Ixelles av Johannes Anyuru

Ixelles av Johannes Anyuru (hedersdoktor vid teologiska fakulteten vid Lunds universitet). Boken som bara blivit väntandes i min bokhylla, så blir det ibland, signerad av författaren. En roman om vänskap och längtan, och ett kärleksbrev till fiktion, påhittade liv och bibliotek. En samtidsskildring med människor som inget har men riskerar att förlora allt – och gå under i bortglömda stadsdelar utan namn, en generation barn som gjorts omöjliga att sörja.

Sedan Mio dog har Rut ensam uppfostrat den son de fick tillsammans, och skapat ett liv åt dem: hon har ett hus vid havet, en del i rikedomen, och anställning på den gåtfulla "agenturen", som med hjälp av fiktiva röster manipulerar offentligheten. Pojken, som nu är tio år, vet ingenting om sin far: inte hur han levde, inte hur han dog. Han är trygg. Räddad.

En dag får Rut höra att det på ett sjukhus ligger en medvetslös pojke som har en inspelning med Mios röst. Hon plockar med darrande händer den ålderdomliga cd-spelaren ur hans ryggsäck. Skivan i den skimrar som guld. Det är Mio som talar på den. Mio som borde vara död, han säger: Det finns tak här där man ser ända ut till havet. Här i biblioteket över ingenting.

   "Ni bodde i Ixelles?"
   "Vi har pratat om det här. Vi bodde grannar i Ixelles."
   "Det finns en plats här i Antwerpen som heter tjugosjuttio." Em försöker låta vardagligt men kan inte undvika att fylla siffrorna med så mycket förundran att Ruth måste le. Em Tar ett bett av brödet, studerar henne intensivt. "Det är siffrorna hon på bussen sa. Hon som sa att pappa är målad på en vägg." Allt detta är stort för honom. Hans början. "Tjugosjuttio. Det är ett postnummer."
   "Jag antar det." Ruth torkar av köksskivan.
   Hur börjar en lögn? Med en lek som två flickor hittar på för att få vara några andra en natt, när de går nedför Meltmarkt och låtsas bryta på franska, låtsas ha pengar. Lögnen börjar med en pojke som dör i en gångtunnel, eller när pojkens son är tillräckligt gammal för att fråga om sin pappa, och man jobbar på agenturen och ljuger varje dag. Lögnen börjar med ingenting. (sid 84)