Dagar av ensamhet av Elena Ferrante

"Så snart jag stängt av telefonen skingrades planerna på att visa honom lägenhetens, barnens och mitt bedrövliga skick. Jag gjorde rent från golv till tak och plockade i ordning. Jag duschade, torkade håret men tvättade det om igen eftersom det inte blivit som jag ville. Jag la en noggrann makeup, tog på mig en tunn sommarklänning som jag fått av honom och som han tyckte om." (sid 33 - översatt av Barbro Andersson)

Dagar av ensamhet av Elena Ferrante fängslar utan att skräna, såna böcker tycker jag om att läsa. Fast denna innehåller skrik av förtvivlan, övergivenhet när Olgas make har lämnat henne efter femton års äktenskap och flyttat till älskarinnan. Olga är ensam hemma på dagarna, sover mest, glömmer hämta barnen från skolan och lagar inte alltid mat, blir allt magrare.

"Jag hade splittrat upp mig på hans minuter och timmar för att få honom att koncentrera sig. Det var jag som hade tagit hand om hemmet, maten, barnen och alla tråkiga vardagsbekymmer, medan han envist klättrade uppåt, bort från privilegielösa ursprung. Och nu, nu lämnade han mig plötsligt och tog med sig all den där tiden, all energi och all möda som jag skänkt honom, för att njuta av frukterna tillsammans med en annan kvinna, en främmande kvinna som inte lyft ett finger för att föda honom och uppfostra honom och forma honom till det han blivit. Det kändes så orättvist och så kränkande" (sid 60 - översatt av Barbro Andersson) 

En skilsmässa är sällan lätt, inte för den som blivit övergiven, inte alltid lätt för den heller som överger. Svårt för barnen som vill vara lojala mot alla. En stark bok med ljuspunkter.

"Precis så kommer framtiden att se ut, tänkte jag, det levande livet tillsammans med den fuktiga doften av de dödas jord, uppmärksamhet tillsammans med ouppmärksamhet, hjärtats entusiastiska krumsprång tillsammans med plötsliga betydelseförluster. Men det blir inte värre än det förflutna." (sid 176 - översatt av Barbro Andersson)