Shortly before her 50th birthday, she wrote in her diary:
"Can we count on another 20 years? I shall be fifty on 25th and sometimes feel that I have lived 250 years already and sometimes that I am still the youngest person on the omnibus” – Diary 4, 1/13/32)
Her ambivalence was predicated on her writing. When it was going well, she was contented and high—“divinely happy & pressed with ideas” (D4, 1/16/34). If it wasn’t, she was “so old, so ugly, & can’t write” (D5, 3/11/39). Se: HÄR.
2 kommentarer:
Det är säkert mycket givande att tränga in i både Virginia Woolfs författarskap och liv. Personligen har jag nog mer att hämta där.
Mösstanten, dagböcker överhuvudtaget är intressant läsning. Lars Norén och många fler.
Skicka en kommentar