Den enda historien (The only story - översättning Mats Hörmark 1918) av Julian Barnes är en tidsresa från 1960-talet till nutid. Väldigt brittiskt om tenniskompisarna om den unge Paul och Susan i medelålder som har två vuxna döttrar och en våldsam och alkoholiserad make. De två blir goda vänner och har mycket gemensamt, åker från Byn till London för teater och konserter. De blir mer än vänner trots den stora åldersskillnaden, lever tillsammans tiotal år medan Paul studerar och blir färdig jurist. Susan börjar dämpa sin ångest med alkohol, missbruket blir bara värre, Paul blir medberoende - fast det ordet fanns ju inte då. De försöker leva åtskilda men tappar aldrig kontakten helt. En fin stark kärleksberättelse, en läsvärd bladvändare, trots att det egentligen inte händer så mycket.
"Han försökte inrikta sig på att fånga henne i flykten. Att minnas hennes livlighet, hennes skratt, hennes subversiva läggning och hennes kärlek till honom, innan allting blev blockerat. Hennes fart och fläkt, och hennes tappra strävan att skapa lycka när oddsen alltid var emot dem. Ja, det var vad han var ute efter: Susan lycklig, Susan optimistisk, trots att hon inte kunde veta så mycket om den framtid som väntade. Det var en begåvning hon hade, en lyckosam del av hennes personlighet." (sid 213)
Flera smakbitar: HÄR.
25 kommentarer:
ovanligt mycket information i dessa smakebitar med mellansnack
Mrs Calloway, en får ju läsa eller skriva helt efter egen smak
Förmodligen inte en bok för mig, men det är intressant med smakprov ur böcker som man själv inte kommer att läsa.
Monika, visst får man massa intressanta tips man inte skulle hitta själv.
Jag har läst två böcker av Barnes och de var bra så jag skulle inte ha något emot att läsa även denna. Haha! Bokhyllan verkar vara lika välordnad som vår var ända till i höstas.
Tack för en "boklig" smakbit.
Jag har för mig att jag läst den här på engelska, troligtvis i engelsk litteraturhistoria på högskolan för över 20 år sedan. Har för mig att jag tyckte om den. Fina smakbitar du hittat.
Tack för smakbiten. Julian Barnes är en författare jag tänkt läsa något av, men sen blivit osäker på om det är något för mig...
Mösstanten, lite mer struktur har jag i min bokhylla :)
Evelina, varsågod.
Anna, du kanske tänker på Graham Greens Slutet på historien, denna bok publicerades första gången 2018 i år.
Jag har läst annat av Julian Barnes och gillat, tack för smakbiten!
Flott smakebit, ha en fin søndag :)
Tack för smakbiten. Aldrig hört talas om boken tidigare.
Jag känner mig dessvärre helt obildad när jag läser smakbitar som denna. Och jag har ändå gett Barnes två chanser, dels Känslan av ett slut, samt Citronbordet. Men jag är nog för långt borta från hans värld för att offra mera tid på hans böcker. Tack ändå för smakbit och ha en skön tredje advent
Låter tragiskt...!
Känner inte till den här boken och tror inte den är nånting för mig. Tack för smakbiten!
Tack för smakbiten! Ingen bok jag känner till.
Intressanta avsnitt. Jag känner inte till denna bok, men den verkar vara något i min smak. Tack. Människors liv är spännande att läsa om.
Jeg har bare lest Fornemmelsen for slutten av Julian Barnes. Den likte jeg virkelig godt, så jeg kunne godt tenke meg å lese flere bøker av ham. Den enda historien er ikke oversatt til norsk, men jeg kan lese den på engelsk. Ha en riktig fin søndagskveld!
Jag har också bara läst The Sense of an Ending av författaren. Gillade den!
Tack för smakbiten! Jag tycker att den låter intressant.
Bokdamen, jag gillar också Barnes.
Freja, boken är helt ny.
Paula, du skriver jämnt att du är obildad...
Yasmine, det fanns lycka också.
Boklysten, alla kan inte gilla alla böcker.
Åsa, en kan inte hålla reda på allt.
wiolettan, jag tyckte mycket om denna.
Astrid Terese, önskar dig detsamma.
Bokdivisionen, visst är Barnes bra!
Znogge, du skulle nog tycka om denna.
Det här låter som en bok för mig. På något sätt dras jag till romaner om olycklig kärlek.
Väldigt brittiskt låter ju lockande!
Annette, inte olyckligt hela tiden.
Sara, en riktigt fin bok!
Skicka en kommentar