Lockdown London av Peter May

"Det fanns ingen kollektivtrafik. Flygplatserna var stängda på obestämd framtid. Huvudstadens ekonomi befann sig i fritt fall och resten av världen var beredd att göra vad den kunde för att hjälpa staden stänga in sjukdomen. Först och främst genom att förbjuda all trafik in och ut ur Storbritannien. Det var förstås bara en tidsfråga innan viruset tog fart i hela världen." (sid 40)

Lockdown (2020) av Peter May skrev författaren redan för tolv år sedan, men förlaget bedömde boken som alltför orealistisk. Men verkligheten har överträffar dikten och nu finns boken även översatt till svenska av Åsa Brolin.
London – epicentret för en global pandemi – är en stad i total lockdown. Undantagstillstånd har utfärdats, gatorna sjuder av våld och ingen går säker för det dödliga virus som redan krävt tusentals offer. På en byggarbetsplats där ett akutsjukhus håller på att uppföras hittas en tidig morgon kvarlevorna av ett mördat barn. Den hemlighet som uppenbarligen var tänkt att begravas under den nya byggnaden ligger nu i öppen dager, men under rådande omständigheter har mördaren fortfarande oddsen på sin sida och polisen har en minst sagt svår utredning framför sig. 

 "En soldat blängde surt på honom inifrån masken, höll avståndet och tog emot hans papper med latexbehandskad hand. Han gav tillbaka dem, ivrig att bli av med dem, som om de kanske vore kontaminerade - vilket de mycket väl kunde vara." (sid 23)

Uppdraget faller på kriminalkommissarie Jack MacNeil, som om bara lite mer än ett dygn ska sluta som polis. Hans karriär ligger i spillror, äktenskapet är över och under sin sista dag tvingas han också konstatera att den till synes ohejdbara pandemin nu även drabbat hans egen familj. När han börjar nysta i fallet inser han snart att någon där ute övervakar honom på mycket nära håll. Någon som är beredd att döda igen för att dölja sanningen. Frågan är vad som kommer att stoppa MacNeil först – viruset eller mördaren? En riktigt spännande bladvändare. Modernista.

    "Masken!" ropade någon. Hon hade glömt att ta på den efteråt.
    "Hoppsan, ursäkta." Hon drog upp den över munnen och näsan. "Ni vet väl att man lika gärna kan få det genom att röra vid något som en smittad person tagit i", sa hon. "Så länge ingen nyser en i ansiktet." Hon var doktorand i mikrobiologi och gick en kriminalteknisk utbildning på FSS, och gillade att visa vad hon kunde. (sid 36)