Kärlek och skugga av Isabel Allende

Kärlek och skugga (1984 De amor y de sombra, Rakkaus ja varjo) av Isabel Allende.
"Isabel Allende hade egentligen tänkt att denna bok skulle heta De amor y de sangre (Av kärlek och blod) eftersom den har våldet som tema. Romanen baserar sig på en verklig händelse. Upptäckten, 1978 av en massgrav leder till att en veckotidningsjournalist dras in i en farlig politisk motståndskamp. Samtidigt växer kärleken mellan henne och en politiskt engagerad fotograf. Tillsammans flyr de slutligen från Chile." Eva Stenvång

Hittade boken i min bokhylla, på finska.
"Ajan mittaan pojat olivat lakanneet ottamasta professori Lealia aivan tosissann ja yrittivät vain estää tätä tekemästä typeryyksiä. Lapsina heidän oli täytynyt olla monessa mukana isänsä rinnalla, mutta aikuisikään tultuaan he olivat jättänet professorin palopuheet omaan arvoonsa, eivät suostuneet astumaan jalallaan poliittisiin kokouksiin. Neuvostoliiton miehitettyä Unkarin 1956 isäkin jättäytyi puolueesta, sillä nuo tapahtumat saivat hänet pettymään sydänjuuria myöten." (sid 108) flera smakbitar: HÄR.

En kvinnas själ av Isabel Allende

En kvinnas själ (Mujeres del Alma mia 2022) av Isabel Allende berättar hon om sina tre äktenskap, och allt som dessa lärt henne. En av dessa lärdomar är att det är viktigt att ha ett eget liv, vid sidan om det gemensamma, att också värna sin egen identitet.
En annan är att ta sin egen sexualitet på allvar. Så vad behöver kvinnor - och feminister - idag? Att få kännas sig trygg och uppskattad, att få vara fri och självständig, att få leva i fred och få bestämma över sina egna kroppar. Inom alla dessa områden finns mycket arbete att göra. Med den här boken hoppas Allende föra vidare sin visdom och sina erfarenheter till efterföljande generationer.

"Jag vägrar att finna mig i den europeiska modell som styr de kvinnliga idealen - ung, lång, smal, et cetera - men gläds åt människans instinkt att vilja omge sig av skönhet. Vi smyckar våra kroppar och vill gärna smycka vår omgivning. Vi behöver en viss harmoni, väver färgglada tyger, dekorerat lerhyddor med väggmålningar, drejar, knypplar och syr. Den sortens kreativitet hos kvinnor kallas hantverk och säljs billigt, men när det kommer till män kallas den konst och är något man betalar dyrt för" (sid 48) Flera smakbitar: HÄR.

Il Postino - postiljonen, fin sevärd film

Il Postino - postiljonen (1994) en underbar italiensk film om den enkle fiskarsonen Mario som bor på en liten italiensk ö och jobbar som brevbärare. Hans enda kund på postrundan är den berömde chilenske poeten Pablo Neruda, som tvingats i exil av politiska skäl. Trots deras olikheter så formas snart en varm vänskap mellan Mario och Pablo. Mario är förälskad i barflickan Beatrice och han ber nu Pablo om hjälp med att skriva en kärleksdikt till henne. Filmen bygger på en roman av Antonio Skármeta. Se: HÄR.

Personliga dikter av Pablo Neruda

En dröm om tåg 
Tågen drömde på stationen,
sov försvarslösa,
utan lokomotiv.

Tvekande kom jag där i gryningen,
gick och letade efter hemligheter,
saker som blivit glömda i vagnarna,
i den förbrukade lukten efter resan.
Bland varelser som farit sin väg
slog jag mig ner på det stillastående tåget.

Pablo Neruda fick Nobelpriset i litteratur 1971, ett par år innan han dog. Artur Lundkvist skriver att han har blivit översatt och läst mer än någon annan samtida poet. Han är mest bekant för sin politiska och sociala poesi. Han har även skrivit genial naturdiktning, lovsånger till alla slags ting, även självrannsakan, djupdykningar i sin egen livshistoria, spontana reaktioner på tillfälliga och vardagliga företeelser. "Man möter honom öppen och generös, naiv och förslagen, skämtsam och patetisk, ödmjuk och stolt. Han rör sig över hela skalan av mänskliga egenskaper, oförbehållsamt och direkt men samtidigt ständigt med poesins och fantasins glans också kring det i och för sig obetydliga och triviala." 

16. Läs en bok/författare från Sydamerika.

Amulett av Roberto Bolaño

"Den kvällen blev jag vän med honom, trots åldersskillnaden. Trots alla skillnader! Det var jag som några månader senare berättade för honom vem Ezra Pound var, vem William Carlos Williams var, vem T.S. Eliot var. En gång var sjuk och full släpade jag hem honom på min magra rygg, och jag blev vän med hans mamma och hans pappa och hans trevliga syster, de var trevliga hela familjen." (sid 42)

Amulett (översatt av Lena E Heyman) av den chilenske Roberto Bolaño (1953-2003) som "under sin livstid skapade en romanvärld med helt egna lagar, där motståndet mot övergrepp och politiskt våld utgör själva bränslet i prosan. Inte minst har han bidragit till världslitteraturen med en egen fasaväckande geografi i staden Santa Teresa, verklighetens Ciudad de Juarez precis på gränsen till Texas". Amulett som ett smycke, ett skimrande stycke prosa som vävs kring Latinamerikas folk och historia: det som är bokens sanna amulett.

Poeten Auxilio Lacouture, den mexikanska poesins moder (the mother of Mexican poetry), gör ströjobb på universitetet och hjälper professorer för att få vara nära poeter. Hon gömmer på en toalett på den filosofiska och litterära institutionen i ett av Mexiko Citys universitet, som ockuperas av armén. Hon sitter där i tolv dagar 1968 och minns sitt liv i en medvetandeström som går mellan dröm och vaka. Väldigt många poeter och författare nämns, både chilenska och andra västerländska. Det finns en framtidsscenario i boken:

   "Vladimir Majakovskij kommer att vara på modet igen omkring år 2050. James Joyce återföds i en liten kinesisk pojke år 2124. Thomas Mann tar gestalt i en ecuadoriansk farmaceut år 2101.
Marcel Poust faller i förtvivlad och långvarig glömska från och med 2033. Estra Pound försvinner från en del bibliotek år 2089. Vachel Lindsay blir en poet läst av massorna år 2101.
    César Vallejo kommer att läsas i tunnlarna år 2045. Luis Borges kommer att läsas i tunnlarna år 2045. VIcente Huidobro kommer att läsas av massorna år 2045.
    Virginia Woolf kommer att reinkarneras i en argentinska, en berättare, år 2076. Louis-Ferdinand Céline träder in i purgatorium år 2094. Paul Éluard kommer att läsas av massorna år 2101.
   Själavandring. Poesin kommer inte att försvinna." (sid 165)

bernur har också läst: HÄR. 

Flera smakbitar: HÄR.

Gabriela Mistral Nobelpris 1945

Gabriela Mistral (1889-1957) fick Nobelpriset 1945, hittills enda kvinnan från Sydamerika, med motivering: "för den av mäktig känsla inspirerande lyrik, som gjort hennes diktarnamn till en symbol för hela den Latinamerikanska världens ideella strävanden". Hjalmar Gullberg har översatt hennes dikter. Hon var fattig självlärd och arbetade som lärarinna i en liten by. Hon hade en son vars far hon inte avslöjade. Hon ansåg att när en kvinna gifter sig förlorar hon sin frihet, hon var motståndare till äktenskapet.

Jag föll på ön Porto Rico
en blånande middagsstund
till ro, av böljorna vaggad
i palmernas mödrarund.
Då höll för min mun en flicka
en kokos med vatten som lön.
Av palmernas modersvatten
jag drack som en dotter från ön.
Ej kropp eller själ har smakat
en dryck som var hälften så skön.   ur Att dricka

Världens bästa lyrik i urval

Dikten är mitt andra inlägg i Kokos utmaning att läsa alla fjorton kvinnliga Nobelpristagare i litteratur under nästa år. Gabriela Mistral (1889-1957) Chile.