Singulariteten av Balsam Karam

"I klassen pratar alla om julen, hur härligt den är, att man måste ha en julgran, har inte ni en? Vi firar våra egna högtider säger mamma när du tjatar och dessutom har vi inte råd just nu. På mellandagsrean köper hon ändå den finaste julgranen du har sett och sedan kör din bror hem den i en kundvagn ni lånar från mataffären. Du berättar det för din klasskamrat när ni ses första skoldagen för att leka i snön, att nu har ni också en julgran, att den är jättefin, att den har en stjärna på toppen. Men hallå säger hon då - nu är det för sent, julen är slut." (sid 190)

Singulariteten (2021) av Balsam Karam är ett sorgearbete i tre delar.

En kvinna letar efter sitt barn. Hon letar längs cornichen där dottern brukade arbeta. Hon letar tills hon är vansinnig, galen av sorg.
Du är på semester, med ett barn som börjat växa i magen, och ser någon falla från cornichen. Senare ska du så länge som möjligt vägra att föda ditt döda barn, så länge barnet finns kvar inuti dig kan det inte helt tas ifrån dig.
Kvinnan som förlorat sitt barn minns sin mors förluster, förlusten av ett språk, ett land, en identitet. Kan man rangordna trauman?

Dessa hungriga hemlösa fattiga barn i samma kvarter som de fina vitklädda turister på restaurangerna, där flickan som försvunnit arbetade, och ingen har sett henne. Mormor tar hand om barnen så mycket hon orkar, de har inte mycket annat att leka med än stenar,

"Barnen vet inte om de för längesedan sprang fram och tillbaka till skolskjulet och bar så många böcker de kom åt strax innan det jämnades med marken och inte heller om det är nu de ännu en gång får ställa sig på rad inför de militärklädda och gapa, känna tjocka fingrar söka i halsen.
    De vet inte längre om det var före eller efter som de militärklädda bröt vattenkranen itu och plockade ner bärbuskarna och lyktan, och inte heller om det var samma stund eller senare som de fyllde diket med de rivna väggarna och slängde presenningarna i en hög bredvid." (sid 76) Flera smakbitar: HÄR.