Ett helt liv av Robert Seethaler

Ett helt liv av Robert Seethaler berättar om Andreas Eggersom hela livet bor i samma lilla by, bygger en linbana i alperna till dalen. Han är stark fast styvfadern misshandlade honom som barn. Eggersom har inte mycket krav på livet, han är nöjd om han har en liten egen plats att sova i och kan odla lite grönsaker. Han upplever en kort lycka med sin fru Maria. Är det sprängningarna som förstör allt. Andra världskriget kommer och det blir Eggersoms enda tillfälle vara hemifrån. Nöd och näppe han överlever det kalla Ryssland. Han fortsätter sitt slit tills han kommer på att hjälpa turister. Mycket förändringar under hans livstid, fast Eggersom förändras inte, inte hans livsstil heller.

"Han trivdes i sitt nya hem. Ibland var det lite ensamt där uppe, men han såg inte sin ensamhet som ett aber. Han hade ingen, men han hade allt han behövde och det var nog. Blicken ur fönstret var vidsträckt, kaminen varm" (sid 118)

Kärlekens fyra årstider av Grégoire Delacourt

"Sedan ska jag välkomna Robert in i mitt hem, in i min famn, till min säng och mitt liv. För resten av mitt liv.
  Från och med i morgon ska jag göra rent hus.
  Jag ska kasta onödiga prylar.
  Utrymmeskrävande minnen.
  Nödvändiga lögner.
  Allt krimskrams, alla dumheter och fulheter från ett liv ägnat åt att tjäna andra.
  Jag ska skänka bort eller sälja alla möbler vi inte vill behålla.
  Sedan ska han rita vårt hus." (sid 168)

Så snyggt omslag, jag är svag för maskrosor, tilltalande titel i Kärlekens fyra årstider av Grégoire Delacourt. Ett fantastiskt språk, kanske även tack vare översättaren Sofia Strängberg. Delacourts tidigare bok Allt jag önskar mig var jobbig, tankeväckande, inte riktigt i min smak. Denna gillar jag mer.

Århundradets sista 14 juli på stranden i Le Touquet där allt händer, kärlek i alla åldrar; den första unga, den långa trogna förälskelsen som håller efter femtio år, ny partner efter långt äktenskap. Att leva och dö tillsammans. Allt i blommornas tecken på olika sätt; pimpinella, Eugénie Guinoisseau, hyacint, Rose även som ett kvinnonamn. "Myrten: Ja, kärleken är besvarad." (sid 220) Alla berättelserna berör varandra, flätas samman.

Linda Boström Knausgård hyllad

En lång fin intervju med Linda Boström Knausgård i Vi Tidningen. Hon har tilldelats Mare-Kandrepriset 2013 för Helioskatastrofen och den är nominerad till International Dublin Literary Award 2017. Välkommen till Amerika nominerades till Augustpriset 2016.

Fågelburen av Lisa Jewell

"Pyssellådan" var en annan av pappas fasor. Den hade en gång varit en liten verktygslåda i plast, prydligt fylld med paljetter och piprensare och bladguld. Genom åren hade den utökats och förvandlats till en ständigt växande familj av enorma plastbackar som stod i ett stort skåp i hallen, fyllda med en omöjlig härva av gamla snörstumpar, trassliga garnnystan, gamla godispapper, tomma toarullar, gamla underkläder klippta i trasor, frigolitbitar och använt presentpapper. 
Det var ingen som använde pyssellådan längre, men det hindrade inte Lorelei från att konstant fortsätta fylla den med allt möjligt gammalt skräp.

Fågelburen av Lisa Jewell handlar kusligt mycket om mig; jag har också fyra barn, samlar på saker (och böcker), gillar regnbågar, har "tvingat" mina barn till äggjakt  i trädgården på påskdagen... men inte sparat folien på äggen. Jag har hängt upp barnens teckningar, sparat deras saker. Även en rosa begravning skulle jag kunna tänka mig.

Lorelei är en färgstark kvinna, som shoppar hela tiden; storpack av alltid-bra-att-ha-saker. Att ha nitton kökshanddukar är bra, rensa kan man göra en annan gång. Hon är överdrivet nostalgisk, sparar på allt barnen gjort. Fast fortfarande har hon koll var hon har grejerna, hon vet var allt är. Allt. Lorelei är drottning hemma med all hennes saker.

Familjen är viktigast för henne, men alla var alltid hemma. Ingen har rest nånstans. Barnen växer upp, familjen splittras, långväga från varandra. Alla känner sig skyldiga till att ingen i familjen mår riktigt bra. Men på påsken fortsätter man träffas. Lorelei flippar ut, hennes samlande får alla hon älskar fly huset - som blivit obeboeligt, hon har inte slängt ett papper. Lorelei är ensam men vill inte ha hjälp.

Flera smakbitar: HÄR.