De förlorade minnenas ö av Yoko Ogawa

De förlorade minnenas ö (2022) av Yoko Ogawa är en klassikerstämplad dystopisk berättelse av en av Japans främsta författare. Romanen berättas av en ung författare vars redaktör är i fara och behöver hennes hjälp för att undkomma. Tillsammans inser de att hennes skrivande kan vara det enda sättet att bevara det förflutna på.
På en namnlös ö sprider sig glömskan som en epidemi. Saker har börjat försvinna från ön, och strax därpå även ur människors minnen. En dag finns det inte längre några fåglar, en annan inga mera rosor. Men för ett fåtal lever minnena kvar, och för dem är tillvaron skräckfylld: de vet att den hemliga polisen kan få även människor att försvinna.

"Det fanns en säng, ett skrivbord och en stol och i ett hörn fanns en toalett avgränsad av plywoodskivor. Vattnet från plastdunken som hängde ovanför rann ner som det skulle i septitanken. Att fylla på vatten i dunken skulle komma att bli min dagliga uppgift.
     På den gamle farbrors förslag installerade vi också ett slags enkel interntelefon. Vi förband arbetsrummet där uppe med det dolda rummet med hjälp av en gummislang och i ändarna på den fäste vi trattar som jag använt i köket. Om man satte munnen till tratten kunde man med den anordningen prata med varandra utan att se varandra, ungefär som i en trådtelefon.
     Sängkläderna var nytvättade, mjuka och rena. Skrivbordet och stolen doftade av friskt trä. Ljuset från lampan var svagt orangefärgat och tillräckligt för att lysa upp rummet. Vi släckte och gick tre steg upp för stegen och knuffade upp den fyrkantiga luckan som ledde ut ur rummet. Det var ganska svårt att ta sig ut genom det trånga hålet." (sid 80) Flera smakbitar kanske: HÄR.