Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

27 juni 2016

Hausfrau - not my cup of tea

"Det fanns alltså fördelar med hennes passivitet. Den var bra att ha. Den skapade ett visst mått av frid i hemmet på Rosenweg. Att Bruno fick fatta besluten fritog henne från ansvar. Hon behövde inte tänka. Hon hängde med. Hon satt på bussen som någon annan körde. Och Bruno körde gärna." (sid 29)
Hausfrau (2015) av Jill Alexander Essbaum berättar om amerikansk Anna Benz som bott nio år i Schweiz med sin man utan att ens lärt sig tyska ordentligt. Hon har inget körkort, inget eget bankkonto, har ingen koll på familjens ekonomi. Och så har hon sex med främmande män. Ska jag verkligen fortsätta läsa vidare? Jag är inte speciellt förtjust i att läsa om kvinnor som har tråkigt. Tre barn har hon fast hon egentligen inte ville ha några, svärmor passar den yngsta som inte går i skolan. Allt bara händer utan hennes egen vilja.

Att förbruka älskare för "att nyhetens behag är kortvarig" gör inte detta beteende feministiskt, bara ytligt trist. Hemma satt maken Bruno och Anna ofta ensamma var för sig, Bruno instängd på sitt arbetsrum. När Anna blev ensam på dagarna läste hon eller såg på tv. "När hon satt ensam i huset spred sig en olidlig, livlös tystnad."

En trångbodd familj på 120 m², Anna fick göra sina tyskaläxor på köksbordet, bara maken Bruno hade eget arbetsrum. Ett för litet kylskåp tvingade Anna handla två gånger i veckan, hon kunde inte ens stoppa en mynt i kundvagnen utan att tänka på sex och på en kvinnlig kroppsdel. Att vilja ha sex på James Joyces grav i Zürich är inte kul. Trist med all småttighet med småttiga önskningar hon levde med. Anna gillar inte sitt hem, inte Schweiz där hon lever i, inte hemma det heller.

Boken är för lång med sina kärlekslösa möten med män som är lika ointressanta som Anna, inte ens rolig sex har hon, hårt och utan förspel. Harlequin är ren kvalitetslitteratur jämfört med dessa möten. Mat eller sex, båda fungerar dåligt som tröst, ger tomhet. "Hennes förhållande till sex var ett invecklat partnerskap som vuxit fram både ur hennes passivitet och ur ett okuvligt begär efter att bli distraherad. Och åtrådd." (sid 52)
Som läsare får jag en gedigen repetition av tysk och svensk grammatik.

Någon sorts utvecklingsroman utan att Anna utvecklas - trots otaliga möten med terapeuten, som också konstaterar att Anna har få vänner och inga intressen. Hon avvisar vänner som försöker ge henne stöd i hennes olycka. Anna ångrar men får frid: "Det som är gjort kan inte göras ogjort. Det fanns en frid i de orden." (sid 319)

9 kommentarer:

Reader, why did I marry him? sa...

Vet du Hannele Mellanraderna podden? Det har varit ganska mycket tal om Hausfrau i podden och den har blivit hyllad också. Jag har Hausfrau på min lista, men har inget större intresse för den just nu.

Hanneles bokparadis sa...

Omppu, tack för tips, jag kan förstå att boken har fått uppmärksamhet, men inte i min smak.

znogge sa...

Det låter som en bok som skulle kunna vara bra men av dina ord att döma verkar den ändå inte läsvärd. Fast lite nyfiken, det blev jag!

Mrs E (ibland Grefvinnan) sa...

Där ser man, jag älskade den och det trodde jag verkligen inte att jag skulle göra.

Hannele på Hisingen sa...

Znogge, boken är läsvärd - men jag tyckte inte om den.

Mrs E, jag tyckte bättre om Madame Bovary...

Mrs Calloway sa...

jag tyckte nog att Hausfrau hade sina poänger. männen tyckte jag var ett sätt att självmedicinera. så småningom fattade Anna åtminstone att språket har sin betydelse för ens identitet. Anna är inte sympatisk och jag har lite svårt att förstå henne, men hon är en trovärdig karaktär

Hanneles bokparadis sa...

Mrs Calloway, jo, en läsvärd bok som jag inte gillade. Männen gjorde att Anna kände sig ännu ensammare.

klok som en bok sa...

Jag tyckte den var spännande och intressant:) Gillar att läsa om operfekta människor och relationer, mycket mer än Harlequin där alla är sympatiska och man från början vet hur det ska sluta.

Hanneles bokparadis sa...

så kan man också se det... om intressanta människor läser jag gärna.