tio kvinnor om kvinnor

Lyran vill i stället för en bästa-utmaning göra en tio-lista. Inte så svårt för jag läser gärna kvinnliga författare.

Martha Quest av Doris Lessing är huvudperson i bildningsroman i fem delar, delvis självupplevt om en kvinnas utveckling i Rhodesia till politisk medvetenhet.

Den som stannar, den som går av Elena Ferrante är den tredje delen där Elenas klassresa fortsätter, hon lever ett helt annat liv nu. Hemma hos föräldrarna har inte skett stora förändringar.

Högsommar (The High Road, 1988) av Edna O'Brien berättar om  medelålders Anna med två vuxna söner. Hon flyr en kärleksaffär till en spansk badort, hotelliv med ytliga bekanta.

Irländska Maeve Binchy (1940-2012) har skrivit massor med böcker om kvinnor.

Villette (1853) av Charlotte Brontë berättar om den föräldralösa Lucy Snowe flyttar mellan avlägsna släktingar som sällskapsdam, många andra möjligheter fanns inte för ogifta kvinnor. När husfru dör är den tjugotvååriga Lucy Snowe utan hem. Hon reser åtta mil till London utan att känna någon där.

Vita Sackville-West, Virginia Woolfs väninna, har skrivit även en bok om Jeanne d'Arc (1412-1431), Frankrikes nationalhelgon.

En fördämning mot Stilla havet av Marguerite Duras (1914-1996) är delvis självbiografisk. Duras mor blev änka med små barn och köpte en bit land som mestadels var översvämmad. De halvvuxna barnen lever fattigt i franska Indokina, de färgade är ännu fattigare. Modern planterar frenetiskt snabbväxande bananer i jordlotten, där fördämningar rasar.

Sofi Oksanen berättar på finska om sin senaste bok När duvorna försvann. Oksanen har en medalj med Marguerite Duras bild på. Sofi Oksanen vill inte se sin egen person som förebild för unga flickor, men utanför Norden är det bra att visa att även en kvinna kan vara författare.

Suzanne Brøgger posera med min 40 år gamla Fräls oss ifrån kärleken, som definierade kärnfamiljen som den riktiga kvinnofällan. Suzanne Brøgger berättade att hon hade precis samma erfarenhet i femtonårs ålder som Marguerite Duras.

September av Rosamunde Pilcher är precis så där lagom gemytlig blandat med livets allvar, härliga trovärdiga kvinnoporträtt i alla åldrar.