Kärlekens fyra årstider av Grégoire Delacourt

"Sedan ska jag välkomna Robert in i mitt hem, in i min famn, till min säng och mitt liv. För resten av mitt liv.
  Från och med i morgon ska jag göra rent hus.
  Jag ska kasta onödiga prylar.
  Utrymmeskrävande minnen.
  Nödvändiga lögner.
  Allt krimskrams, alla dumheter och fulheter från ett liv ägnat åt att tjäna andra.
  Jag ska skänka bort eller sälja alla möbler vi inte vill behålla.
  Sedan ska han rita vårt hus." (sid 168)

Så snyggt omslag, jag är svag för maskrosor, tilltalande titel i Kärlekens fyra årstider av Grégoire Delacourt. Ett fantastiskt språk, kanske även tack vare översättaren Sofia Strängberg. Delacourts tidigare bok Allt jag önskar mig var jobbig, tankeväckande, inte riktigt i min smak. Denna gillar jag mer.

Århundradets sista 14 juli på stranden i Le Touquet där allt händer, kärlek i alla åldrar; den första unga, den långa trogna förälskelsen som håller efter femtio år, ny partner efter långt äktenskap. Att leva och dö tillsammans. Allt i blommornas tecken på olika sätt; pimpinella, Eugénie Guinoisseau, hyacint, Rose även som ett kvinnonamn. "Myrten: Ja, kärleken är besvarad." (sid 220) Alla berättelserna berör varandra, flätas samman.