"
Samma dag tittade jag länge på ett löst fotografi som låg instoppat i Öar i Atlanten. Flickor med vita draperade klänningar och tusenskönor i håret, händerna tätt ihop framför bröstkorgen, och så anteckningen: Albina Solani på väg till Den helige Sankt Ignatius kyrka. Det som väntade henne där: den högtidliga första kommunionen."
(sid 58)
Inbjudan till de våghalsiga av Dorothee Elmiger, som föddes i Schweiz och har studerat filosofi och statsvetenskap i Zürich och litteraturvetenskap vid Deutsches Literaturinstitut i Leipzig, nu studerar hon statsvetenskap i Berlin.
Inbjudan till de våghalsiga utsågs till bästa tyskspråkiga prosadebut 2010.
Syskonen Margarete och Fritzi, döttrar till stadens poliskommendant, minns att förr flöt en flod genom staden, en flod som tycks vara bortglömd och försvunnen. En flod som skulle kunna ge staden liv, de letar. Margarete läser böcker hon hittat; om sjöfart, gruvdrift, Europas fåglar, världens hav, hur man bygger flygplan. Hennes syster Fritzi vandrar. De är de enda unga människor som finns kvar i den öde kolgruvestaden.
bernur har också läst: HÄR.
7 kommentarer:
Den låter väldigt spännande! :D
Jennifer, en intressant annorlunda bok.
Den skriver jag upp. Verkar intressant och jag har läst så lite av kvinnliga tyskspråkiga författare. Tack för tipset!
Blir lite tveksam när översättaren använder ordet "kommunion" i st f "nattvard". Om det är typiskt för texten?
Mösstanten, boken har fått fina priser.
Klimakteriehäxan, ordet är väl vanligt för katoliker.
Det lät onekligen som en väldigt annorlunda bok!
Znogge, klart läsvärd bok.
Skicka en kommentar