Snällhjälpsgruppen i Stjärnåker

Snällhjälpsgruppen i Stjärnåker (2025) av Julia Wrang Modernista.
Hennes debutroman: en varm berättelse om det fina och det svåra i livet, om svek, otrohet och rädslor, och hur man kan vända allt bara man hittar hjälp i varandra.

När den framgångsrika marknadschefen Penny blir sjukskriven och dumpad inom loppet av ett dygn, bestämmer hon sig motvilligt för att gömma sig i sin mormors hus i den sömniga småstaden Stjärnåker. På plats upptäcker hon att huset är i lika stort behov av renovering som hon själv. Det är också den gula bilen hon köper av Anna-Charlotta, som även hon flyttat ner från Stockholm och som har en kämpig tillvaro med en hemmasittande dotter.
   Tillsammans med sin nya bekantskap hamnar Penny mitt i den nystartade Snällhjälpsgruppen: en gemenskap lokaliserad i stadens societetshus där alla får prata om vad som helst, när som helst. Eller, oftast klockan två på söndagar – vilket råkar vara precis den tid då stadens pensionärsförening vill ha lokalen till bingo.
    När det nedgångna societetshuset plötsligt hotas av nedläggning tvingas de konkurrerande grupperna att samarbeta. Och när Penny dessutom börjar falla för den snygga bagaren Bastian blir det allt svårare att fokusera på inre läkning.

     Penny slog på ficklampan på mobilen och sökte efter propp- skåpet som hon visste skulle finnas i hallen. Där satt det, till höger om ingången. Lite på måfå tryckte hon ned ett par knap- par för att höra att det klickade till och blev ljust lite längre in i huset. Tack gud för det. Lamporna i hallen och köket på nedervåningen ville fortfarande inte tändas.
     Hon tog av sig skorna och rullade in väskorna i vardagsrummet. Mormors gröna matta prydde fortfarande det nötta trä- golvet, hennes sekretär, ett par tavlor på de vävklädda väggarna och den gamla soffan fanns också kvar. Det var iskallt i huset, men hon var för trött och orkeslös för att ta reda på hur hon slog på värmen i de gamla elementen. I stället hittade hon ett uttag vid golvet där hon tryckte in laddaren i telefonen, letade reda på resten av påsen med nötter och halsade några klunkar ur vinflaskan – som tack och lov hade skruvkork – innan hon fullt påklädd kröp ihop i den nötta gamla soffan och somnade med jackan som täcke. (sid 36)