Muminpappans memoarer (1968) av Tove Jansson
En omarbetad version av den 1950 utkomna Muminpappans Bravader skrivna av Honom Själv.
När Muminpappan råkar ut för en kraftig förkylning övertalar Muminmamman honom att börja skrivprojektet om sin stormiga ungdom. I memoarerna minns pappan ögonblicket då han blir upphittad på trappan till hittebarnshuset för mumintroll men också det första mötet med Mumintrollets mamma. Muminpappan skriver om spännande resor och väldiga fester. Kanhända skarvar han en smula men det gör ju bara historien än mer övertygande... Jag Mumintrollets pappa, sitter ikväll vid mitt fönster och ser lysmaskarna brodera hemliga tecken därute i trädgårdens sammetsmörker. Förgängliga krumelurer av ett kort men lyckligt liv!
"Hur kunde ni glömma Rådd-djuret vid sjösättningen, sa Sniff förebrående. Fick han nånsin nån ordning på sin knappsamling efteråt?
Jadå, många gånger, svarade muminpappan. Han hittade nya knappsystem hela tiden. Ordnade dem efter färg eller storlek eller form eller material eller enligt hur mycket han tyckte om dem.
Fantastiskt, sa Sniff drömmande.
Det som bekymrar mig är att min pappa fick sina pyjamas fulla med gelé, sa Snusmumriken. Var sov han i sen?" Flera smakbitar: HÄR.
Därför älskar vi Mumin se: HÄR.
Kanadensiska Rachel Cusk blev världskänd för sin nyskapande romantrilogi om författaren Faye. Nu är hon aktuell med Parad, där flera olika människoöden väver en berättelse. Författarpanelen med nytillskotten Ali Alonzo (poet) och Jonas Karlsson (skådespelare och författare) diskuterar tillsammans med serietecknaren Nina Hemmingsson, Muminpappans memoarer, för att fira Mumins 80-årsjubileum.
16 kommentarer:
Gillade inte Mumintrollet som barn. Lyssnade bara på uppläsare, hörde in vad som det berättades om. Har läst som vuxen. Fina berättelser. Ha en fin söndag
Anna-Lena, Mumin passar utmärkt för vuxna.
Jag tillhör de där som inte alls gillat Mumin, i synnerhet under uppväxten. Men man kan ju alltid pröva igen.
Lotten, själv läste jag inte Mumin som barn men uppskattar det nu som vuxen.
Jag gillade inte alls Mumin som barn och det gjorde inte våra barn heller. Vi läste varje kväll tillsammans men böckerna om Mumin stod alltid kvar i bokhyllan. Barnbarnen uppskattar dem inte heller.
vi ägnade oss framför allt åt tonsättningen av Vem ska trösta Knyttet. och några muminböcker har jag läst. tack för smakebiten!
Ser här att det är fler som inte gillar Mumin. Jag tror inte jag öht läste dem direkt som barn. Provade att läsa en bok för mina elever nu men tycker de är lite omständliga, som Astrid Lindgren/Selma Lagerlöf ibland - de innehåller så mycket kringinformation att det blir svårt för barnen att greppa.
Mrs Calloway, tonsättning... låter avancerat
Znogge, Mumin kanske behöver annan sorts läsning...
Bokdivisionen, lite omständigt, inte direkt snabbläst, finurligt.
Jag ska nog läsa lite Mumin i år också, just på grund av jubileumsåret.
Sara, Toves vuxenböcker är fina.
Jag var lite rädd för Mumintrollen som barn. Minns när jag såg Lasse Pöysti och Birgitta Ulfsson på Svenska teatern. Nu älskar jag dessa figurer! Tack för smakbit
Paula, aldrig för sent lära känna dessa figurer 🇫🇮
Den vore nog rolig att läsa.
Robert W, läsvärd efter 80 år
Skicka en kommentar