Snällhjälpsgruppen i Stjärnåker

Snällhjälpsgruppen i Stjärnåker (2025) av Julia Wrang Modernista.
Hennes debutroman: en varm berättelse om det fina och det svåra i livet, om svek, otrohet och rädslor, och hur man kan vända allt bara man hittar hjälp i varandra.

När den framgångsrika marknadschefen Penny blir sjukskriven och dumpad inom loppet av ett dygn, bestämmer hon sig motvilligt för att gömma sig i sin mormors hus i den sömniga småstaden Stjärnåker. På plats upptäcker hon att huset är i lika stort behov av renovering som hon själv. Det är också den gula bilen hon köper av Anna-Charlotta, som även hon flyttat ner från Stockholm och som har en kämpig tillvaro med en hemmasittande dotter.
   Tillsammans med sin nya bekantskap hamnar Penny mitt i den nystartade Snällhjälpsgruppen: en gemenskap lokaliserad i stadens societetshus där alla får prata om vad som helst, när som helst. Eller, oftast klockan två på söndagar – vilket råkar vara precis den tid då stadens pensionärsförening vill ha lokalen till bingo.
    När det nedgångna societetshuset plötsligt hotas av nedläggning tvingas de konkurrerande grupperna att samarbeta. Och när Penny dessutom börjar falla för den snygga bagaren Bastian blir det allt svårare att fokusera på inre läkning.

     Penny slog på ficklampan på mobilen och sökte efter propp- skåpet som hon visste skulle finnas i hallen. Där satt det, till höger om ingången. Lite på måfå tryckte hon ned ett par knap- par för att höra att det klickade till och blev ljust lite längre in i huset. Tack gud för det. Lamporna i hallen och köket på nedervåningen ville fortfarande inte tändas.
     Hon tog av sig skorna och rullade in väskorna i vardagsrummet. Mormors gröna matta prydde fortfarande det nötta trä- golvet, hennes sekretär, ett par tavlor på de vävklädda väggarna och den gamla soffan fanns också kvar. Det var iskallt i huset, men hon var för trött och orkeslös för att ta reda på hur hon slog på värmen i de gamla elementen. I stället hittade hon ett uttag vid golvet där hon tryckte in laddaren i telefonen, letade reda på resten av påsen med nötter och halsade några klunkar ur vinflaskan – som tack och lov hade skruvkork – innan hon fullt påklädd kröp ihop i den nötta gamla soffan och somnade med jackan som täcke. (sid 36)

världens största fraktfartyg #59

Besökt sonen på en av världens största fraktfartyg, tio våningar.

Bastu, simbassäng, bibliotek och annat för besättningen på fritiden.

Sjömansbiblioteket kommer och byter väskorna med nya böcker.
Nu har besättningen även tillgång till ljudböcker.

Böckerna är hårt ankrade i hyllan för att inte ramla vid orkan.

Döden tar semester av Carina Burman

Döden tar semester (2025) av Carina Burman
April 1956: Deckarrecensenten Florence Granat segnar ner på tidningsredaktionen och beordras vila i Södern, långt från stressen i gamla Klara. En bussresa till Rom tycks som den perfekta återhämtningen, men knappt har de nått kontinenten förrän Florrie får onda aningar, som bekräftas av ett mystiskt dödsfall. Medan bussen rullar vidare avslöjar Florrie den ena efter den andra av medpassagerarnas hemligheter, och vid resans mål finner hon lösningen - och den eviga staden. Boken har lista över resenärerna och karta över resrutten.
    1950-talet, kvinnlig litteraturkritiker med på resan som lider av utmattningssyndrom. Sällskapsresor och bussresor kan vara kul men passar kanske inte alla. Fina historiska tidsskildringar. Burmans text trevlig läsning, mycket fina adjektiv, fina karaktärer, människor som man kan råka träffa på resan.

Vägen genom Västtyskland
Servitrisen kom med grovt bröd och småfranskor i en korg, ett litet fat med solgult smör och ett stort med ostar och skinkor, matta och blanka och svettiga, samt korvar i rött och vitt, med alla nyanser från blossande oskuld till utarbetad förstföderska.
Ville jag möjligen ha gröt också? Jag viftade bort frågan.
Kaffet var gott, och svagheten kompenserades av rikligheten. Jag fick en hel kanna för mig själv, och när jag sedan lyckades sno åt mig lokalblaskan var jag i sjunde himlen. Efter ett Brötchen och en pumpernickel med skinka och ost kom dock makarna Granfeldt in i rummet.
    "Tyska korvar!" utbrast han. "Jag älskar korv, särskilt tysk korv." (sid 51) Flera smakbitar: HÄR.


Vi romantiska resenärer : Med Ellen Rydelius i Rom av Carina Burman är riktigt trevlig bok. Rydelius fick stipendium från fond för kvinnliga journalisters studier utomlands och flyttade till Rom med sin dotter. Hon skrev bok Rom på 8 dagar (1927).