Det smälter (2022) av Lize Spit är en skildring av den europeiska landsbygden, utformad som suggestiv, feministisk hämndroman. Eva är ett av endast tre barn som 1988 föds i den lilla flamländska byn Bovenmeer. Här växer hon upp bland rapsfält och mjölkgårdar, under en tidsperiod färgad av Windows 95.
I tre filmiskt korsklippta kronologier följer vi den Eva som lär känna pojkarna Pim och Laurens, den Eva som steg för steg närmar sig sanningen om Bovenmeer, och den Eva som ett drygt decennium senare återvänder bilvägen från Bryssel, klockslag för klockslag, med ett gigantiskt isblock i bakluckan. En tjock bok som man bara fotsätter att läsa utan att kunna sluta.
Redan innan jag går in i köket vet jag att pappa sitter där. Runt honom står en ständig lukt av tobak.
För inte så länge sedan läste jag någonstans att den summa en rökare årligen lägger på cigaretter räcker till en semester. Ingen undersöker om det finns människor som röker bara för att slippa resa med hela sin familj.
Det står fortfarande några saker kvar på frukostbordet. Bröd, chokladpålägg, sirap.
"Din mor har åkt till djuraffären för att köpa hundfoder. Jolan åkte i väg tidigt för att spana in fåglar.", säger pappa utan att titta upp. Han sitter vid bordet och läser tidningen. I sin hand har han en kulspetspenna. I dag verkar det inte finnas något som är värt att stryka under. (sid 29) Flera smakbitar: HÄR.Lize Spit är en flamländsk belgisk författare. Hennes första roman Het smelt har vunnit flera priser, däribland De Bronzen Uil-utmärkelsen, och har översatts till flera språk.
Lize Spit och Lydia Sandgren samtalar om Det smälter på Stadsbiblioteket.