
I Örbyhusserien skildrar hon mörka mysterier i sin barndoms miljöer, denna är femte fristående boken. En spänningsroman om dunkla minnen, förödande hopp och om att tvivla på sin egen trovärdighet.
När Lo Karlberg kliver in på Kreativa Huset för att ordna det sista inför morgondagens stora vernissage hittar hon sin vän och kollega Miriam på gallerigolvet. Miriam dör i Los armar, omgiven av sönderslagna konstverk och med en välkänd skiss på väggen ovanför sitt huvud.
Conny, vars byggfirma renoverar Miriam och hennes man Daniels hus, hittas redlöst berusad utanför mordplatsen, helt utan minne av hur han hamnat där och med händerna täckta av blod.
Lo, Conny och Daniel är nu alla i desperat behov av att ta reda på sanningen, samtidigt som deras barn tvingas se på när föräldrarna kastar anklagelser mot varandra. I bakgrunden söker två kvinnor efter svar på gåtorna kring sina liv, maffiaklanen Messina och ett rum fullt av de stora mästarnas tavlor.
Kvinnor har inget med affärerna att göra, vi får hålla oss till sådant som vi gör bäst.
Min mor hade sagt till mig att vara tacksam. Att alla inte levde ett så rikt liv som vi gjorde. Man fick bita ihop och lida igenom de dåliga sidorna och vara nöjd. Men med tanke på hur både mor och far försvann för några år sedan så vet jag inte om hon följde sina egna råd.
De miste sina liv i en bilolycka. Lämnade mig ensam i den här underliga tillvaron där inget känns verkligt.
Jag fick aldrig se deras kroppar. Släkten förklarade för mig att mina föräldrar kört rakt genom ett broräcke och svalts av havet. Att de gjort det med vilja.
Geronimo menade att ingen hade kunnat göra något för att förhindra tragedin. Som om det skulle ha varit någon tröst. Messinas skulle alltid finnas där för mig. Storfamiljen. Men faktum var att jag var övergiven. (sid 28)
2 kommentarer:
Tackar för tipset.
Såg förresten en fin räv, vuxen, utanför Limmared idag . Vackra djur...
Anna-Lena, en räv stal sonens frukost när han tältade under en klättringstur 🦊
Skicka en kommentar