Flasksamlaren (Flaskesamlaren nynorska
1991) av Jon Fosse
Längs storstadens gator vandrar en ensam man utan tillflyktsort. Något
plågar honom svårt, något som har att göra med hans förhållande till
omvärlden - kvinnor, bekanta, föräldrar. Han närmar sig människor och
glider omedelbart ifrån dem. Kvar inom hans synfält blir bara en nattlig
flasksamlare, en lodis med alla tecken på storslagenhet. Men dennes
blick kan han inte befria sig ifrån.
En dag, några män, som går och sitter på en pub, flasksamlaren skakar, dricker inte men lägger tomma flaskor i en plastpåse. Björn som är journalist och bor i radhus och inte vågar följa med till flickan. Han vars far är gammal byggnadsarbetare, Fredrik, som är gitarrist, spelar i ett band och undervisar i klassisk gitarr och hans far är präst. Inte tydligt vem är vem, men verkar inte viktigt.
"kan inte säga något, sitter en människa i mörkret, i rummet under trappan, böjt huvud, händerna knäppta i knät, bara sitta här, inte titta, kan inte veta något, bara sitta här, sitter här, inte nu, måste gå, träffa henne, gult hår, lockigt, kan inte gå in i en kyrka så där, gå, gick nedför gatan, kom emot mig" (sid 178)
Svenska Akademiens motivering 2023:
”för hans nyskapande dramatik och prosa som ger röst åt det osägbara.”