"
När solen började gå ner bakom berget sopade lillebror bort snö från en bit mark där det växte lav och sedan ledde han ut renarna dit. När de böjde på nackarna och började beta andades han ut och gick tillbaka in i kåtan.
Därinne hade elden slocknat för länge sedan och askan hade svalnat. Det var kallt och dystert och de tre barnen kände sig lika ömkliga och övergivna som de tre renarna." (sid 17)
Ett brokigt band om renens horn av Keradam
Balajieyi berättar om ett annan sorts liv för hundra år sedan, intressant och trevlig läsning. Dottern Dasja ser den djupa stigen som de fyrtio renarna, som ska till marknaden, hade trampat upp - allt hade försvunnit över natten och dolts under ett täcke djup snö på morgonen. Föräldrarna har gått för att idka pälshandel med ryssarna och lämnat de tre barnen ensamma i kåtan i skogen. Dasja är äldst, en ung flicka tillhörande
evenkminoritet i Mongoliet. Hon lever med sina föräldrar och syskon på gränsen mellan Kina och Ryssland. När föräldrarna lämnar henne ensam i vistet under några veckor träffar hon Pasjenka, en ung man.
Utöver byteshandel så lever familjen nästan med självhushåll.
"
Lillebror var verkligen hungrig. Först slukade han fyra ekorrben och sedan satte han i sig resten av djuret. Det tog bara ett ögonblick så var ekorren försvunnen. Sedan slet han loss ett tjäderlår och till sist åt han upp bröstfiléerna från en av järparna." (sid 37)
Keradam Balajieyi är född 1942, hon har levt hela sitt liv i skogen och dotter till evenkernas sista kvinnliga shaman. Boken skrevs på kinesiska, de evenkiska orden med kinesiska tecken. Det finns en liten ordlista i slutet av boken, som författaren gjort.
Andra världskriget kom och idyllen försvann med den japanska invasionen.
