Glöm mig av Alex Schulman

"Kunde inte vara där inne så länge. Jag försökte verkligen, och det fanns stunder då det fungerade, när tiden försvann, oftast när vi pratade om någon bok som någon av oss hade läst. Då kunde jag uppslukas av hennes intellekt, av hur fri i tanken hon kunde vara. Hon höjde sig över bokstäverna och kunde stiga så högt. Och där uppe gnistrade hon i sin överlägsenhet. I det där skilde hon sig från pappa." (sid 168)

Glöm mig av Alex Schulman ville jag läsa för jag har gillat hans tidigare böcker, jag tycker även om denna. I nya numret av tidningen Books & Dreams finns en artikel om deras ojämna förhållande. Själv har jag ingen erfarenhet av alkohol i familjen, inte ens bland vänner - men att inte bli sedd eller känna skuld för något man inte vet eller inte är orsak till är smärtsamt när man är barn. Tre bröder som tysta lyssnade efter mors humör, inte störa henne.

Alex Schulman berättar naket om tystnaden och rädslan hemma när han var barn, men försöker förstå och försonas med mamman i vuxen ålder. Det ska inte bli likadant för hans egna barn. Att moderns far Sven Stolpe skickade sin dotter ensam runt till olika länder redan i tioårs ålder, ger förståelse för att hon inte mådde så bra som vuxen.

  "Alla de här framgångsrika männen som hon stod bakom. En bullrig pappa som låste in sig på rummet och skrev hundra böcker. En kolerisk make som var strängt upptagen med att göra tv för folkhemmet. Näringslivstoppar, den ena gubben efter den andra, som mullrade och slog sig fram, med hennes manus i handen.
  Gubbe efter gubbe efter gubbe.
  Och hon var alltid smartare än allihop." (sid 175)

 Flera smakbitar: HÄR.