Tokyo Ueno station av Yu Miri

Tokyo Ueno station : utgången mot parken (2022) av Yu Miri berättar om Kazu som lever sin sista tid i den kejserliga Uenoparken i Tokyo, nära stationen där han som ung klev av tåget för att delta i bygget av Olympiska spelen 1964. En gång hade han en familj i Fukushima, nu finns ingenting att återvända till. Hans liv har kantats av förluster.
Kazus återblickar, stadens brus och livet i parken blir också en berättelse om det moderna Japan med gamla traditioner och nya, med naturkatastrofer och djupa sociala klyftor. Kazus sörjer sin som som dog ung, precis innan han skulle börja sin utbildning. Han har arbetat jämnt, inte umgåtts så mycket med sin familj. Några hemlösa har katt som sällskap, allt det samlar ihop av tomburkar går till kattens mat. Eller hade råd att kastrera den. Ofta blev de bestulna av tomburkar de samlat, ett tufft liv, kallt på vintern.
   Om kejsarparet ko, var de tvungna att plocka bort sina "hem", allt skulle vara städat. Samma inför Olympiaden, då revs dessa hemlösas kartonghem.

  "Vi hade aldrig svårt att hitta mat. I Ueno fanns ett antal äldre restauranger. De flesta hade gått med på att lämna bakdörrarna öppna när de stängde för natten, och innanför, på avstånd från själva soporna, hade de portionerat ut utebliven mat och stoppat den i rena påsar som ställts upp på hyllor. Närbutikerna gjorde likadant. Vid soputrymmet bakom butikerna ställde de ut lunchboxar, smörgåsar och kaffebröd vars bäst före-datum hade passerat. Om man bara såg till att vara där innan sopbilarna kom, fanns det en hel del att välja på." (sid 11)