorna. (sid 34) Flera smakbitar: HÄR.

Hela världens tårar (Die Rebellin und der Dieb 2022)

Det sista mordet vid världens ände av Stuart Turton

Det sista mordet vid världens ände (Last Murder at the End of the World 2025) av Stuart Turton Modernista. En brittisk författare och journalist. Hans två första romaner, De sju morden på Evelyn Hardcastle och Djävulen och det mörka vattnet, hyllades av kritikerna och översatts till 37 språk.

En apokalyptisk dimma har svept fram över planeten och utplånat allt i sin väg. Allt utom en idyllisk liten ö, där etthundratjugotvå bybor och tre forskare lever i fridfull harmoni. Byborna nöjer sig med att fiska, odla och festa, de följer det nattliga utegångsförbudet och gör vad forskarna säger åt dem att göra. De allra flesta har funnit sig väl till rätta på ön.
När en av samhällets forskare och ledare, Niema, hittas brutalt knivmördad slås den trygga tillvaron i spillror – särskilt som mordet samtidigt har triggat en nedstängning av det säkerhetssystem som omsluter ön och är det enda som håller dimman tillbaka. Inte nog med det: Systemet har även raderat allas minnen av mordkvällen, vilket innebär att någon på ön är en mördare utan att själv veta om det.
     Det enda sättet att återaktivera säkerhetssystemet är att hitta Niemas mördare. I detta livsavgörande uppdrag hittar bybon Emory, som dittills haft svårt att finna sin plats i gemenskapen på ön, till slut en möjlighet att tjäna byn med sina särskilda förmågor. Men hon har oddsen emot sig: Om mordet inte blir uppklarat inom 107 timmar kommer dimman att förinta ön och alla dess invånare. Översättning av Ragnar Strömberg.

    "Du lovade mig att de där experimenten skulle vara över", ryter Hephaestus med skrovlig röst.
     Ursinnet i hans röst får Emory att nervöst rygga ett steg tillbaka in i mörkret. Hephaestus är huvudet längre än alla andra i byn och dubbelt så bred. Han har klippt ner håret vårdslöst till sårskorpor och stubb, en djup skåra löper nedför höger sida av ansiktet. Hans händer är enorma. Liksom hans armar. Hans ben. Hans bröstkorg. Matis skämtade en gång om att det enda sättet han kunde skulptera Hephaestus på vore att börja nagga vulkanen bakom byn i kanten. (sid 44)

Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton

Djävulen och det mörka vattnet (The Devil and the Dark Water 2022) av Stuart Turton. Hans första roman, De sju morden på Evelyn Hardcastle hyllades av kritikerna. Modernista.

Året är 1634 och Samuel Pipps, världens främste detektiv, forslas ombord på ostindiefararen Saardam. Fartyget ska föra honom till Amsterdam där han ska avrättas för ett brott han kanske – eller kanske inte – begått. I sällskap har han sin lojala livvakt, Arent Hayes, som är fast besluten att bevisa sin väns oskuld. Bland de andra passagerarna finns Sara Wessel, en adelskvinna med en hemlighet.
    Men fartyget har knappt hunnit komma ut på öppet hav förrän resan börjar förgiftas av djävulskap. En märklig symbol dyker upp på seglet. En död spetälsk tycks röra sig över däcken. Boskap dör i natten. Och dessutom hör passagerarna en fasansfull röst viska till dem i mörkret. En röst som utlovar tre oheliga mirakel, följda av en massaker. Onda krafter rör sig över fartygets däck och sakta men säkert får de resenärerna att vända sig mot varandra.
     Med Pipps fängslad är det bara Arent och Sara som kan lösa mysteriet. En gåta som är kopplad till mörka hemligheter i passagerarnas förflutna – och som nu hotar att sänka fartyget och döda alla ombord. Översättning av Åsa Brolin.

    Korridoren var trång och full med folk, vilket gjorde att de tvingades stå besvärande nära varandra.
    Hans pomada fick honom att lukta citron och tänderna var ovanligt vita. Andedräkten doftade gott, vilket antydde att han hade tuggat vattenmynta. Till skillnad från handelschefen bar han dyrbara kläder. Jackan var mörklila och guldbroderierna lyste i ljusskenet. Ärmarna var uppslitsade och hosorna knutna med sidenrosetter. Spännena på skorna glänste.
     Sådana tjusiga kläder var tecken på en framgångsrik karriär. Flottans kaptener tjänade en viss procent på alla vinster de förde i hamn. Å andra sidan skulle det inte förvåna Sara om Crauwels faktiskt var klädd i sin förmögenhet. (sid 44)

Inte kära av Ali Hazelwood

Inte kära (Not in Love 2025) av Ali Hazelwood Modernista.
Författaren är uppvuxen i Italien, men numera bosatt i USA där hon utöver att vara författare är professor i neurovetenskap, hennes debutroman Kärlekshypotesen ska bli film.

Rue Siebert gick själv ofta hungrig när hon var liten och vill nu göra sitt för att motverka matfattigdom. Jobbet på startupföretaget Kline, där hon utvecklar en metod för att förlänga livsmedels hållbarhet med hjälp av nanoteknik, betyder allt för henne.
     Därför är det inte konstigt att hon blir rasande när hon upptäcker att Eli – den heta killen hon träffat genom en app och faktiskt trodde att hon gillade – är delägare i ett riskkapitalbolag som försöker stjäla Klines patent.
      Rue och Eli slits mellan sina vänner, sin ömsesidiga attraktion och projekten de vigt sina liv åt. Till en början känns valet ganska lätt, men ju mer de får veta om varandra, desto svårare blir det... Översättning av Isabel Valencia.

     Den sommaren skickade jag faktiskt ett mejl till Florence. Och jag gjorde en praktik på Kline, och sedan en till, och ytterligare några. Jag jobbade inom forskning och utveckling, tillverkning, kvalitetssäkring och till och med logistik. Framför allt jobbade jag med Florence, vilket förändrade mitt liv på bästa tänkbara sätt.
     Före henne hade alla mina mentorer varit män – varav några varit fantastiska, stöttande, briljanta män som gjort mig till den forskare jag blivit. Men Florence var annorlunda. Mer som en vän eller en supersmart storasyster som kunde besvara mina frågor om reaktionskinetik, klappa mig på ryggen när mina experiment inte fungerade och senare, när jag väl hade disputerat, förse mig med de medel jag behövde för att kunna utföra det slags arbete jag ville göra. Jag var inte den som befattade mig med känslor om det gick att undvika, men det behövdes ingen psykolog eller månader av navelskådning för att lista ut vad jag kände för Florence: tacksamhet, beundran, kärlek och en viss beskyddarinstinkt. (sid 49)

Allt det blå på himlen

Allt det blå på himlen (Tout le bleu du ciel 2025) av Mélissa Da Costa Modernista. Hennes debut, 2023 var Da Costa Frankrikes bäst säljande författare.

Tjugosexåriga Émile har drabbats av en tidig demens-sjukdom och förväntas bara ha två år kvar att leva. I stället för att tillbringa resten av sitt liv instängd på sjukhuset bestämmer han sig för att bryta sig loss och åka på en sista resa. I en annons på internet söker han efter någon att dela resan med, och till sin förvåning möter han några dagar senare Joanne framför den husbil han i hemlighet skaffat sig. Den unga kvinnan i den stora svarta hatten, med en ryggsäck som enda bagage, ger ingen förklaring till varför hon är där.
     Det blir början på en fantastisk resa, där varje avstickare innebär nya möten och nya självinsikter. En resa som rymmer sin beskärda del av rädsla, men också glädje, vänskap och kärlek.

Byn Pouzac ser inte alls ut som en bergsby. Den är ganska platt. Här finns enbart fält och plataner. Husen är alldagliga, lika dem hemma hos Émile i Roanne. Han ser fram emot att se alphyddor, gamla stenruckel, granar.
     Han kastar en blick in i husbilen. Inte ett ljud, inte en rörelse. Ändå tror han sig ha hört något. Ett diskret ljud, som en skakning. Han fortsätter tugga, plattar till kartan med baksidan av handen. Det hörs igen. Ljudet hörs igen. Det låter som en telefon som vibrerar. Ändå är han säker på att han inte satt på sin. Han känner sitt hjärta slå allt snabbare. Kan han ha gjort det? Det har hänt honom ganska många gånger på sistone, att han slagits med häpnad, att han inte mints att han precis ringt ett telefonsamtal, stängt av sin dator eller dukat undan. Det är en märklig känsla att sitta där utan att förstå att han precis haft en blackout. (sid 47)

Hela världens tårar av Jan-Philipp Sendker

Hela världens tårar (Die Rebellin und der Dieb 2022) av Jan-Philipp Sendker, som arbetat den tyska tidningen Sterns Amerika-korrespondent och deras Asien-korrespondent 1995-1999. Numera är han författare på heltid och bor i Berlin med sin familj. Modernista.

18-åriga Niri och hans familj är illegala invandrare i en asiatisk mångmiljonstad. Där lever de ett enkelt men tryggt liv som tjänstefolk hos en välbärgad familj. Tills pandemin slår till.
     Plötsligt står familjen utan framtidsutsikter, på randen till bottenlös fattigdom, och de tar sig till ett slumområde utanför staden. Niris inre uppror, mot både pappan och landets regering, växer – och när livet blir outhärdligt och behovet av mat och medicin för stort, bestämmer han sig för att korsa gränsen in till staden.
     En natt smyger sig Niri tillbaka till villan de bott i och möts där av Mary, dottern i familjen. Hon förser honom med mat och pengar, och hon har en plan som ska förändra deras liv för all framtid. Översättning av Christine Bredenkamp.

Det hade börjat ljusna när jag närmade mig bosättningen. Jag hoppades innerligt att pappa antingen fortfarande sov eller var djupt försjunken i sin morgonmeditation. Jag hade inte en aning om hur jag skulle förklara för honom varför jag plötsligt hade två säckar ris, nudlar, mjöl, grönsaker, olja och sojasås. Jag bestämde mig för att gömma allt, fast jag visste ännu inte var, och bara ta fram så mycket som vi behövde för dagen. Om det bara rörde sig som så små ransoner kunde jag hävda att jag fått dem som allmosor från ett kloster eller från en av Röda korsets lastbilar.
     De smala gränderna var fortfarande folktomma, några hundar strövade omkring, råttor for fram mellan sina gömslen. Från några kojor hördes barnaröster och de vuxnas yrvakna mummel. Dörren till vår koja stod på glänt och när jag försiktigt drog upp den hörde jag en röst bakom mig. (sid 31)

Skrönor, dikter och andra texter av Benny Stenberg

Skrönor, dikter och andra texter (2025) av Benny Stenberg. En resa mellan sanning och lögn och mellan glädje och sorg. Kanske är det en bok som inte är lik andra böcker. Men förhoppningsvis...

Innehåller funderingar, äldre och helt nya, minnen, händelser i livet, om barnbarn, ensamhet. Igenkänning, stort och smått; Bastubad, Vinterbad,  Vitsippor, Berlinmuren, Ugnsrengöring, Olof Palme, Passion för fotboll, Astrid Lindgren, Börsen, Rosa Parks, Michail Gorbatjov, Dalai Lama, Statens järnvägar, Allsång mm. Lite som en personlig dagbok som författaren delar med sig. Fint att läsa.

Triss i vårkänslor av Joakim Hedin

Triss i vårkänslor (2025) av Joakim Hedin, han arbetar som präst, den tredje fristående boken i den omtyckta feelgoodserien De fyra årstiderna. Modernista.

Våren spirar på Västkusten, men Louise har svårt att hitta någon glädje trots den ljusa årstiden. Hon har nyligen blivit änka och söker stöd hos kyrkans sorgegrupp. Där stöter hon på Hedvig, vars man Boris verkar ha sjunkit till Medelhavets botten tillsammans med sin båt.
    Hedvig bor ensam i en stuga vid Hallandskusten, med sina öländska dvärghöns och en märklig granne som enda sällskap. När Louise råkar ut för en brandskada i sitt kök erbjuder Hedvig henne husrum och sakta men säkert växer deras vänskap, trots att de är så olika som personer. Louise uppskattar klassisk elegans, medan Hedvig gillar progg, bär grön fleecetröja året runt och är bra på att leva fullt ut.
    Hedvig lyckas övertala Louise till att följa med på ett äventyr, och de reser till den lilla staden Céret i Frankrike. Efter en blöt utekväll blir de osams, varpå Hedvig delar med sig av sitt livs stora hemlighet. Hedvig är nämligen inte den hon utgett sig för att vara, och plötsligt vänds Louises tillvaro upp och ner ännu en gång.

    "Havet låg stilla i kant med villorna och ängarna på Södra Särövägen. De svängde av från huvudgatan och in på Billdals Hagenväg. Nu var det fråga om minuter, kanske sekunder, innan Louise kunde rusa ut ur bilen och skynda in i sitt hem, låsa om sig och bli kvitt det förfärliga fängelse som bilresan utvecklats till. Hon borde ha prioriterat att ta en taxi efter förnedringen vid poliskontrollen. Om hon någonsin kunde undvika en sådan här situation i framtiden så skulle det vara värt varenda krona för att slippa.
     "Då kan du släppa av mig här", sa Louise och pekade mot sin garageuppfart. Lite rodnade hon. Det låg fortfarande löv och annat skräp i rabatten. Inte för att det verkade som om Hedvig brydde sig, men Louise satte en ära i att ha gatans vackraste trädgård. (sid 23)

Hembiträdet ser dig av Freida McFadden

Hembiträdet ser dig (The Housemaid Is Watching 2025) av Freida McFadden Modernista, tredje boken i Hembiträdet-serie.
Millie och hennes make har flyttat till Long Island, där de hoppas kunna ge sina barn en trygg uppväxt i ett lugnt bostadsområde. Efter alla års slit som hembiträde känns tillvaron nu behaglig, och Millie har lämnat sitt mörka förflutna bakom sig.
    Men friden blir inte långvarig. När Millie och Enzos nya granne mrs Lowell bjuder över dem på middag får Millie kalla kårar redan när hembiträdet öppnar dörren. Kvinnan tycks inte kunna slita blicken från dem.
    Och det är inte bara mrs Lowells hembiträde som skapar oro. Millie får en känsla av att någon lurar i skuggorna och bevakar dem. Flytten till den på ytan så lugna förortsgatan framstår alltmer som ett misstag, och obehaget växer när Millie får en varning från kvinnan som bor mitt emot: Var försiktig med dina grannar.

Om jag packar upp en låda till så kräks jag.
    Jag har packat upp fem miljarder lådor i dag. Lågt räknat. Och nu står jag i det badrum som tillhör det stora sovrummet och stirrar på en låda märkt med "BADRUM" utan att orka öppna den. Trots att den innehåller viktiga badrumsgrejer. Jag kanske får borsta tänderna med pekfingret i kväll.
     Ljudet av steg blir allt högre utanför dörren och Enzo kikar in i badrummet. Han ler när han ser mig stå där med lådan.
    "Vad gör du?"
    Jag sjunker ihop lite. "Packar upp."
   "Du har packat upp hela kvällen", säger han. "Nog nu. Vi gör resten i morgon."
   "Men vi behöver de här sakerna. De är till badrummet." (sid 25)

Hembiträdet: HÄR.
Hembiträdets hemlighet: HÄR.

Snällhjälpsgruppen i Stjärnåker

Snällhjälpsgruppen i Stjärnåker (2025) av Julia Wrang Modernista.
Hennes debutroman: en varm berättelse om det fina och det svåra i livet, om svek, otrohet och rädslor, och hur man kan vända allt bara man hittar hjälp i varandra.

När den framgångsrika marknadschefen Penny blir sjukskriven och dumpad inom loppet av ett dygn, bestämmer hon sig motvilligt för att gömma sig i sin mormors hus i den sömniga småstaden Stjärnåker. På plats upptäcker hon att huset är i lika stort behov av renovering som hon själv. Det är också den gula bilen hon köper av Anna-Charlotta, som även hon flyttat ner från Stockholm och som har en kämpig tillvaro med en hemmasittande dotter.
   Tillsammans med sin nya bekantskap hamnar Penny mitt i den nystartade Snällhjälpsgruppen: en gemenskap lokaliserad i stadens societetshus där alla får prata om vad som helst, när som helst. Eller, oftast klockan två på söndagar – vilket råkar vara precis den tid då stadens pensionärsförening vill ha lokalen till bingo.
    När det nedgångna societetshuset plötsligt hotas av nedläggning tvingas de konkurrerande grupperna att samarbeta. Och när Penny dessutom börjar falla för den snygga bagaren Bastian blir det allt svårare att fokusera på inre läkning.

     Penny slog på ficklampan på mobilen och sökte efter propp- skåpet som hon visste skulle finnas i hallen. Där satt det, till höger om ingången. Lite på måfå tryckte hon ned ett par knap- par för att höra att det klickade till och blev ljust lite längre in i huset. Tack gud för det. Lamporna i hallen och köket på nedervåningen ville fortfarande inte tändas.
     Hon tog av sig skorna och rullade in väskorna i vardagsrummet. Mormors gröna matta prydde fortfarande det nötta trä- golvet, hennes sekretär, ett par tavlor på de vävklädda väggarna och den gamla soffan fanns också kvar. Det var iskallt i huset, men hon var för trött och orkeslös för att ta reda på hur hon slog på värmen i de gamla elementen. I stället hittade hon ett uttag vid golvet där hon tryckte in laddaren i telefonen, letade reda på resten av påsen med nötter och halsade några klunkar ur vinflaskan – som tack och lov hade skruvkork – innan hon fullt påklädd kröp ihop i den nötta gamla soffan och somnade med jackan som täcke. (sid 36)

Den blå timmen är Paula Hawkins

Den blå timmen (The Blue Hour 2025) av Paula Hawkins Modernista.
Vanessa Chapman är en numera avliden men mycket känd konstnär vars verk ställs ut på Tate Modern i London. När en forensisk antropolog kontaktar museet och säger att en av skulpturerna innehåller ett människoben, påbörjas en utredning.
    James Becker jobbar för stiftelsen Fairburn Foundation som lånat ut Chapmans verk till Tate Modern, och han får i uppdrag att resa till konstnärens hem på en ö utanför den skotska kusten. Den vindpinade ön Eris nås bara tolv timmar om dygnet när tidvattnet är lågt. Det är en karg och mytomspunnen plats, känd för sitt magiska ljus. Men det är också en farlig plats. Människor som bott här har försvunnit spårlöst, däribland Vanessas make Julian.
    Vanessas vän Grace bor kvar på ön, men känner sig bara trygg nog att sova när den är avskuren från omvärlden. Efter ett visst motstånd går hon med på att ta emot Becker. Tillsammans påbörjar de det omfattande arbetet med att gå igenom Vanessa Chapmans kvarlåtenskap – och kommer snart farligt nära öns mörka hemligheter.

"Den får blodet att svalla, tidvattnets dragningskraft, väcker henne mitt i svarta natten. Alla år på Eris Island – fler än tjugo vid det här laget – har gjort Grace tidvattenstyrd. Besatt, en sann mångalning! Styrd av månen. Hon sover inte längre när det är lågvatten, kan bara vila när havet skiljer henne från land.
    När hon vet att ingen kan smyga sig på.
    Eris är egentligen inte någon ö. Precis som Grace formas den av tidvattnet. En nästan-ö, förenad med fastlandet genom en smal landtunga, dryga kilometern lång. Under tolv av dygnets timmar, i två sextimmarsperioder, är den där landremsan framkomlig till fots eller med fordon. Vid högvatten är ön Eris onåbar. Om det, som i dag, är ebb halv sju på morgonen, kan man tryggt ta sig över vägbanken mellan omkring halv fyra och halv tio.
     Så mitt i svarta natten vaknar Grace. Hon tänder i braskaminen i köket och lagar gröt" (sid 28)

Aldrig någonsin av Colleen Hoover, Tarryn Fisher

Aldrig någonsin (Never Never 2025) av Colleen Hoover, Tarryn Fisher Modernista.

Charlie Wynwood och Silas Nash har varit bästa vänner sedan barnsben och ett par sedan de var fjorton. Men en morgon är de plötsligt totala främlingar för varandra. Ingen av dem minns någonting. Deras första kyss, deras första bråk, stunden då de blev förälskade, allt är borta. Charlie och Silas måste nu samarbeta och försöka ta reda på vad som har hänt och varför.
    Men ju mer de får veta om det par de brukade vara, desto mer undrar de varför de var tillsammans från första början. Att glömma är skrämmande. Att minnas kan vara värre. I översättning av Ida Ingman.

    Alla bryter sina löften till Janette. Hon har något bittert över sig. Vi säger inget mer under resten av bilresan och när jag svänger in i garaget hoppar hon ut innan jag har stängt av motorn.
    "Det var trevligt att umgås med dig också", ropar jag efter henne. Jag gissar att Charlies mamma kommer att sitta och vänta på henne nu, och kanske skälla ut henne för att hon tog bilen, men när jag kommer in i huset är allt mörkt, med undantag för lampan under dörren till Janettes och mitt rum. Mamma har somnat. Mamma bryr sig inte. Det är perfekt med tanke på situationen jag befinner mig i. Jag kan snoka runt och försöka komma på vad som hänt utan frågor och regler, men jag kan inte låta bli att tänka på Janette, på att hon bara är ett litet barn som behöver sina föräldrar. Allt är så sjukt.
    När jag öppnar dörren sitter Janette och lyssnar på musik. (sid 75)

Läst tre böcker av Colleen Hoover: Hopplös och
två romantiska spänningsromaner: Verity och För sent.

Skamgrepp av Eva Hildén

Skamgrepp (2025) av Eva Hildén, den första, fristående boken i Villebråd-serien. Modernista.
På ytan ser det inte ut att vara något fel på Matildas liv. Hon och hennes fru Jenny har en fin villa i Stockholm, de har bra jobb, och i Matildas mage växer ett efterlängtat barn. Men fostrets sparkar fyller inte Matilda med den förväntan hon borde känna, utan rör i stället upp ett inre mörker. En känsla hon trott att hon lyckats förtränga, men som nu hotar att förgifta henne.
    Matildas före detta pojkvän Patrik rör sig apatiskt mellan jobbet som spärrvakt, alkishaket och Systembolaget. Hans liv är uttorkat och dött som en öken. Men innerst inne drömmer han fortfarande om att en dag få tillbaka det som han en gång haft: Matilda.
    En dag väcker en till synes oskyldig tidningsartikel deras gemensamma förflutna till liv. Femton år tidigare inträffade ett dödsfall, och ett enda misstag är allt som behövs för att avslöja deras inblandning. Samtidigt överskrider både Patrik och Matilda allt fler gränser för att döva smärtan och skammen över det som hände den natten, omedvetna om att de långsamt rör sig mot avgrunden.

   En lampa tänds bakom oss.
   – Excuse me, but what is going on here?
   Det är killen från receptionen. Hans ögon irrar mellan mig och Matilda, men stannar sedan på Matilda när han inser att hon inte har någon baddräkt.
   Nu tänds det i några av fönstren, en rörelse på en balkong från någon som vaknat och gått ut för att se vad som händer. Matilda börjar skratta hysteriskt.
   – It is not allowed to swim at this time. I have to ask you to get up immediately. Jag skäms så in i helvete, men Matilda verkar knappt bry sig. (sid 32) Flera smakbitar: HÄR.