vackert språk - helgfråga

Vargarna från evighetens skog av Karl Ove Knausgård (2022) 1 kg och 777 sidor, en välskriven tidsresa från 1986; kläder, musik, mat. Knausgård skriver vackert, noggrant och detaljerat.

Kan du ge exempel på böcker där språket har haft en särskilt stark inverkan på din läsupplevelse? undrar Mia i Helgfrågan.

höstfärger 🍁 tisdagstrio

September av Rosamunde Pilcher, det ska ordnas 21-års-party i Skottland, alla ska bjudas in, många har inte träffats på länge, två familjens långa osämja.

Om hösten av Karl Ove Knausgård.

Höst av Ali Smith.




Höstfärger - tisdagstrio hos: RobertW

Kokbok av Alice B. Toklas

Kokbok av Alice B. Toklas (1954) är mer vanlig kokbok än vad ryktet säger, av Gertrude Steins väninna. De hade mycket berömda vänner, Matisse och Picasso och andra.

såg i Akademibokhandel

Babel Sommarspecial London, Emma Hamberg lagar ur Kokbok: HÄR.
I ett somrigt London träffar Jessika den brittiska deckardrottningen Ann Cleeves som ligger bakom seriesuccéer som Vera och Shetland. Den norske stjärnan Karl Ove Knausgård är numera Londonbo och här utspelar sig också hans senaste roman Nattens skola. Babel träffar också Emma Hamberg i Paris för en dag med mat, skratt och skrivande. Och så besöker vi Östersund där Lisa Ridzén bor, författaren bakom Tranorna flyger.

1 Hur spenderar du midsommar i år? hemma nära havet.
2 Vad gör du helst på midsommarafton? äter gott.
3 Har du någon midsommartradition? plocka 7 sorters blommor i trädgården.
4 Kommer du dansa runt en midsommarstång? ja.
5 Befinner du dig mitt i sommaren eller har den bara börjat? bara börjat.

Midsommardags Fem en fredag hos: ElisaMatilda.

nobelpristagare - kulturfråga

Igår fick vi den 5:e kvinnliga Nobelpristagaren i fysik, Anne L’Huillier jobbar i Lund. Det är verkligen kul. Jag hänger framför tv:n hela veckan, lär mig massor om modern forskning.
Litteratur är jag dålig på att gissa, men de senaste åren har jag lyckats läsa flera litteraturpristagare innan de fått priset. Karl Ove Knausgård skulle platsa.

Vem vill du helst se som årets nobelpristagare i litteratur? Vem tror du att det blir? undrar: Enligt O.

norskt - kulturfråga

idag är det Norges nationaldag

Hanne Ørstaviks böcker gillar jag, inga mamma-pappa-barn berättelser,

annorlunda förhållanden, sällan direkt lyckliga slut.

Gillar Erlend Loes humor.

Karl Ove Knausgårds trilogi Morgonstjärnan, Vargarna från evighetens skog, Det tredje riket är fin, den sista har jag inte hunnit läsa, han skriver vackert.

Vilken kultur från Norge gillar du extra mycket? undrar: Enligt O i veckans Kulturfråga.

snyggt #229

Bokaffären gjorde så fint paket, köpte en bok till mig själv, rosetten kan bli fint bokmärke, kanske Gerd och BP har snyggare.

Grand Mal av Linda Boström Knausgård

Grand Mal (2011) av Linda Boström Knausgård är hennes debut som prosabok, där hon presenterar sin familj, sina barn, en morgon vid frukostbordet, för någon som ser dem för första men också allra sista gången. Denna någon verkar befinna sig utanför det sköra rummet, med makt över deras väl och ve. I nästa novell möter en flicka den förhäxade Vitbjörn Kung Valemon, som lever som björn på dagen och som man på natten. Hon föder en dotter med ett segerskrik men tappar henne ur sikte i skogen, i drömmen. Lite trolskt. Generationer av föräldrars röster inkarneras i berättarens kropp, men denna gravitation mot tillhörighet och en bergfast kärlek, mot familj, utmanas av ett rasande begär, en väldig vrede. Spänningen mellan de olika krafterna i boken blir elektrisk, som riskerade berättarkroppen att brisera i ett enda anfall, ett grand mal.
Jag har nog läst alla  Linda Boström Knausgårds romaner, med behållning.

"En riktig förälskelse betyder att två människor har känt igen varandra i ett rum de båda vill lämna. En riktig förälskelse slutar med att någon dör. Jag vill att du ska komma in i rummet och gå mot mig som om det inte betydde någonting för dig.
Jag kan räkna upp många saker som får mig att stanna här. Dina rena händer, bergen och de tomma lägenheterna vid stranden. Allt som inte blev av någon gång för länge sedan.
    Jag har det bra här. Jag vet att du inte har det bra. Men jag har det bra." (sid 76)

Gör mig behaglig för såret av Linda Boström Knausgård debut

Gör mig behaglig för såret : dikter (1998) av Linda Boström Knausgård är hennes debut. En lekfull diktsamling, laddad med sensuell magi. Här finns en säregen spänning, en röst som på samma gång tillhör en vuxen kvinna och en ung flicka.

eftermiddagen närmar sig ett slut
i läsesalen på biblioteket

jag föreställer mig de förbipasserandes kön
under kläderna
drar upp benen då sätet

sätter mig som en flicka omedveten och skär

Om vintern av Karl Ove Knausgård

Om vintern (2015) av Karl Ove Knausgård som har skrivit fyra årstidsböcker, varav Om vintern är den andra, med dedikationen Brev till en ofödd dotter, vilken i januari ändras till Brev till en nyfödd dotter. Här beskriver han i korta nedslag tillvaron så som den ter sig för honom - livets små mirakel och stora vardagligheter, vilka tillsammans bildar ett slags personlig och slumpmässig encyklopedi. Ett barn väntar på att födas och en far slår sig ner för att skriva till det. Om vad som väntar, om märkliga fenomen och föremål, människor och djur, vilka alla är en del av det vi kallar världen. Han skriver om snö och om kråkor, om tomten och om tandborsten, om likfärd och om sex. Och mitt under skrivandet med boken kommer en ny familjemedlem till världen. Om vintern innehåller flera fantastiska illustrationer av konstnären Lars Lerin.

Medan jag läser denna fina bok så får vi massa snö i Göteborg ⛄️

"Vinterljud
Att gå i skogen på vintern är något annat än göra det om sommaren. Redan på hösten börjar skogen tömmas på ljud, när flyttfåglarna flyger söderut, och när bladen på träden, som under sommarhalvåret har fyllt skogen med sitt tissel, faller av. När kylan kommer fryser bäckarna till is och det jämna sorlet och klucket - som om det är starkt nog låter som ett sus på avstånd, eller till och med, om det strömmande vattnet finner resonans i klyftor eller mot branta klippväggar, som ett dån - upphör. Det första snötäcket får de sista ljuden, de av rasslande steg i löven, att försvinna, samtidigt som andra och större steg blir dämpande. Under de följande månaderna är det tystnaden som ska råda." (sid 67) Flera smakbitar: HÄR.

Vargarna från evighetens skog av Karl Ove Knausgård

Vargarna från evighetens skog av Karl Ove Knausgård (2022)
1 kg och 777 sidor inleds 1986. Det är året för Tjernobylkatastrofen, Challengerolyckan och Palmemordet, men också ett år som präglas av en djup regeringskris i Norge. Syvert Løyning, en ung man i tjugoårsåldern som precis har återvänt hem till huset där han vuxit upp, drömmer en natt om sin döde far. Men det är något som inte stämmer. När han de följande dagarna börjar att söka igenom faderns efterlämnade saker får han också upp flera tidigare okända spår som alla leder till Sovjetunionen.

Romanens andra del utspelas trettio år senare i Ryssland. Biologen Alevtina åker tillsammans med sin lille son till Samara för att där fira sin fars åttioårsdag. Som ung ställde hon många existentiella frågor men under de senaste åren har livet allt mer handlat om att försöka få ihop vardagen. Hennes vän Vasilisa är poet och går snarare åt rakt motsatt håll: hon är nämligen fullt sysselsatt med att skriva en bok om en tro på evigt liv.

Första halvan en välskriven tidsresa från 1986, kläder, musik, mat. Knausgård skriver vackert, noggrant och detaljerat. Syvert är ganska noggrann också, han tar hand om sin lillebror och mor, nu när han är hemma från lumpen, där han hade varit kock. Det händer kanske inte så mycket i boken men är ändå en blandvändare. Knausgård slutar med riktig cliffhanger, bara att fortsätta med tredje delen.

"Jag var inte säker på om det gick att panera fiskfilé som hade varit fryst. I det militära hade fisken alltid varit färsk, men det borde inte betyda något, poängen med att frysa in mat var väl att den var som ny när man tinade den?
    Jag satte på potatisen, fyllde en skål med mjöl, en med ägg och en med ströbröd, skalade morötterna och började riva dem, hämtade en påse frysta ärtor i källaren, skar upp ett par citroner och dukade innan jag vred upp plattan under stekpannan på fullt och hällde i lite olivolja och en klick smör som seglade ut i den tjocka oljan medan den sakta smälte, samtidigt som jag saltade och pepprade filéerna och började vända dem en efter en i mjöl, doppa dem i ägg och så vände dem i ströbrödet. Smöret i stekpannan var nötbrunt och fint. Jag vred ned värmen lite och lade i de två första bitarna. Det fräste till. Stekoset fyllde köket och jag öppnade fönstren på vid gavel medan jag tänkte att jag måste komma ihåg att få fläkten lagad. Jag lyfte lite på en av filéerna med stekspaden. Den var brunsvart i ena kanten, på gränsen till bränd.
    Mamma kom in i köket. Hon såg bättre ut men lite trött.
   - Mm, det ser gott ut, sa hon.
   - Det är ett sicilianskt svartfiskrecept, sa jag." (sid 246) Fler smakbitar: HÄR.

Så mycket längtan på så liten yta

"Mängden av information hade reducerats till ett minimum, utan att ansiktets närvaro reducerades, tvärtom var det som om det nu fick utrymme att träda fram.
     Och det är vad alltihop handlar om, eller hur? Närvaro. En människas närvaro, ett landskaps närvaro, ett rums närvaro, ett äpplets närvaro - och målningens eller teckningens närvaro, som lyfter fram människan, landskapet, rummet, äpplet.
     Själva befinner sig bilderna bortom orden, bortom begreppen, bortom tankarna, de åkallar världens närvaro på världens villkor, vilket också betyder att allt som har tänkts och skrivits i den här boken slutar att gälla i samma sekund som blicken möter duken."

Så mycket längtan på så liten yta : en bok om Edvard Munchs bilder (Så mye lengsel på så liten flate 2018) av Karl Ove Knausgård skrevs i samband med författarens samarbete med Munchmuseet och deras Munchutställning som öppnade sommaren 2017, där Knausgård bland annat valde ut flera målningar, grafiska tryck och skulpturer som aldrig tidigare visats för allmänheten. Om utställningen skriver Knausgård: Jag ville visa okända bilder utifrån föreställningen om att man då kunde se Munch som om det vore första gången, som det han var, en målare som aldrig slog sig till ro och som aldrig stelnade.

Hur blev Edvard Munch en av världens mest berömda konstnärer? På ett högst personligt sätt närmar sig Karl Ove Knausgård både kända och okända bilder av Munch i ett försök att hitta vad det är i dem som står på spel och på vilket sätt de lever vidare i vår kultur. Han åker till platser där Munch levde, talar med konstkännare och konstnärer - men först och främst skriver han om sitt eget förhållande till Edvard Munch utifrån den naiva frågeställningen: vad är konst och vad ska vi egentligen ha den till?
                                                                          Flera smakbitar: HÄR.

Morgonstjärnan av Karl Ove Knausgård

"Han var en som hade kört fast i livet, so inte kom någon vart, utan stod på stället rast. Han kunde mycket, men han lyckades inte använda kunskapen till något, den bara låg där, för fäfot som en åker ingen odlade. Och precis sådan var hennes far också. Lika suverän som handlingsförlamad. Visste allt, gjorde inget. När vi blev ihop hade jag ju varit motsatsen till det där, tänkte jag, sund och naiv och väldigt ambitiös. Hon ville bort från det hon kom från, hon ville ha något nytt och normalt och alldeles vanligt. Det hade hon fått också: först kom Ingvild, sedan kom tvillingarna, och de första åren med dem hade varit så vanliga och normala som alls är möjligt.
     Varför skulle hon annars ha valt mig, en helt vanlig litteraturstudent? Hon kunde ha fått vem hon ville." (sid 34)

Morgonstjärnan (2021) av Karl Ove Knausgård börjar med en sen i augustikväll, sommarledighetens sista skälvande dagar. Litteraturprofessor Arne och konstnären Tove befinner sig på Sørlandet tillsammans med sina barn. Vännen Egil bor i ett hus alldeles i närheten, prästen Kathrine är på väg hem från ett seminarium, fritidsledaren Emil repar med sitt band, journalisten Jostein är ute på stan och hans flickvän Turid jobbar natt på sjukhuset. Över var och en av dem dyker det plötsligt upp en jättelik stjärna på himlavalvet. Inte ens astronomerna har ord för att förklara vad det är som sker.

Är det ett stjärnfall? Men varför har då ingen sett stjärnan tidigare? Har den precis uppstått ur intet?
Knausgård skriver så vackert, detaljerat, gillar att läsa hans text.
                                                                                       Flera smakbitar: HÄR.
Intervju med Knausgård: HÄR.

sjukdomar - tisdagstrio

böcker om psykisk ohälsa

Orden som befriar av Marie Cardinal.

Glaskupan av Sylvia Plath.

Helioskatastrofen av Linda Boström Knausgård.

 

Sjukdomar
temat tisdagstrio hos: Ugglan.

Oktoberbarn av Linda Boström Knausgård

"Jag har viktigare saker att göra än att sitta här och bre ut mig. Jag tänker inte säga nånting. Ingenting tänker jag säga. Jag blundade, tvingade mina tankar att upphöra, som jag hade lärt mig som barn och ag somnade genast. Jag sov den oskyldiga sömnen där ingenting skrämde mig. Allt var som vanligt. Min man sov bredvid mig. Det var natt. Jag reste mig och gick in till barnen som sov. De sov alltid så djupt." (sid 25)
 Oktoberbarn (2019) av Linda Boström Knausgård (Modernista) där hon är tvångsinlagd på en psykiatrisk avdelning, och utsätts för upprepade serier ECT-behandlingar, man tappar minnet en period. Behandlingen är vanlig vid många psykiska åkommor, men forskare är oense om dess effekter och bieffekter. Tjugo ingrepp om dagen, under narkos, det gör ont att läsa.  Patienten som var ohanterlig.
 "Hon bad mig skriva och sa att det var min väg ut, men det kom inga ord när jag satte mig ner på mitt rum med pappret hon gett mig. Maria tyckte inte om att jag tappat minnet, det kunde jag märka och hon gjorde som sagt vad hon kunde för att det skulle komma tillbaka. Barnen, sa hon. Tänk på barnen." (sid 57)

Bra och dåliga dagar, bättre dagar när de sprang i korridorerna. Mellan sjukdomsperioder försöker hon leva ett liv, sköta om barnen, skriva, gå på författarträffar. Det vanliga livet och livet bakom galler blandas. Barnen som saknar kontinuitet. Sköterskan frågar, klart hon mindes sina barn, men hade svårt att säga namnen. Två författare lever tillsammans med de fyra barnen. Barndomsminnen. Drömmar. Skilsmässa.

"Vi var på en efterlängtad semester. Min man hade arbetat på en bok nätter och dagar tills den till slut var klar och det var en otrolig lättnad att kunna vara som vanligt igen. Att inte behöva springa runt som en dåre i lägenheten i den stad vi då bodde i. Fånga barnen, få dem att stanna några minuter, mata dem, natta dem. Jag trodde att allt skulle bli som vanligt igen." (sid 38)

Om våren (2017) av Karl Ove Knausgård är skriven samma period, fadern  berättar om världen för sin tre månader gamla dotter under en dag i april, medan hustrun är sjuk, illustrerad av Anna Bjergers fina målningar.

Hennes första roman Helioskatastrofen (2013) belönades med Mare Kandre-priset. Romanen Välkommen till Amerika nominerades till Augustpriset 2016 och har översatts till tretton språk.

Knausgård - hett #39

Olästa böcker i hyllan är en skatt.

Karl Ove Knausgård romansvit Min kamp kom ut i Sverige 2015, nu har jag samlat på mig alla sex delarna; på loppis för en tia och några gratis när biblioteken rensar, den första köpte jag som pocket för att ha alla. Någon gång kommer jag ta itu med honom, kanske inte idag.

Veckans inlägg i Monikas Hett i hyllan där man bekänner sina hyllvärmare.

Om våren av Karl Ove Knausgård

"Det som skulle bli du fanns redan, i hennes mage. Mitt i en fantastisk sommar. Med tre härliga barn som solbrända sprang omkring. I en praktfull trädgård. Hur kunde hon vända sig bort från allt detta? Hur kunde det det komma sig att hon inte såg det, hur bra allting var?
Stum och stilla låg hon i det varma dunkla sovrummet. Bara ibland kom hon ned för att äta. Då var hennes ansikte uttryckslöst, det var som en mask, alldeles orörligt. Och hennes rörelser var långsamma, som hos en mycket gammal människa." (sid 113)

Om våren av Karl Ove Knausgård skriver om fadern som berättar om världen för hans tre månader gamla dotter under en dag i april, medan hustrun är sjuk. Knausgård skriver starkt, vackert och naket. Romanen är illustrerad med konstnären Anna Bjergers fina målningar.

"Din mamma låg alldeles orörlig och sov.
Jag ville inte väcka henne, jag ville inte säga att nu fick hon stiga upp och vara med, att vi var två om det här. För gjorde jag inte det, utan tog hand om allting själv, skulle jag kunna säga, se på mig, se på allt jag gör, medan du inte gör någonting.
Det gav en god känsla. Ilska som sådan var ingen bra känsla, men ilska blandad med triumf var det." (sid 137)

Flera smakbitar: HÄR.

Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård

"Orden hade legat klara, färdiga att användas där i munnen. Jag hade bara behövt öppna munnen, så hade de kommit. Jag bad hjärtat sluta slå så hårt. Försökte lugna mig med att ingenting hade hänt." (sid 48)

Stark närvaro i Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård, berättelse om flickan som bor med sin bror och moder som är skådespelare, som är mycket borta hemifrån under repetitioner. Första scen med modern som flickan minns när moder som frihetsgudinna välkomnade migranter: Välkommen till Amerika. Den våldsamma pappan är död men flickan ser och minns honom.

Flickan talar inte, skriver inte ens i sin anteckningsbok som moder gett henne. Det är mörkt, ljuset försvann med talet. Vännerna försvann, flickan är rädd för sin bror, modern är viktig, hon tar bort det onda.

"Jag hade sagt allt till henne. Varenda skiftning i hur jag mådde lirkade hon ur mig. Det var en sådan välsignelse att hon alltid såg på mig hur jag mådde och tillsammans kunde vi bena ut och dra isär, tills det onda stod alldeles ensamt och litet och försvann av sig självt i ljuset, hennes ljus. Allt ont tog hon med sig och fick det att försvinna." (sid 30)

Linda Boström Knausgård hyllad

En lång fin intervju med Linda Boström Knausgård i Vi Tidningen. Hon har tilldelats Mare-Kandrepriset 2013 för Helioskatastrofen och den är nominerad till International Dublin Literary Award 2017. Välkommen till Amerika nominerades till Augustpriset 2016.

Inventering av Erlend Loe

Inventering av Erlend Loe berättar om den avdankade 65-åriga poeten Nina Faber som missat Nordiska Rådets litteraturpris och nu kommer tillbaka efter tio år i Istanbul. Hennes koloniträdgård och blommor ger ständigt glädje för Nina, lättare att förhålla sig till än människor.

Nina ska ge ut en diktsamling, recensionerna är dåliga och bokhandeln ställer in hennes uppläsning på grund av inventering, men det tänker hon inte finna sig i. Nina har bestämda åsikter om att lyrik ljuger man inte om, det är höjden av ryggradslöshet. Kan man verkligen få ett ligg för en golfboll? Kan man verkligen skriva om lyrik om man inte ens känner till Edith Södergran? Har Karl Ove Knausgård kommit för att lyssna på Ninas uppläsning? Loe har lite absurd humor som jag gillar.

Linda Boström Knausgård får Mare Kandre-priset

Linda Boström Knausgård får Mare Kandre-priset 2013 med motiveringen: »Linda Boström Knausgård tilldelas Mare-Kandrepriset 2013 för att hon med ett osentimentalt språk gestaltar den mänskliga existensen i gränslandet mellan psykosens förvrängda värld och verklighetens inrutade tillvaro. Hennes berättelser skrivs fram i enlighet med mytens logik som aldrig frågar varför, men tillåter en syn på oss själva som svårligen låter sig bestämmas i härskande kategorier.«

 

Helioskatastrofen av Linda Boström Knausgård fångar, jag trodde att behövde ha koll på gamla Athena-myter. Boken blev intensiv om en tungotalande flicka som söker mer kunskap om sin far, högt uppe i norra Sverige. "Jag var utklädd till mig själv, men själv var jag någon helt annanstans", skriver författaren. Boken förmedlar stark närvaro, dofter, ljus. Tankar man inte styr själv, men kan tydligen beskriva. Starkt. Jag börjar tänka på Glaskupan av Sylvia Plath, som jag läste för länge sedan. Längtan att dö, längtan att vara själv är stark. "Vad skulle jag göra med all tid? Alla timmar som obönhörligt följde på varandra?" skriver Linda.