En kvinnas frigörelse av Édouard Louis

En kvinnas frigörelse (Combats et métamorphoses d'une femme 2022) av Édouard Louis, han är en av de mest nyskapande och hyllade författarna i Frankrike idag, ett ömsint, inkännande porträtt av sin mor, av hennes vilja och förmåga att slå sig fri - och hans eget såriga förhållande till henne. En gripande berättelse om uppbrott och försoning.

"Under en stor del av sitt vuxna liv levde min mor i fattigdom och misär, kuvad och ibland rentav förnedrad av maskulint våld. Hennes tillvaro framstod som för alltid begränsad av klassförtryck och av kvinnoförtryck. Men så en dag, vid fyrtiofem års ålder, gjorde hon uppror mot det livet, flydde och började bit för bit skapa sig en frihet. Den här boken är berättelsen om hennes förvandling."

Édouard ville skona sin mor från att han blev mobbad i skolan.  Under de första åren i sitt liv levde han i ständig skräck för all mamman skulle genomskåda honom, veta vem han är. Édouard Louis skriver att hans mors liv var precis som Peter Handkes mors i Berättelse om ett liv (Wunschloses Unglück 1972), innan hon skilde sig och barnen var vuxna. Och visst förvandlades mor, båda gjorde det, klassresa också. Han var lite osäker om moder kunde uppföra sig i allt det nya. 

"Hon sökte jobb. Eftersom hon var tvungen att kompensera sig för inkomstbortfallet efter uppbrottet från min far började hon jobba i hemtjänsten igen, och hjälpte byns äldre med hygienen. Hon propsade: "Nån städerska är jag inte, kom ihåg det, jag är hemtjänstbiträde, det är nästan som sjuksköterska."
   Små små skillnader var viktiga, hon var rädd att befinna sig längst ner på samhällsstegen, ville inte tillhöra de yrken som hade lägst status i samhället, de vars namn omedelbart för tankarna till misär och fattigdom: städerska, kassörska, sopgubbe, gatsopare." (sid 82)