Snö : en historia (2024) av Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria.
En berättelse om snön inom oss, men också om snön som skyddar världen. Den handlar om diamanter och fågelvingar, vad snön en gång var.
Den handlar om att bli bländad när allt är tyst, och att inte se eller höra någonting när det stormar. Det är en bok om urfolksjägare och vinterkrigare, om snön vi leker i och snön som är på blodigt allvar om alpina pister, Vasaloppsspår och världens äldsta skida, funnen i Västerbotten.
Via Elsa Beskows sagor, lilla istidens renässansmålare och japanska fysiker är det en berättelse om snön som bundsförvant och motståndare, lika mycket poetisk idéhistoria som personlig essä.
Snö är Sverker Sörlins återkomst till det breda populärvetenskapliga berättandet i en tid när världen smälter.
Amor nivis
April i Rondane. Tidig värme har smält bort snön på fjällplatån. Intill vår tältplats ligger smältvattnet i svarta pölar mellan tuvorna. Vi är tre unga människor som ska åka skidor genom det norska massivet. Det är en bit in på 1980-talet.
Solen försvinner bakom en rullstensås. Snart stramar kylan i kinderna. Pölarna omkring oss börjar frysa till. De minsta först. En liten iskant vid ett löv, en kristallisationspunkt. Från denna punkt, på ett ögonblick, en skjutande våg av kristall som med en liten smäll täcker in nästan hela pölen. (sid 41) Flera smakbitar: HÄR.
