Glömskans bibliotek : en essä om demens, vansinne, litteratur (2016) av Ulf Karl Olov Nilsson, ibland kallad UKON, poet, psykolog och psykoanalytiker.
Boken är populärvetenskapligt uppbyggd, initierad, personligt hållen och rör sig kring bland annat följande frågor: Vad innebär det att glömma och dö i någon annans namn? Blir man en ny minnessvagare, tröttare och mer förvirrad version av sig själv när man drabbas av demens, eller blir man en annan? Hur kan man år 2015 förhålla sig till den tidiga psykoanalysens symbollära? Hur ska man förstå vansinnesdåd? Hur talar en människa om sig själv under tiden han blir lobotomerad? Blir man friskare av kultur och hur skulle ett poesins apotek kunna se ut? Har psykosen ett eget språk? Och har traumat det?
Intressant lärorik tankeväckande bladvändare.
Min erfarenhet av dementa är som mentalskötare ett par år på Lillhagens sjukhus i början av 1970-talet, jobb på ålderdomshem, utan utbildning. Och min far hade alzheimer men vi träffades få gånger för han bodde i Finland.
6 kommentarer:
Det känns som en bok som spänner över stora och viktiga frågor. Inte helt lätta frågor heller.
Min svärmor drabbades av demens så där har jag en erfarenhet som inte alltid var helt rolig.
Znogge, relativt lättläst bok som spänner över flera områden. Viss igenkänning, fast demens är så mycket, finns många varianter.
Den låter intressant för mig efter psykosen.
Ylva, riktigt intressant läsvärd bok.
Intressant ämne. Min svärfar blev dement, det var fruktansvärt jobbigt, allra minst för honom själv, även om han inte förstod allt själv.
Geddfish ♥ min svärfar också, knepigt när de inte förstår själva. Ibland kontaktbara.
Skicka en kommentar