Vänta på vind av Oskar Kroon

"När vi kommer hem sen så sätter vi oss ute på trappen. Morfar har tänt en pipa och plockat fram finpennan. Den som man måste fylla på med bläck för att den ska fungera. Den som han har när han skriver brev på engelska.
   "Istället för telefon", säger han då.
   Ibland får jag cykla ner till båten och lämna breven. Jag läser adresserna: Auckland, Halifax, Palermo...
   Morfar tar upp den blå boken och visar mig. Jag bläddrar i den för att se vad det var som var så viktigt. Men den är tom.
   Bara vita blad." (sid 50)

Vänta på vind (2019) av Oskar Kroon berättar om Vinga som är ganska ensam. Hon drömmer om havet att komma ut med den gamla snipa, bli sjöman och segla till avlägsna hamnar och kanske rädda en eller annan skeppsbruten. Hemma i stan går mamma och är ledsen och pappa har flyttat för gott. Men nu är det sommar hos morfar på ön och allt det andra känns långt bort, tiden står still. Morfar har gett Vinga en gammal snipa som hon ska göra sjöduglig.

På ön är allt som det alltid har varit, fast ändå inte. Dagarna är heta, plötsligt börjar en tjej med svart hatt dyka upp på stranden där snipan ligger. Vinga har sett henne några gånger, Rut heter hon. Det enda de verkar ha gemensamt är åldern och att de befinner sig på samma ö. En fin berättelse om vänskap och avsked, om modiga barn.

   "Alltså du bara måste läsa den här. Du måste."
   "Okej", sa jag och den nya boken hamnade i högen bredvid sängen.
   Jag tänkte verkligen att jag skulle läsa dom, det gjorde jag nog, men när pappa hade undrat och tjatat tillräckligt många gånger blev dom liksom ointressanta.
   Så låg dom där på hög sen." (sid 73)

Flera smakbitar: HÄR.

Boken vann Augustpriset för årets barn- och ungdomsbok.