Betong av Thomas Bernhard

Betong (1982) av Thomas Bernhard är en studie i ensamhet och prokrastinering, skriven med Thomas Bernhards oförlikneliga ordflöde och mörkt humoristiska världssyn.
I tio år har Rudolf försökt tänka ut den perfekta inledningsmeningen till sin planerade bok om kompositören Felix Mendelssohn Bartholdy. Men eftersom hans syster Elisabeth ständigt förstör den ro han behöver för att skrida till verket beslutar han sig för att resa till Mallorca, där minnen från en tidigare vistelse gör sig påminda.

"Redan när vi var barn försökte hon vid varje tillfälle störa mig, fördriva mig från mitt tankeparadis, som jag kallade det. När jag hade en bok i handen, förföljde hon mig ända tills jag lade undan boken, hon triumferade när jag full av vrede slängde den i ansiktet på henne. Jag minns precis: hade jag brett ut mina kartor på golvet, min livslånga lidelse, så steg hon fram ur sitt gömställe bakom min rygg och skrämde mig genast och trampade rakt på det ställe som jag hade riktat hela min uppmärksamhet på, överallt där jag hade brett ut mina älskade länder och världsdelar för att fylla ut dem med mina barnsliga fantasier ser jag hennes fot plötsligt och elakt placerad på dem." (sid 12)

Brev från en okänd kvinna av Stefan Zweig i svt

Brev från en okänd kvinna (Letter from an Unknown Woman)
Amerikansk långfilm från 1948. Se: HÄR.
Filmen utspelar sig under tidigt 1900-tal och bygger på en novell av Stefan Zweig (1881-1941).
Ett romantiskt drama om den tonåriga Lisa som bor granne med konsertpianisten Stefan och blir alltmer besatt av honom. När hennes mamma gifter om sig tvingas dock familjen flytta från Wien till Linz och Lisa börjar ett nytt liv i den nya staden. Flera år senare flyttar Lisa tillbaka till Wien och när hon stöter ihop med Stefan bubblar de gamla känslorna för honom upp igen. I rollerna: Joan Fontaine, Louis Jourdan, Mady Christians, Marcel Journet, Howard Freeman m.fl.

Mina priser av Thomas Bernhard

Mina priser av Thomas Bernhard tar upp hans ovilja att ta emot priser, men pengar behöver han ju för att leva. Mina priser, en nybörjarbok för Bernhard-läsare, skriver Bodil Malmsten. Korrektur av Bernhard är tydligen svår enligt Malmsten, den har jag inte läst än.

Mellan 1964 och 1976 tilldelades Thomas Bernhard flera av den tyskspråkiga litteraturens allra förnämsta priser. Trots sin misstro mot etablissemangen accepterade han dem alla med ursäkten att han behövde pengarna. Mina priser är personlig och lite smårolig lättläst bok om Bernhards relativt fattiga författarliv, hur han böjer sig och håller tal han inte vill för att klara av sina skulder. Ibland kände han sig missmodig med sitt skrivande.

"Jag ville inte längre veta av litteraturen. Den hade inte gjort mig lycklig, utan sparkat mig ner mig i den kvalmiga och stinkande grop, som inte längre gick att undkomma, trodde jag. Jag förbannade litteraturen och min otukt med den och gick till byggfirmor och tog ett arbete so lastbilschaufför i firman Christophorus, belägen på Klosterneuburgerstraße. I Flera månade körde jag ut öl för det berömda Gösser-bryggeriet. Där lärde jag mig inte bara att köra lastbil bra, utan lärde också känna hela staden Wien ännu bättre än jag dittills känt den." (sid 38)

tre av samma - tisdagstrio

Inte bara litteraturprofessorn och akademiledamoten Anders Olsson gillar Thomas Bernhard, han var även en av Bodil Malmstens favoritförfattare.

Ja av Thomas Bernhard berättar om en vetenskapsman som har dragit sig tillbaka på landet för att ägna sig åt sin naturvetenskapliga forskning, men han mår inte så bra av ensamheten och isoleringen.

Ave Vergilius av Thomas Bernhard är en långdikt han skrev i början av 60-talet i Oxford och Sicilien.

Gå (Gehen 1971)  av Thomas Bernhard där berättarjaget och hans vän Oehler brukade vara ute och gå på onsdagar, nu är de även ute och går på måndagar. Oehler var tidigare ute och gick med Karrer men nu är Karrer inlagd på sinnessjukhuset Steinhof.

Tre böcker av samma författare (som du har läst eller vill läsa mer av) - Temat tisdagstrio hos: Ugglan.

Min dag i det andra landet. En demonhistoria av Peter Handke

Min dag i det andra landet. En demonhistoria (Mein Tag im anderen Land. Eine Dämongeschichte 2023) av Peter Handke är hans första efter att han mottog Nobelpriset. En vandrande man som inte riktigt känner igen sig, en poetisk förvandling, en befrielse och en ortsnärvaro. En ensam man rör sig i bekanta miljöer men inga bekanta vill prata eller kännas vid honom.

Under året, under åren av besatthet blev jag minsann så småningom i de andras ögon den entydigt och slutgiltigt onde, ett ondskans missfoster, en olägligt ondskefull en. Så hade det faktiskt också till fullo verkat, enligt min kära syster, i varje stund då jag utanför "min" kyrkogård hade "hamnat i blickfång" hos befolkningen. Där det förut kanske hade kunnat finnas något att sm¨flina åt hos mig var det nu slutflinat.
Så snart jag visade mig på bygatan ska det ha inträtt inte bara ett allmänt undvikande, utan en flykt, in i husen. (sid 13) Översättning Jesper Festin

schweiziskt, tyskt, österrikiskt - tisdagstrio

Vi dödar Stella (Wir töten Stella 1958) av Marlen Haushofer.

Eurotrash (2022) av Christian Kracht.

Fallers stora kärlek av Thommie Bayer.

Författare eller handling från tysktalande land (t ex Tyskland, Schweiz eller Österrike) - temat tisdagstrio hos: Ugglan.

Désirée av Annemarie Selinko - smakbit

Désirée (1952) av Annemarie Selinko. Désirée som sedan blev den svenska drottningen Desideria, gift med Jean Baptiste Bernadotte, sedermera kung Karl XIV Johan, och mor till Oscar I. Vid hennes ankomst till Sverige försvenskades formellt hennes namn till Desideria, ett namn som hon själv inte använde.

I Frankrike har revolutionen brutit ut. Den unga Désirée möter Napoleon. De dras till varandra, han reser till Paris med hjälp av hennes pengar, han lovat äktenskap. Men han glömmer henne snart.
Désirées kärlek driver henne att följa honom. Hon finner honom förlovad och vill kasta sig i Seine. Men på bron möter hon mannen som ska bli hennes öde.

   "Till resan dit har jag nog så det räcker", sa jag. "Om jag inte tar in på något hotellrum över natten mer än två gånger. De två andra nätterna får jag väl sitta i skänkrummet på poststationen. I det där väntrummet finns det kanske rent av en bänk eller en soffa."
    "Jag trodde att du hade sparat ihop mer pengar än så", sa Marie och såg för första gången upp. "Under nattlinnena i byrån."
     Jag skakade på huvudet. "Nej, jag - jag har lånat en viss person ett rätt stort belopp."
     "Var tänker du bo i Paris då?"  (sid 84)   Flera smakbitar: HÄR.

Eurotrash av Christian Kracht

Eurotrash (2022) av Christian Kracht börjar med en tillbakablick i hans debut Faserland för tjugofem år sedan: »Jo, jag måste till Zürich ett par dagar igen. Min mor ville absolut prata med mig. Hon hade ringt och bett mig komma snabbt, det hade varit rätt hemskt på telefon. Och av nervositet över det där hade jag mått så dåligt hela långhelgen att jag led av svår förstoppning. Till det måste jag dessutom säga att jag för ett kvartssekel sedan hade skrivit en historia som jag av någon anledning som jag tyvärr inte minns längre kallat Faserland.« som jag har läst: HÄR.

Huvudpersonen ska besöka sin mor som knappt tar sig fram med tabletter och alkohol, han ser tillbaka  på sin familj: "Stundtals, ganska ofta hade jag sagt till mig själv att det verkligen inte var ett tecken på själslig hälsa att kunna anpassa sig till en djupt störd familj. Och hur jag hade burit mig åt för att bli en någorlunda normal människa, över huvud taget någonsin skulle lyckas att ta mig ur min familjs misär och sinnessjukdom, ur dessa avgrunder som inte kunde vara djupare och oerhördare och eländigare, det förmådde jag inte utröna för mig själv där jag låg på hotellsängen i Zürich och stirrade upp i taket medan berusade zürichungdomar ylande drog förbi nedanför fönstret och firade sin trista berusning." (sid 19)

Rotlöshet, ensamhet och rastlöshet: "Jag hade alltid levt i drömmarna, i språkets chimärer. Jag förstod aldrig varför jag, efter att elva år gammal ha lämnat Schweiz för att åka till ett kanadensiskt internat, sedan ständigt flytta runt i världen med mina ägodelar i plastpåsar och resväskor eller förvarade i olika förråd nånstans. Cd-skivor som man inte längre kunde lyssna på eftersom det inte längre fanns några cd-spelare. Grammofonskivor som man inte längre kunde spela, eftersom det inte längre fanns några skivspelare. Böcker som upplöstes av termiter och fukt, kläder som blivit omoderna och luktade dävet." (sid 35)  Christian Kracht i Babel: HÄR. Flera smakbitar: HÄR.

nyköpt bok om Rilke

letade egentligen dopkort, fanns inga trevliga, men spontanköpte Den tidlöse resenären : Rainer Maria Rilke (2021) av Katarina O'Nils Franke. Boken följer med Rilke från vaggan till graven. Inledningsvis görs ett besök vid graven i Schweiz där den store poeten vilar under sina egna ord. Sedan går vi kronologiskt från hans vidunderliga barn- och ungdomshistoria, till den tidiga debuten, kärleksbreven och mentorskapen han fick - och fortfarande har, även för vår tids skribenter. Rilke lyckades få människor att älska honom. De erbjöd uppehälle i utbyte mot hans sällskap och samtal. Han sökte äventyr genom resandet och fick tidigt ett nätverk av svenska författare när han besökte Borgeby i Skåne, se: HÄR. Denna skildring av poetens liv och verk bjuder in såväl nya som redan frälsta Rilkeläsare.

Känslornas irrvägar av Stefan Zweig

Känslornas irrvägar (1927) av Stefan Zweig (1881-1941) hittade jag i glasmontern på mitt antikvariat, tydligen sällsynt, vackert omslag, innehåller tre noveller, läst Tjugofyra timmar av en kvinnas liv. En svunnen epok, en skandal på ett hotell bland gäster från olika länder på Rivieran. En ung dam lämnar sin man och sina barn och följer efter en yngre man. Detta leder till att en mycket respektabel äldre dam, adlig änka, söker upp novellens huvudperson för att få berätta om en lika omvälvande händelse i hennes eget liv, ett dygn som hon aldrig berättat för någon. Man ska inte döma andra för snabbt.

"Det föreföll verkligen, som om en del människor erforo en stor glädje av att tro sig själva vara starkare, sedligare och renare än andra, som voro "lätta att förföra". Jag återigen ansåg det ärligare av en kvinna att fritt och lidelsefullt följa sin instinkt i stället för att som så ofta händer, sluta ögonen och bedraga sin man i hans egna armar.   

Ungefärligen så uttryckte jag mig, och ju häftigare de andra angrepo den stackars fru Henriette under det uppblossade samtalet, desto varmare försvarade jag henne." (sid 14)

 Novellen finns även i Amok som innehåller fem noveller.

europeiskt, österrikiskt - kulturfråga

Jag är väldigt förtjust i flera österrikiska författare.

Mina priser av Thomas Bernhard tar upp hans ovilja att ta emot priser, men pengar behöver han ju för att leva. Mina priser, en nybörjarbok för Bernhard-läsare, skriver Bodil Malmsten. Jag gillar Bernhards texter, hans självbiografier.

Vi dödar Stella (Wir töten Stella 1958) av Marlen Haushofer är en av hennes böcker jag läst, hon är lite glömd författare, svårt att hitta översättningar av denna österrikiska författare, mest känd för Väggen.

Frukttjuven eller Enkel resa till landets inre (2020) av Peter Handke har han kallat sin nya roman för "Det Sista eposet". Ett stick av ett bi blir det tecken som föranleder uppbrottet och som gör att författaren påbörjar sin berättelse, jag tycker om Handkes sätt att skriva.

SvtPlay har visat nyligen väldigt många bra franska filmer som jag har haft mycket glädje av.

Vilken kultur från ett land som tävlade i Eurovision vill du lyfta fram? undrar Enligt O i veckans Kulturfråga.

Himmel utan slut av Marlen Haushofer

"I vardagsrummet hämtar hon sin sagobok i hyllan och slår upp den. Hon går inte i skolan än, men hon kan läsa. Det har gått alldeles av sig självt. Kanske har hon alltid kunnat det. Där är sagan om enbusken, men den vill hon inte läsa idag, den har något med mamma och Nandi att göra, och det tycker hon är kusligt. En annan saga. Med fingret följer hon raderna" (sid 38)

Himmel utan slut (Himmel, der nirgendwo endet 1966) av Marlen Haushofer  berättar om flickan Mete som är bara två år i början av berättelsen, speciellt intelligent barn, och hennes lillebror Nandi. Hon vill göra allting rätt men lyckas ofta irritera sin mor. Pappan är snäll och tålmodig, allting berättas ur barnets perspektiv. Det är besvärligt att umgås med mamma. Var försiktig, varnar hennes inre röst, bli inte övermodig. Men det är svårt att vara försiktig.

Den österrikiska författaren Marlen Haushofer (1920 - 1970) föddes som Marie Helene Frauendorfer i Frauenstein bei Steyr i Oberösterreich. Fadern var jägmästare. Hon växte upp i en idyllisk omgivning; naturen blev för henne en trygg plats, en tillflyktsort som hon senare även gestaltade litterärt. Hon gick i klosterskola i Linz och avslutade sin skolgång 1939.  bernur har läst: HÄR.
            Flera smakbitar: HÄR.

Vi dödar Stella av Marlen Haushofer

"Varför underskattar vi våra barn så ofta? För en tid sedans råkade jag hitta en av mina gamla skoluppsatser och fylldes med den största förundran. Jag kunde inte påminna mig att jag hade skrivit den. Men det var den välkända skolstilen, stilen hos en troskyldig, helgjuten personlighet på fjorton år. Vad blev det av den under de följande åren? Det vet jag inte, full av avund och beundran stirrade jag, en fyrtioårig gift kvinna, på pappersarket med insikten om en stor förlust i hjärtat." (sid 47)

Vi dödar Stella (Wir töten Stella 1958) av Marlen Haushofer finns nu i nytryck och nyöversättning. En kvinna försöker desperat upprätthålla bilden av den perfekta familjen. Hon ser mellan fingrarna på sin mans affärer, även när han inleder en relation med den unga Stella. Förbindelsen får ett tragiskt slut när Stella slänger sig framför en lastbil, och kvinnan tvingas leva med skulden. Är den delaktig som bara passivt ser på? En subtil skildring av maktdynamik och mänskliga relationer av författaren till Väggen.

"Ingen av hans älskarinnor kommer någonsin att få honom överge sin familj, det vill säga hans egendom, och om jag en dag kommer på idén att lämna honom skulle han hårdnackat och hämndlystet förstöra mitt liv. Men Richard hör till de män som berövar sina hustrur lusten att ha älskare. För mig vore det otänkbart att ta emot ens den lättaste smekning av en annan man. Jag är endast och allenast Richards hustru, och om jag inte står ut med det längre är jag dömd att förbli ensam." (sid 54)

Ave Vergilius av Thomas Bernhard

 Där jag bodde kan
    din otuktiga röst höras
inte en enda dömande sentens
    fann mig i din skugga ...

Mitt förhållande till floderna
    står mellan dig och mig
jag har bara en tanke:
    att slösa bort det vansinniga landet,
de förtvivlade bäckarna med alla
     barn och barnbarn ...

Ave Vergilius (2021) av Thomas Bernhard är en långdikt han skrev i början av 60-talet i Oxford och Sicilien. Jag har läst Thomas Bernhards långa lite svarta självbiografiska böcker och gillat dem. Hans upprepande kritik av det österrikiska samhällets ovilja att göra upp med sitt förflutna har ständigt lockat nya läsare.
Malte Persson skriver i efterordet att Ave Vergilius kan läsas som ett avsked till poesin. Bernhard är redan kanoniserad författare när han publicerar dikten. Hans förebilder har varit T. S. Eliot och Ezra Pound.
                                                          Recension: HÄR.

Frukttjuven av Peter Handke

"Var och en hade ett bord för sig själv. Makedoniern berättade om sin avstickare hem till Ohrid. Den portugisiske timmermannen trodde att det fanns något slags fortsättning för själen efter döden. Den rumänske muraren höll inte med. Polskan var trött efter nattpasset på ålderdomshemmet. Marknadsbiträdet från Martinique ville hinna ha en fest med oss andra innan han reste tillbaka. Skotten var emot de rika protestanterna i Glaskow Rangers och för de fattiga katolikerna i Celtic. Den unga ryskan från studenthemmet läste Leo Sjestov, på franska, för att lära sig språket. Den algeriske kyparen visade upp hur länge ha kunde stå på ett ben" (sid 50)

Frukttjuven eller Enkel resa till landets inre (Die Obstdiebin 2020) av Peter Handke, han har kallat sin nya roman Frukttjuven för "Det Sista eposet". Ett stick av ett bi blir det tecken som föranleder uppbrottet och som gör att författaren påbörjar sin berättelse. Här skildras en resa som på omvägar leder från Ingenmansbukten till det inre av landet, där frukttjuven kanske är dömd att stanna, men också om de oerhörda och hittills aldrig skådade farorna på vägen dit. 

  "Då först såg jag bakom gungorna, på en annan bänk, i en djupare skugga, halvgömd av buskagekvistar, en kvinna, en ung. Hennes ansikte såg bekant ut. och hon log emot mig, som om också jag var bekant för henne. Jag grubblade, och äntligen gick det upp för mig. Där satt, någon annanstans än på sin gängse plats, kassörskan från mataffären i nedre änden av bantorget." (sid 56)   bernur har läst: HÄR.

                

Frånvaron : en saga av Peter Handke

"Tåg, flygplan och fartyg är i normal trafik. Samtliga passövergångar är öppna. Räddningspatrullerna har återvänt oskadda. Även de som sist anmälts saknade befinner sig väl. I huvudstäderna råder lugn, och från ingen landsända föreligger rapporter om elavbrott eller telefonstörningar. Det råder varken matbrist eller risk för epidemier. De insatta åtgärderna har visat sig effektiva. Då en upprepning för närvarande inte är sannolik, räknar man tills vidare inte med särskilda åtgärder. I vädret har ett visst lugn inträtt..." (sid 111)

Frånvaron : en saga (1989)  av Peter Handke berättar om fyra personer som inte känner varandra: den Gamle, Kvinnan, Soldaten och Spelaren som tillsammans vandrar och reser genom stad och land, över berg och genom dalar. På väg bort från sig själva i ett konturlöst och väglöst landskap. På väg hem till något, till staden bortom ödemarken. En dag är den Gamle försvunnen, men de tre övriga följer den karta han lämnat kvar och den väg han stakat ut. Drömmen är att hitta honom. "En modern saga som skildrar det existentiella sökandet och försöker tyda tillvarons mening med symboler och mytiska chiffer."

"Tomheten här lovar dig ingenting längre, tystnaden här förkunnar dig ingenting längre, ditt gående här har ingen verkan längre, närvaron här, som du en gång, så ren tycktes den dig, upplevde som ett enda ljust spann, grumlas för dig mellan stegen som överallt. Även här i landet har tomt blivit tomt, dött dött, det förflutna oåterkalleligt, och ingenting finns längre att föra vidare. Du borde ha stannat ensam, på ditt rum. Bort från solen, gardinen för, artificiellt ljus på, öronlappsfåtölj, tv, stanna inom ramen, ingen avvikelse mer, titta rakt fram, inte snegla åt någons skriftbild mer, inga blickar bakåt mer mot de mörka hörnen av rummat, ingen vändpunkt mer, ingen bön mer, inget eget ord mer, bara tystnaden, utan dig." (sid 120) Översättning: Margaretha Holmqvist.

Berättelse om ett liv av Peter Handke

"Hon läste tidningar, ännu hellre böcker, där hon kunde jämföra berättelserna med sitt eget levnadslopp. Hon följde med i min läsning, Först Fallada, Knut Hamsun, Dostojevskij, Maxim Gorkij, sedan Thomas Wolfe och William Faulkner. Hon yttrade ingenting värt att tryckas om det, berättade bara vad hon särskilt hade lagt märke till. "Men sådan är jag ändå inte", sa hon ibland, som om författaren i fråga hade beskrivit henne högst personligen. Hon läste varje bok som en beskrivning av sitt eget liv, och levde upp av det; ryckte fram med sig själv för första gången när hon läste; lärde sig att tala om sig själv; för varje bok kom hon att tänka på mer. Så fick jag så småningom veta något om henne." (sid 64)

Berättelse om ett liv (Wunschloses Unglück 1972) av Peter Handke som berättar om hans mor. Strax efter hennes självmord i början av sjuttiotalet känner han starkt att han vill berätta hennes historia. En kvinna som inte hade så många val, de hade inte de fattiga och speciellt inte kvinnor. Hon levde i Österrike och krigets och efterkrigstidens Berlin. I slutet var hon sjuk och ville inte leva längre. Handke berättar naket även om de sista timmarna med sin döda mor. Och Handke skriver att skrivandet inte har hjälpt:
"Skrivandet var inte, som jag först trodde, ett minne av en avslutad period i mitt liv, utan bara ett ständigt virrvarr av minnen i form av meningar, som bara tydde på ett avståndstagande."

"Ibland har jag visserligen under arbetet med berättelsen blivit trött på all öppenheten och ärligheten och har längtat efter att snart skriva något igen, där jag kunde ljuga lite och föreställa mig, till exempel teaterpjäs.
En gång slat kniven när jag skar bröd, och jag såg genast för mig, hur hon på mornarna hade skurit små brödbitar ner i den varma mjölken åt barnen." (sid 95)

Dörrknackaren av Peter Handke

"Mordberättelsen börjar, som alla berättelser, som fortsättning på en annan berättelse. De personer och saker som beskrivs är redan bekanta från den andra berättelsen, som inte är skriven utan bara utgör en tyst förutsättning. Som varje berättelse visar sig också mordberättelsen vara fortsättningen på en icke existerande berättelse." (sid 9)

Dörrknackaren (1969) av Peter Handke är en kriminalroman, dess hjälte är "dörrknackaren" observerar allt, registrerar även de obetydligaste skeenden, han är överallt. Det blir ingen slutlig lösning, eftersom en sådan inte finns. Personerna saknar namn. Skräck, ångest, förföljelse, död, ganska kafkaiskt på något sätt.

"3 Ordning i oordningen 
Nu håller mordet inte längre på att ske, det har redan inträffat. Det är inte längre en händelse, det är redan an handling. Att återställa den gamla ordningen är inte längre möjligt. Nu gäller det att ordna den oordning, som har uppstått genom handlingen, på så sätt att man radar upp och beskriver denna oordning. Uppradandet är en uppradning av de flesta möjliga detaljer.
    Uppradandet av så många detaljer som möjligt tjänar till att urskilja så mycket som möjligt." (sid 37)

Peter Handke är född 1942 i Österrike och numera bosatt i Västtyskland, har har vunnit anseende som en av de originellaste tyska författarna i sin generation, en mångsysslare: diktare, romanförfattare, dramatiker och filmare.

Peter - Authors and Characters

Peter Pan in Kensington Gardens (1906) av J.M. Barrie.

Himmel över Berlin (Der Himmel über Berlin), västtysk-fransk långfilm från 1987 av Peter Handke. "De båda änglarna Damiel och Cassiel går osynliga omkring och lyssnar på berlinarnas tankar. Trots att änglar enbart ska vara betraktare, och inte interagera fysiskt med människornas värld, förälskar sig Damiel i en livs levande cirkusartist. "

"Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn" Authors and Characters - utmaning hos Lyran.

Himmel över Berlin av Peter Handke i svtPlay

Himmel över Berlin (Der Himmel über Berlin), västtysk-fransk långfilm från 1987. "De båda änglarna Damiel och Cassiel går osynliga omkring och lyssnar på berlinarnas tankar. Trots att änglar enbart ska vara betraktare, och inte interagera fysiskt med människornas värld, förälskar sig Damiel i en livs levande cirkusartist. Han funderar nu på att ge upp sin status som ängel och bli människa, det vill säga dödlig." Regi. Wim Wenders. I rollerna: Bruno Ganz, Otto Sander, Solveig Dommartin, Peter Falk. Se: HÄR.