Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, är periodare, läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

10 mars 2017

tio kvinnor om kvinnor



Lyran vill i stället för en bästa-utmaning göra en tio-lista. Inte så svårt för jag läser gärna kvinnliga författare.
Martha Quest av Doris Lessing är huvudperson i bildningsroman i fem delar, delvis självupplevt om en kvinnas utveckling i Rhodesia till politisk medvetenhet.
Den som stannar, den som går av Elena Ferrante är den tredje delen där Elenas klassresa fortsätter, hon lever ett helt annat liv nu. Hemma hos föräldrarna har inte skett stora förändringar.
Högsommar (The High Road, 1988) av Edna O'Brien berättar om  medelålders Anna med två vuxna söner. Hon flyr en kärleksaffär till en spansk badort, hotelliv med ytliga bekanta.
Irländska Maeve Binchy (1940-2012) har skrivit massor med böcker om kvinnor.
Villette (1853) av Charlotte Brontë berättar om den föräldralösa Lucy Snowe flyttar mellan avlägsna släktingar som sällskapsdam, många andra möjligheter fanns inte för ogifta kvinnor. När husfru dör är den tjugotvååriga Lucy Snowe utan hem. Hon reser åtta mil till London utan att känna någon där.
Vita Sackville-West, Virginia Woolfs väninna, har skrivit även en bok om Jeanne d'Arc (1412-1431), Frankrikes nationalhelgon.
En fördämning mot Stilla havet av Marguerite Duras (1914-1996) är delvis självbiografisk. Duras mor blev änka med små barn och köpte en bit land som mestadels var översvämmad. De halvvuxna barnen lever fattigt i franska Indokina, de färgade är ännu fattigare. Modern planterar frenetiskt snabbväxande bananer i jordlotten, där fördämningar rasar.
Sofi Oksanen berättar på finska om sin senaste bok När duvorna försvann. Oksanen har en medalj med Marguerite Duras bild på. Sofi Oksanen vill inte se sin egen person som förebild för unga flickor, men utanför Norden är det bra att visa att även en kvinna kan vara författare.
Suzanne Brøgger posera med min 40 år gamla Fräls oss ifrån kärleken, som definierade kärnfamiljen som den riktiga kvinnofällan. Suzanne Brøgger berättade att hon hade precis samma erfarenhet i femtonårs ålder som Marguerite Duras.
September av Rosamunde Pilcher är precis så där lagom gemytlig blandat med livets allvar, härliga trovärdiga kvinnoporträtt i alla åldrar.

10 kommentarer:

znogge sa...

Trevligt val av läsvärda kvinnor!

♥ Hanneles bokparadis sa...

Znogge, jag väljer gärna kvinnliga författare :)

Helena sa...

Villette låter som en bok jag borde kolla upp. Blir lite lätt nostalgisk när jag ser omslaget till September, har dock glömt handlingen helt :(

♥ Hanneles bokparadis sa...

Helena, Rosamunde Pilchers September innehåller så mycket folk...

Lyrans Noblesser sa...

Jag visste inte att Vita skrivit en bok, blir nyfiken. Älskar hennes trädgård.

♥ Hanneles bokparadis sa...

Lyran, Vita Sackville-West har skrivit många böcker, jag har besökt Sissinghurst tre gånger.

KajsaLisa sa...

Jag var på väg att köpa Elina Ferante på bokrean faktiskt, men det blev lite annat.

♥ Hanneles bokparadis sa...

KajsaLisa, jag lånade på biblioteket

Mrs Calloway sa...

har inte läst mycket av Brögger och inget alls av Ferrante, men alla de andra

♥ Hanneles bokparadis sa...

Mrs Calloway, Suzanne Brøgger var min stora idol på 1970-talet, men hon skriver fortfarande.