
Kriget mellan vampyrer och varulvar har pĂ„gĂ„tt i Ă„rhundraden. Nu har Misery Lark – dotter till den mĂ€ktigaste ministern i VampyrrĂ„det – fĂ„tt uppdraget att ingĂ„ i en historisk fredsbevarande allians med vampyrernas dödliga fiender. Hon ska gifta sig med varulvsflockens Alfa: Lowe Moreland.
Varulvar Àr skoningslösa och oförutsÀgbara, och Lowe Moreland Àr inget undantag. Han regerar med absolut auktoritet, men inte utan rÀttvisa. Och, till skillnad frÄn VampyrrÄdet, inte utan kÀnsla. Han övervakar Miserys varje steg, och det Àr tydligt att han inte litar pÄ henne. Om han bara visste hur rÀtt han har.
Misery har sina egna skĂ€l att acceptera det hĂ€r konvenansĂ€ktenskapet, och det har ingenting med politiska allianser att göra. Hon Ă€r villig att göra vad som helst för att fĂ„ tillbaka det som tillhör henne. Ăven om det innebĂ€r att leva som ensam vampyr i varulvsterritoriet, ensam med vargen. ĂversĂ€ttning av Isabel Valencia.
AlltsÄ begav jag mig till balkongen pÄ mezzaninvÄningen för att fÄ vara i fred. DessvÀrre hade guvernören kommit pÄ samma tanke och tagit med sig motsvarande en hel vattenkanna alko- hol. Beklagligt nog bestÀmde han sig för att göra mig sÀllskap, och bedrövligt nog verkar han helt instÀlld pÄ att konversera. Hans blick vandrar stÀndigt till Maddie Garcias bord, som att han försöker brÀnna henne till aska före hennes installation nÀsta mÄnad. Jag borde förmodligen dela hans förbittring gent- emot den blivande mÀnskliga guvernören i och med att det Àr hennes politik som har föranlett det hÀr bluffbröllopet, men jag kan inte annat Àn beundra hennes förmÄga att skickligt undvika min pappa. Hon Àr utan tvekan en intelligent kvinna. Till skillnad frÄn jubelidioten som stÄr bredvid mig. (sid 41)