Gabriela Mistral (1889-1957) fick Nobelpriset 1945, hittills enda kvinnan från Sydamerika, med motivering: "
för den av mäktig känsla inspirerande lyrik, som gjort hennes diktarnamn till en symbol för hela den Latinamerikanska världens ideella strävanden". Hjalmar Gullberg har översatt hennes dikter. Hon var fattig självlärd och arbetade som lärarinna i en liten by. Hon hade en son vars far hon inte avslöjade. Hon ansåg att när en kvinna gifter sig förlorar hon sin frihet, hon var motståndare till äktenskapet.
Jag föll på ön Porto Rico
en blånande middagsstund
till ro, av böljorna vaggad
i palmernas mödrarund.
Då höll för min mun en flicka
en kokos med vatten som lön.
Av palmernas modersvatten
jag drack som en dotter från ön.
Ej kropp eller själ har smakat
en dryck som var hälften så skön. ur
Att dricka
Världens bästa lyrik i urval
Dikten är mitt andra inlägg i
Kokos utmaning att läsa alla fjorton kvinnliga Nobelpristagare i litteratur under nästa år.
Gabriela Mistral (1889-1957) Chile.
7 kommentarer:
Obekant för mig måste jag erkänna men ett intressant val och jag skulle vilja läsa mer!
Znogge, jag försöker göra bekantskap med de kvinnliga Nobelpristagarna.
Jag har aldrig hört talas om henne, men var säkert ett bra val när hon fick priset!
Veiken, lite annorlunda att läsa de tidiga Nobelpristagarna, inte så mycket översatt av henne.
Jag har läst Gabriela Mistrals dikter på spanska. Jag tycker mycket om hennes lyrik.
Margit, så roligt att kunna läsa på originalspråk!
Å, intressant. Det ska bli spännande att läsa Mistral när jag kommer så långt - du är den andra som skriver om henne i utmaningen och hon verkar vara en mycket intensiv författare.
Skicka en kommentar