Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

29 juni 2025

Drömräkning av Chimamanda Ngozi Adichie


Drömräkning (Dream count 2025) av Chimamanda Ngozi Adichie,
en berättelse om fyra kvinnors liv och deras kärlek, längtan och drömmar. Och hur uppriktiga behöver vi egentligen vara mot oss själva för att kunna älska och bli älskade? Titel är lite märklig, mer mardrömmar för kvinnor.

Chiamaka är en nigeriansk reseskildrare som bor i USA. Ensam under pandemin tänker hon tillbaka på sina tidigare kärlekar, och hon brottas med de val hon gjort och ångern de väcker. Chiamakas bästa vän Zikora är en framgångsrik advokat som aldrig misslyckats med något, förrän hon en dag - bedragen och med krossat hjärta - tvingas söka hjälp hos den hon trodde sig behöva minst av alla. Omelogor, Chiamakas djärva och frispråkiga kusin, är en inflytelserik finanskvinna i Nigeria som plötsligt börjar ifrågasätta hur väl hon egentligen känner sig själv. Och Kadiatou, Chiamakas hushållerska, är stolt över att se sin dotter växa upp i USA - men utsätts för en ofattbar händelse som sätter allt hon har kämpat för att uppnå på spel. bernur har läst: HÄR.

"Kadiatou visste inget närmare om menstruationer, men hon visste att gamla kvinnor fick gå till moskén eftersom de inte längre hade mens, och att unga kvinnor inte fick gå när de hade mens, och att man behövde ha mens för att få barn, och att flickor fick gifta sig så snart de fick mens." (sid 193) Flera smakbitar kanske: HÄR.

Adichie skriver att Drömräkning handlar om hennes mor, om att förlora henne. Hon förlorade även sin far och skrev boken om sorgen efter honom:
Anteckningar om sorg (Notes on grief  2021) av Chimamanda Ngozi Adichie berättar om sorgen när hon sommaren 2020 förlorade sin älskade far. Sorgen överväldigade henne, och komplicerades av att den inträffade mitt under brinnande pandemi - liksom så många andra var hon strandsatt långt ifrån sin familj under pandemin. Lyssna på författaren berätta i Babel: HÄR.

5 kommentarer:

Znogge sa...

Tack för tipset. Den låter väldigt intressant tycker jag och titeln är noterad.
Önskar en fin söndag!

Hanneles bokparadis sa...

Znogge, hennes böcker är läsvärda.

Klimakteriehäxan sa...

Jag har fortfarande en bit kvar. Boken är så tung att jag inte kan ligga och läsa lång stund innan armarna domnar! Dock är jag inte lika förtjust i den här som det hon skrivit tidigare, jag har faktiskt läst alla hennes titlar inklusive barnboken (som varken jag eller barnbarnen föll för). Har ju hävdat att Chimamanda bör få Nobelpriset, men då krävs minst en fullträff till ...

Hannele på Hisingen sa...

Klimakteriehäxan, OM jag läser i sängen så sitter jag med många kuddar 😀

Monika sa...

Jag har läst en annan bok av henne och det är ganska troligt att det kommer att bli fler.