Novellen berättar om lotsen som möter ett fartyg drivandes utan besättning och utan belysning. Han kliver in och möter olika varelser och platser, affärer, skog, som i en (folk)saga.
"Här var ingenting att göra, bara låta drifva, fastän det dref ut till sjöss. Glad blef han inte, men en lots är beredd på allt; och nog skulle någon seglare komma för bi bara han fick ljus för att kunna ge signal. Därför gick han till kabyssen att söka tändstickor och en lanterna. Fastän sjön var mycket hög, märkte han ingen rörelse på fartyget, hvilket förvånade honom. Men ändå mer förvånad blef han, när han kom för om stormasten, och såg att han gick på ett parkettgolf med en lång gångmatta, som var hvit och blå i ett smårutigt mönster. Han gick och gick, men mattan ville aldrig ta slut, och någon kabyss såg han icke mera till. Det var hemskt visserligen, men på samma gång roligt, ty det var nytt." (sid 44)
Novellresan 2024 hos Ugglan.
Juni: Skärgården.
3 kommentarer:
Den låter riktigt spännande och ett bra val utifrån temat.
Varje gång jag ser en "Bok för alla" känner jag sorg och saknad ...
Znogge, man kan se att språket förändras.
Klimakteriehäxan, du får besöka loppis oftare…
Skicka en kommentar