Virginia Woolf (1882-1941) var hela livet besviken på att hennes bröder fick studera men inte hon. I Ett eget rum (A Room of One's Own 1929) håller hon ett fiktivt tal och vänder sig till unga kvinnor, talar om för dem om deras okunnighet. Woolf nämner kvinnors ekonomi, utbildning, uppmuntran, fritid, även barnbegränsning: mrs Seton som måste ”fortsätta att föda barn, men säger de, två eller tre vardera, inte tio eller tolv.” Woolf är tidvis ironisk.
Hon konstaterar att inga genier förekom "hos trälande, ouppfostrade, servila människor. Det föds inte i våra dagar bland arbetarklassen. Hur skulle det då ha kunnat födas bland kvinnor", skriver Woolf. Böcker som berättar om kvinnor, om deras psyke och liv, var författade av män. Hon är medveten om att bokhyllorna fylls av välutbildade män, när hon studerar bokraderna vid universitetets bibliotek, dit hon inte är välkommen.
Kvinnor saknade medel och ett eget rum att arbeta och skriva i, det upprepar Woolf på flera ställen. Hon övertygar läsaren om att det var inte ont om kvinnliga begåvningar, men deras möjlighet att kunna arbeta med skrivande var små.
Emily Dickinson fick inte heller studera för sin far, hon skrev dikter i hemlighet.
Approaching Emily Dickinson : Critical Currents and Crosscurrents Since 1960
av Fred D White, associate professor of English, studies of Emily Dickinson (1830–1886).
10 kommentarer:
Leif Östling, f.d ordförande i Svenskt näringsliv, hade väl också åsikter om intelligensnivån inom arbetar/medelklassen (om jag inte minns fel). Dock inte specifikt om kvinnor :) Jag undrar om han inte hade smygläst Virginia Wolf men kanske inte förstått att det hon skrev var ironiskt... om det nu var det?? För inte kunde hon väl mena allvar?? *funderar vidare*
tant, det som Virginia Woolf skrev var verklighet för många kvinnor... och universitetsbibliotek saknade böcker av kvinnliga författare, de saknade ju utbildning.
Tänk bara på Nobelpristagarna. Det är väl två kvinnor som får pris i år, fast den enas pris är ju från förra året. Vi är inte framme än, och jag vet inte hur många kvinnor som borde få litteraturpriset vartenda år framöver innan vi skulle ha lika många kvinnliga som manliga pristagare.
Mösstanten, gubbarna har styrt litterär kanon decennier, långsamt går det framåt, helt lika lär det inte bli men bättre.
Tack och lov att det är andra tider nu när det gäller kvinnor och studier. Tänk så frustrerande att inte få gå i skolan av en sådan anledning. Än är vi inte helt i hamn men mycket har i alla fall hänt.
Znogge, själv skulle jag ha blivit galen om någon hindrat mig från studier, tur att tiderna förändras...
Mycket har förändrats till det bättre och tur är väl det.
Jag hade aldrig eget rum då jag var barn eller ungdom. "Läsa vidare" som det hette på den tiden, var det aldrig tal om, pengarna fanns inte.
Överläraren kom hem till mina föräldrar och bad och bönade att mina två äldre syskon skulle få plugga, då gick jag i småskolan, men det fanns inte ekonomi till det. "Sådana begåvningar ska inte behöva gå till spillo" som överläraren uttryckte det.
Wiolettan, mina föräldrar fick aldrig studera. När jag gick i grundskolan så kostade det pengar; skolmat, böcker, bussresa fick föräldrarna betala.
Jag har böcker av Virginia Woolf i vårt hus. Jag ska läsa någon snart. (Jag har inte ett eget rum :)
Jokke, hihi, så är det ofta för vuxna, barnen får allt :)
Skicka en kommentar