Asfaltblomman (1980) av Antti Jalava är en modern klassiker om självförakt och inre främlingskap. Boken rör teman som skam, språkförlust, rotlöshet och strävan att återta sitt språk och sin stolthet.
Den aspirerande författaren Erkki jobbar på en biltvätt och vantrivs storligen. Han kämpar för att komma närmare sitt finska ursprung och skriver på en roman om att som barn ryckas upp från sina rötter och enbart möta förakt i det nya landet. Erkki börjar träffa 20-åriga Sirkka, som har förlorat sitt finska språk och dras allt djupare in i ångest och missbruk.
- Skulle du följt med din farsa till Finland om han skilt sig? frågade jag.
- Det skulle jag, sa hon utan att tveka. För att gillade honom. Jag skulle ha följt med honom till Kina eller vart som helst. Fast jag längtade ju också till Finland då, och min bror Juha med. Men nu åker jag aldrig dit mer, jag har inte varit där på sex år, inte ens när morfar dog följde jag med. Jag vet ingenting om Finland utom att jag är född där och det jag minns från det jag var liten. Men jag vet inte så mycket om Sverige heller eftersom jag aldrig lärde mig nåt i plugget. Innan farsan dog skaffade han mig några böcker om Finland (sid 89) Flera smakbitar: HÄR.
Antti Jalava (1949–2021) föddes i Villmanstrand i Karelen och kom till Sverige som tioåring. Den unge Antti mobbades och förbjöds att tala sitt modersmål i skolan. Traumat blev senare centralt för hans författarskap. Föreläsare och samtalsledare: Susanna Alakoski, författare och dramatiker berättade om sina erfarenheter att ha två språk och läste delar ur Asfaltblomman:
11 kommentarer:
Ser man till hans bakgrund och sätt att bemötas i Sverige, så är det verkligen en relevant roman. Men frågan är, Är den inte för svart för att man ska orka läsa?
Ha en fin söndag!
Anna-Lena, så var det när mycket arbetskraftsinvandrare kom till Sverige på 1960-talet, tufft för barn som inte fick prata sitt modersmål i skolan, ingen svenskundervisning. Bättre idag.
Så tokigt! Idag så vet man ju att hemspråk och undervisning i detta är superviktigt.
Anna-Lena, på den tiden ”förbjöd” man föräldrar prata finska med sina barn, inte bra för barnen, och läraren förbjöd barnen prata finska… det gick dåligt i skolan för dem, barnen blev mobbade.
tror att jag läst något av Jalava innan bloggtiden.Alakoski har jag lyssnat på och läst och till och med engagerat en gång.
Mrs Calloway, intressant lyssna på Alakoski, hennes historia är helt annorlunda än Jalavas.
Det låter som en intressant bok. Tack för tips!
Håller med Lotten, den låter intressant!
Allt var inte bättre förr. I dag vet man vikten av språket och av rötterna men det var ingen självklarhet förr.
har sett den här titeln på biblioteket. Tack för smakbit, min dotter tappade helt sitt hemspråk finska när vi flyttat till Sverige. Hon fick chans att läsa hemspråk men vägrade då hon var den enda i hela skolan som skulle ha behövt lämna andra lektioner för att gå till hemspråksundervisningen.
Lotte, en läsvärd bok om hur det var förr, bättre nu.
Skicka en kommentar