Förbländningen av Elias Canetti

Förbländningen (Die Blendung 1935) av Elias Canetti.

Språkforskaren, en eremitisk sinolog, Peter Kien vill bara vara i fred med sina tjugotusen böcker i våningen i Wien. Bara ett takfönster, samtliga väggar har han låtit mura igen, bokhyllor från golv till tak. Hans största rädsla att bli blind och inte kunna läsa. Han är inte trevlig: kall, rigid, misantropisk, misogyn. Han har fått ett arv och kunnat avstå från att ta en professur. Han skickar sina arbeten till konferenser men deltar inte själv.
Genom ett missförstånd blir han tvungen att gifta sig med sin hushållerska Therese. Vad som först liknar en praktisk lösning slutar som mänsklig samvaro ofta gör i katastrof. Stackars Kien som har levt för sina böcker hela sitt liv. Han har inga möbler, bara en divan att sova på och ett skrivbord att arbeta vid. Men det och mycket annat vill hustrun ändra på.

"Frestelsen att iaktta livet på gatan - en tidsödande ovana som tydligen är medfödd - bortföll med sidofönstren. Dagligen, innan han satte sig vis skrivbordet, välsignade han den idé och den konsekvens som han hade tacka för uppfyllandet av sin högsta önskan: att äga ett rikhaltigt, ordnat och åt alla sidor avstängt bibliotek, där ingen överflödig möbel, ingen överflödig människa kunde avleda hans allvarliga tankar."  (sid 21) Flera smakbitar: HÄR.

Förbländningen från 1935 (översättning Eva Liljegren) blev Canettis enda roman. En mänsklighetens vansinneskomedi om hur människor inte kan sluta behärska varandra. Respektabel är här endast maktmänniskan den starke bländar den svage. Canetti var sin onda tid på spåren, långt före andra världskrigets utbrott. Han dog i Schweiz 1994.

1981 tilldelades han Nobelpriset i litteratur: "för ett författarskap präglat av vid utblick, idérikedom och konstnärlig kraft".

Tidstillflykt av Georgi Gospodinov

Tidstillflykt (Time Shelter 2024) av Georgi Gospodinov från Bulgarien. Romanen fick 2023 års internationella Booker-pris, som delas med översättaren Angela Rodel, samt Strega European Prize.

Gaustin, en gåtfull flanör och resenär i tiden, bestämmer sig för att öppna en klinik för alzheimersjuka utanför Zürich. På skilda våningsplan återskapas olika epoker, dit de sjuka kan gå för att finna tröst i sina minnen. I takt med att rummen blir alltmer övertygande börjar också friska människor att söka sig dit, och till slut vill hela länder återvända till det förflutna Men vilka var egentligen de gamla goda tiderna? En dag beslutar EU att ordna en folkomröstning om det förflutna.


UKON intervjuar Georgi Gospodinov på stadsbiblioteket.

"Jag kom hit i ett brådskande ärende, som man i regel gör till New York, på flykt från något, på jakt efter annat. Jag flydde det förflutnas kontinent till en plats som hävdade att den inte hade något förflutet, trots att den med tidens gång hade samlat på sig en hel del. Jag bar runt på en gul anteckningsbok, letade efter en viss person, jag ville berätta medan minnet ännu inte hade övergett mig." (sid 33) Flera smakbitar: HÄR.