Mannen på bryggan av Horace Engdahl urpremiär

Mannen på bryggan av Horace Engdahl skrevs för tio år sedan efter skilsmässan. Horace och Ebba skilde sig efter 30 år tillsammans - och de har skrivit var sin bok. De verkar ha levt på var sin planet, träffats hastigast i trappuppgången. Ingen verkar lyssna på den andre, i alla fall inte i slutet. Han undrar när slutade hon att lyssna? Båda skyller på varandra att inte lyssna.

Engdahls pjäs har haft urpremiär i veckan i Göteborg på Pustervik, hans nya hemstad. Från början skulle monologen Mannen på bryggan sättas upp på Dramaten, beställt av dåvarande chef Marie-Louise Ekman, men blev inte av, allt som hände med Dramaten och med Akademien då.

Pjäsen skrevs för kristallkronorna på Dramaten men nu fått sin urpremiär på rockklubben vid Järntorget, för Horace har ju blivit göteborgare. Dramatiserats och spelas av Eskil Lundgren. Rolig, fyndig, tankeväckande, jag läste texten innan vi såg pjäsen. Fullsatt, Horace stannade efteråt och pratade med publiken, riktigt trevligt.

    "Humanitet är som dioxin, det får testiklarna att förvissna. Har en man någonting för att han är snäll? Vad? Kom fram med det! Nej, just det. Våldsamma förbrytare däremot väcker intresse, möter förståelse, får mängder av beundrarinnepost i fängelset. Att fordra för lite av en kvinna är riskabelt. Finkänslighet på fel ställe tråkar ut. Sin goda uppfostran kan man spara till samtal med krogvakter. Där gör den intryck." (sid 233)