Att förbruka älskare för "att nyhetens behag är kortvarig" gör inte detta beteende feministiskt, bara ytligt trist. Hemma satt maken Bruno och Anna ofta ensamma var för sig, Bruno instängd på sitt arbetsrum. När Anna blev ensam på dagarna läste hon eller såg på tv. "När hon satt ensam i huset spred sig en olidlig, livlös tystnad."
En trångbodd familj på 120 m², Anna fick göra sina tyskaläxor på köksbordet, bara maken Bruno hade eget arbetsrum. Ett för litet kylskåp tvingade Anna handla två gånger i veckan, hon kunde inte ens stoppa en mynt i kundvagnen utan att tänka på sex och på en kvinnlig kroppsdel. Att vilja ha sex på James Joyces grav i Zürich är inte kul. Trist med all småttighet med småttiga önskningar hon levde med. Anna gillar inte sitt hem, inte Schweiz där hon lever i, inte hemma det heller.
Boken är för lång med sina kärlekslösa möten med män som är lika ointressanta som Anna, inte ens rolig sex har hon, hårt och utan förspel. Harlequin är ren kvalitetslitteratur jämfört med dessa möten. Mat eller sex, båda fungerar dåligt som tröst, ger tomhet. "Hennes förhållande till sex var ett invecklat partnerskap som vuxit fram både ur hennes passivitet och ur ett okuvligt begär efter att bli distraherad. Och åtrådd." (sid 52)
Som läsare får jag en gedigen repetition av tysk och svensk grammatik.
Någon sorts utvecklingsroman utan att Anna utvecklas - trots otaliga möten med terapeuten, som också konstaterar att Anna har få vänner och inga intressen. Hon avvisar vänner som försöker ge henne stöd i hennes olycka. Anna ångrar men får frid: "Det som är gjort kan inte göras ogjort. Det fanns en frid i de orden." (sid 319)
9 kommentarer:
Vet du Hannele Mellanraderna podden? Det har varit ganska mycket tal om Hausfrau i podden och den har blivit hyllad också. Jag har Hausfrau på min lista, men har inget större intresse för den just nu.
Omppu, tack för tips, jag kan förstå att boken har fått uppmärksamhet, men inte i min smak.
Det låter som en bok som skulle kunna vara bra men av dina ord att döma verkar den ändå inte läsvärd. Fast lite nyfiken, det blev jag!
Där ser man, jag älskade den och det trodde jag verkligen inte att jag skulle göra.
Znogge, boken är läsvärd - men jag tyckte inte om den.
Mrs E, jag tyckte bättre om Madame Bovary...
jag tyckte nog att Hausfrau hade sina poänger. männen tyckte jag var ett sätt att självmedicinera. så småningom fattade Anna åtminstone att språket har sin betydelse för ens identitet. Anna är inte sympatisk och jag har lite svårt att förstå henne, men hon är en trovärdig karaktär
Mrs Calloway, jo, en läsvärd bok som jag inte gillade. Männen gjorde att Anna kände sig ännu ensammare.
Jag tyckte den var spännande och intressant:) Gillar att läsa om operfekta människor och relationer, mycket mer än Harlequin där alla är sympatiska och man från början vet hur det ska sluta.
så kan man också se det... om intressanta människor läser jag gärna.
Skicka en kommentar