Fem och kidnapparna av Enid Blyton

"Nu har polisen varnat Bertas pappa för att flickan kan bli kidnappad och hållen som gisslan. Inte för pengars skull utan för de vetenskapliga hemligheter, som han känner till, fortsatte faster Fanny. Därför har han skickat henne till oss, så hon skall vara i gott förvar i tre veckor. Vid det laget bör uppgiften vara slutförd och offentliggjord. Berta skall till samma skola som Anne och George, så det var en fin idé, att de skulle få lära känna varandra först." (sid 46)

Fem och kidnapparna (Five have plenty of fun 1955) av Enid Blyton hittade jag på loppis, precis som alla mina Blyton. Vill du läsa Vi Fem så försök hitta de äldre översatta av Ingegerd Lindström. I nyare översättningar av Kerstin Lennerthson är det engelska nertonat, ortsnamnen översatta till svenska, trist. Jag tyckte om Blyton som barn, gillade även som vuxen.

Kusinerna trivs tillsammans, de har alltid så trevligt på skolloven. Nu får de sällskap av pappas kollegas dotter som hotas av kidnappning. De kamouflerar denna Berta till pojke, klipper håret och byter kläder. Det hjälper inte, kidnapparna skuggar huset... men tar fel person.

Blyton har fått en egen hylla i mitt bibliotek, varken mina barn eller barnbarn har läst. Böckerna innehåller både mysiga och mystiska engelska miljöer, påhittiga barn. Pusseldeckare med olika teman i varje bok. Lätt att identifiera sig med någon i gänget: Julian som med sin mognad och charm kan övertyga vilken vuxen som helst. Julians lillebror Dick som kastar sig huvudstupa in i äventyren. Georgina, den tuffa pojkflickan som vill bli kallad för George. Anne, minstingen, som egentligen föredrar en lugn tillvaro framför läskiga äventyr, men ändå alltid följer med för att inte missa något. Tim, den övergivna hunden som George tar hand om till sin pappas stora förtret. Kritiken från vuxna växte, men de har nog inte läst färdigt, böckerna innehåller kontraster, men slutar "politiskt korrekt".