Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

17 februari 2022

Fem och kidnapparna av Enid Blyton

"Nu har polisen varnat Bertas pappa för att flickan kan bli kidnappad och hållen som gisslan. Inte för pengars skull utan för de vetenskapliga hemligheter, som han känner till, fortsatte faster Fanny. Därför har han skickat henne till oss, så hon skall vara i gott förvar i tre veckor. Vid det laget bör uppgiften vara slutförd och offentliggjord. Berta skall till samma skola som Anne och George, så det var en fin idé, att de skulle få lära känna varandra först." (sid 46)

Fem och kidnapparna (Five have plenty of fun 1955) av Enid Blyton hittade jag på loppis, precis som alla mina Blyton. Vill du läsa Vi Fem så försök hitta de äldre översatta av Ingegerd Lindström. I nyare översättningar av Kerstin Lennerthson är det engelska nertonat, ortsnamnen översatta till svenska, trist. Jag tyckte om Blyton som barn, gillade även som vuxen.

Kusinerna trivs tillsammans, de har alltid så trevligt på skolloven. Nu får de sällskap av pappas kollegas dotter som hotas av kidnappning. De kamouflerar denna Berta till pojke, klipper håret och byter kläder. Det hjälper inte, kidnapparna skuggar huset... men tar fel person.
Blyton har fått en egen hylla i mitt bibliotek, varken mina barn eller barnbarn har läst. Böckerna innehåller både mysiga och mystiska engelska miljöer, påhittiga barn. Pusseldeckare med olika teman i varje bok. Lätt att identifiera sig med någon i gänget: Julian som med sin mognad och charm kan övertyga vilken vuxen som helst. Julians lillebror Dick som kastar sig huvudstupa in i äventyren. Georgina, den tuffa pojkflickan som vill bli kallad för George. Anne, minstingen, som egentligen föredrar en lugn tillvaro framför läskiga äventyr, men ändå alltid följer med för att inte missa något. Tim, den övergivna hunden som George tar hand om till sin pappas stora förtret. Kritiken från vuxna växte, men de har nog inte läst färdigt, böckerna innehåller kontraster, men slutar "politiskt korrekt".

11 kommentarer:

Veiken sa...

Underbart! Jag läste FEM-böckerna i parti och minut, många gånger under täcket med en ficklampa i handen. Jag kunde ju inte lägga undan boken innan jag läst ut den!

Hanneles bokparadis sa...

Verken, läste nog inte under täcket 😀

femfemman sa...

Nostalgi! Köpte in nyutgåva till skolbiblioteket. Ett antal titlar. Slog inte an på eleverna. Rensades ut då renoveringen sv skolan påbörjades förvånad år sedan. Tyvärr

Mösstanten sa...

Femböckerna älskade jag när jag var liten. Men man får tydligen se upp om man vill läsa gamla godingar från förr.

Hanneles bokparadis sa...

Anna-Lena, jag har inte läst Blyton med mina barn eller barnbarn, kanske skulle testa med åttaåringen.

Mösstanten, jag har gillat att läsa dessa även som vuxen, men jag är lite barnslig 😀

Robert W sa...

Som jag älskade Femböckerna! Och Blytons Mysterieböcker och Äventyrsböcker.

Hanneles bokparadis sa...

Robert W, Enid Blyton var verkligen duktig, hon har varierat sig och hittat på olika teman i så många böcker!

Znogge sa...

Jag tyckte mycket om Fem-böckerna även om de ansågs förlegade och konservativa när det gällde könsrollerna. Det störde inte mig för böckerna speglar bara att de skrevs i en annan tid.

Hanneles bokparadis sa...

Znogge, och de som trodde att Fem-böckerna hade förlegade könsroller har inte läst böckerna.

Rämmengården sa...

Åh älskade de böckerna när jag va liten ju!

tant Hannele sa...

Nina, och jag har fortfarande haft glädje av dem!