I handlingen finns en udda gestalt: Den mystiska tiggarkvinnan från Kambodja, vars vistelse i Indien förbryllar européerna. Men kvinnan verkar på samma vis vara lika undrande inför dem. Vicekonsuln och Anne-Marie förenas i sin besatta nyfikenhet av tiggerskan, som i deras ögon förkroppsligar kontinentens hungrande folkmiljoner som omger deras cocktailpartyn.
Monsunmånad i Calcutta. I stadens hetta befinner sig Anne-Marie Stretter, den franska ambassadörens vackra men uttråkade hustru. Som i en desperat jakt på en ansvarslös ungdom hon aldrig hade, söker hon nu kärlek från unga älskare. En av de män som faller för henne är vicekonsuln av Lahore, en enstöring med benägenhet att ta till våld och få irrationella vredesutbrott.
"De är tusentals i Pursatregionen, bortkörda kvinnor, gamlingar, muntra pratkvarnar, deras vägar korsas i jakten på mat, de talar inte med varandra. Föd mig, natur. Det finns frukter, gyttja, färggranna stenar, Hon har ännu inte kommit på hur hon ska bära sig åt för att fånga fiskarna som sover vid flodstranden. Hennes mor sa till henne: Ät, bry dig inte om din mor, ät, ät. Hon letar länge och väl under eftermiddagsvilan. Slättland, ge mig något att tugga på. Hon plockar frukt när hon hittar den, vildbananer, risplantor, mango, hon tar med sig det till stenbrottet och äter, tuggar riset till en söt och ljummen välling, sväljer." (sid 24) Fler smakbitar: HÄR.
